1

Det var sommarlov. Du vet, solen lyste och gräset var grönt, blommorna blommade och Marielle hade stora problem med att få sin storasyster Samantha att köpa en åskvigg till henne (Till Marielle alltså, inte till Samantha).
-Snällaaaa Samantha! Bad Marielle och gav Samantha en hundögon blick (Den är väldigt populär bland ungdomarna).
-Jag sa nej Marielle, sa Samantha.
Dom två systrarna befann sig i Naria’s slotts bibliotek.
-Men varför inte?
-Därför att den antagligen kostar mer än hela det här slottet.
-Gör den inte alls!
-Gör den visst!
-Nähä!
-Joho!
-Nähä!
-Joho!
-Nähä!
-Joho!
-Nähä!
-Joho!
Och dom fortsatte i samma anda i en halvtimme eller nått. Men eftersom det bara tar upp utrymme att skriva ner det så struntar jag i att göra det.
-Orättvist! Sa Marielle och la armarna i kors.
-Kanske det, men världen är orättvis, svarade Samantha lugnt.
Marielle stönade högljutt.
-Har inte du några läxor eller nått i den stilen att göra? frågade Samantha (Som antagligen tyckte att Marielle var irriterande, det tycker i alla fall jag).
-Nä, för dom har jag redan gjort! Sa Marielle i retsam ton.
-Otur, mumlade Samantha.
-Jag hörde det där.
-Det var det som var meningen.
-Hur hade du egentligen tänkt dig att jag skulle komma till Diagongränden och köpa allt jag behöver för det nya läsåret?
-Kan du inte göra som förra året? Du vet, transportera dig.
-Det gick ju jättebra förra året. Jag bara råkade hamna en kilometer utanför London!
-Skyll inte på mig. Du var ju helt enkelt tvungen att göra det själv, jag fick ju absolut inte göra det åt dig.
Marielle muttrade något ohörbart och stormade ut från biblioteket.
-Bra gjort, sa Edwig som stått gömd bakom en bokhylla (Nej det är väl klart att Marielle inte såg honom! En stor silvrig drake med vingar är ju jättesvår att upptäcka!).
-Jag lär mig, svarade Samantha med ett flin.
-Du har ju haft fyra andra att träna på.
-Mycket lustigt, jag dör av skratt! (Tror ni också att Samantha var liiite ironisk?)
-Jo, det var liksom det jag siktade in mig på.
-Vem är det som lär dig alla dumma skämt?
-Du.
-Jovisst ja…
-Jag måste gå nu. Vi ses senare!
-Japp. Hejdå!
Edwig gick ut från biblioteket.
-Så var man ensam kvar, sa Samantha till sig själv och fortsatte sitt sökande efter en bok att läsa.