prom

Det var en gång en magisk skola i norra Skottland. Skolan hade nästan tusen elever, och av dem gick ungefär 175 stycken i sjunde och sista årskursen, något som betydde mer ansvar, mer läxor och mindre humor för åtminstone 172 av dem. De tre resterande hade alltid haft en humorfylld vardag och var inte precis kända för att kunna ta ansvar, men trots detta blev de precis lika lyckliga som alla andra elever när de fick höra talas om den stora vinteravslutningsbalen som skulle hållas om bara tre veckor.
Det var bara ett enda problem: de tre eleverna var inte riktigt lika övertygade om att deras pojkvänner skulle älska idén fullt lika mycket som de gjorde.

- Och jag är säker på att trots att det här kommer betyda oändligt mycket mer ångest för somliga av er, sa rektorn som just berättat nyheten för sina elever, så kommer många av de yngre eleverna säkert tycka om följande tillägg: ni får gå, så länge ni har någon ur sjunde årskursen med er.
Ett jubel bröt ut i den stora salen, följt av det vanliga surret är alla började diskutera nyheten med vännen närmast. Rektorn höjde handen för att återkalla elevernas uppmärksamhet under ytterligare kanske trettio sekunder.
- Och innan några av er frågar, så får man även bjuda in personer från utanför skolan. Förutsatt att de inte ställer till med en scen förstås, sa han och blinkade med ena ögat.
- Måste han alltid bli så personlig? undrade Travina Claw lite för högt och vände sig mot sina vänner bredvid.
- Han är väl orolig att vi skulle bjuda in, tjaa, dödsätare, ondingar, drakar, you name it, gissade Marielle Hawk.
Travina fnös förnärmat.
- Jag har minsann aldrig dejtat några drakar, påpekade hon.
- Jag vet inte, jag tyckte--- började Angelina Aftonstjärna, men blev avbruten när hon kände att någon knackade henne på rumpan. What the fuck!?
När hon vände sig om för att se vad som orsakat den oanständiga berörningen fick hon syn på ingen mindre än sin dvärg till elevhemsföreståndare, professor Flitwick, som helt enkelt var för kort för att kunna knacka henne någon annanstans.
- Ni sitter vid fel bord! pep han och syftade på det faktum att Angelina och Travina återigen hade gått och satt sig vid Gryffindorbordet.
- Nähä? sa Travina med spelad förvåning, som om hon inte alls märkt det tidigare.
- Man tycker ju att ni borde lärt er att hitta till rätt bord efter sju år, flinade Marielle.
- I’m a slow learner, svarade Angelina och reste sig för att byta bord, eftersom Flitwick hade gjort såna enorma försök till att ge henne en death glare att hon inte hade hjärta att inte lyda honom. Fråga bara Snape!
Marielle skrattade åt kommentaren och la till ett ”vi ses på det vanliga stället” när hennes vänner försvann iväg. Sedan vände hon sig mot den närmast – som bara råkade vara Parvati Patil – och frågade en av de viktigaste frågorna hon hade i huvudet: ”tror du vi får äta snart?”.

- Tror du jag kan få Adde att gå med mig om jag har en väldigt oanständig klänning på mig? undrade Travina.
- Tror du jag kan få Indy att gå med mig om jag dödshotar honom? frågade Angelina, som tyckte att hennes problem var betydligt svårare.
- Med tanke på att han är odödlig har jag svårt att tänka mig det, faktiskt, svarade drasniern.
- Och med tanke på att du är sexdåren i ert förhållande har jag svårt att tänka mig detsamma. Men om vi båda hotar med att bli ihop med Sidde istället borde det väl övertala båda två?
Travina såg ut att fundera över det hela ett tag, men skakade på huvudet.
- Njaaa, sa hon sedan. Adde vet att jag aldrig skulle vilja vara med Sidde. Trots att han uppenbarligen är… ja, du vet, sa hon kryptiskt och flinade. Och känner jag Indy rätt så får du nog hellre vara ihop med Sidde än att han går med dig.
- Eller så låser han in mig i ett torn vaktat av en drake, suckade Angelina.
- Och sen räddar han dig från draken, höll Travina med. Nej, min kära vän och kollega, för att ta oss igenom den här krisen krävs en väl utarbetad plan.
Angelina hörde med ett halvt öra hur rektorn sa ”blablablubble, tack för krubbet, HUGG IN” (Humlesnurrs idé om en bordsbön), plockade upp en bit pumpapaj och proppade in den i munnen.
- Hallelujah, mumlade hon med fullt av mat i munnen. För utarbetade planer är vi ju experter på.

- Jaha, Marielle, vem ska duu gå med? undrade världens mest irriterande människa miss Vasques (som jag har för mig var gryffindorare, annars satt hon väl vid fel bord hon också).
Marielle suckade djupt. Den senaste kvarten hade Angeliqe suttit och berättat vitt och brett om hur hon skulle gå med ingen mindre än Ron Weasley på balen (ingen behagade berätta för henne att Ron nog skulle gå med Hermione eftersom de allihop ville se hur hon senare skulle få sina drömmar, förhoppningar och sitt hjärta krossat. Så jobbig var hon), och sedan korsförhört alla andra – speciellt de som inte redan hade någon.
- Min pojkvän såklart, svarade Marielle och proppade in en pannkaka i munnen för att visa att det var slutdiskuterat.
- Åh, är det han med tatueringarna? undrade en fjärdeårselev som satt i närheten. Snälla, kan du inte be honom att komma topless?
- Jag ska se vad jag kan göra, fick Marielle ur sig.
- Men hallååå, fortsatte Angeliqe som inte tänkte låta någon som Marielle komma undan så lätt. Han går väl inte på Hogwarts!
Marielle ryckte på axlarna.
- You heard The Man, sa hon. Det var visst inget problem.
- Men är inte han jättemycket yngre än dig? fortsatte en väldigt desperat miss Vasques. Jag menar, kommer inte det kännas lite… fånigt?
Innan Marielle hann svara kom Gryffindors plast-japanselit till hennes räddning.
- Knappast! utbrast de unisont. Har du sett Malik eller!? Han är sååå snygg.

Efter middagen, som faktiskt förflutit utan några fler missöden, skyndade sig Marielle till Flummrik den Flummiges rum. Hon hade sett hur Angelina och Travina lämnat matsalen tjugo minuter innan henne, men eftersom Snabel hade inlett en otroligt tråkig diskussion om politik med henne hade hon inte kunnat komma därifrån förrän nu. Snabel hade trots allt makten att ge henne strafftjänst, prefekt som han var, och det hade hon inte lust med nu. Lyckligtvis hade Weasley-tvillingarna vetat på råd och avbrutit Snabels monolog genom att slänga en stinkbomb i hans skor (hur Weasley-tvillingarna kan gå på Hogwarts när Ron går sjunde året övergår min fattningsförmåga, men hur realistisk verkar den här berättelsen vara?).
- Äntligen! utbrast Travina när hon kom in i rummet. Varför tog det sån tid?
- Snabel ville prata om hur han skulle lägga upp nästa valkampanj, uppenbarligen vill han att nån typ som heter ”Redrik Freinfeldt” som vill förbjuda magiska skatter ska bli trolldomsminister, förklarade Marielle. Jag vet flera arkeologiska pojkvänner som skulle ha allvarliga problem med avskaffandet av magiska skatter, och bara för att jag råkade säga det var han ju tvungen att ”tala mig till rätta”.
Angelina flinade.
- Han är hemskt patetisk, påpekade hon. Jag menar, hur svårt kan det vara att bjuda nån på balen?
- Tror du att det var det han höll på med? undrade Marielle skrämt. No fucking way!
- Det är ju bara att säga nej, sa Travina. Vi måste fokusera på the problem at hand!
- Som är…?
- Att få våra pojkvänner att gå på balen med oss, såklart, sa Angelina matter-of-factly!
Hon pekade sedan på en stor ställning med ett A2-papper uppsatt som hade rubriken ”ATT GÅ PÅ BALEN” och underrubriken ”Hur man övertalat envisa pojkvänner”.
- Som om Malik skulle ha något emot att tillbringa en kväll med mig, skrattade hon ”ödmjukt”.
- Vem sa att det var ditt problem? undrade Travina. Du ska bara hjälpa oss att lösa problemet!
- Varför då? Jag måste ju gå och börja skissa på min klänning så att Samantha kan sy upp den åt mig och hitta något otroligt glamouröst material, typ enhörningspäls!
- Vet du hur otroligt omiljövänligt det är!? undrade Angelina upprört, men Travina avbröt henne:
- För att du påstår att du är ett geni, så nu får du bevisa det! Vi har redan tre idéer – hon pekade på tavlan där det stod ”1, dödshota, 2, muta, 3, hota med att göra slut” – men vi är inte säkra på att nåt av dem kommer fungera.
- Trean borde funka på Indy, gissade Marielle. Förutsatt att han inte är väldigt mycket emot det hela förstås. Vilket inte skulle förvåna mig.
- Tack, nu känns det bättre, mumlade Angelina.
- Och tvåan borde gå ut märkt på Adde, jag menar, han är nog den superhjälte jag känner som har sämst moralisk standard!
- Hur många superhjältar känner du egentligen? undrade Travina.
- Hur som helst, nu har jag tänkt till och tänker återvända till Gryffindortornet för att diskutera viktiga saker, sa Marielle högdraget. Vi ses imorgon!
- Tack för hjälpen, geniet, mumlade Angelina surt när Marielle left the building.
Travina bara skakade på huvudet. Hon kunde se flera brister i Marielles plan.

När helgen slutligen kom tyckte MAT-gänget att de finslipat sina planer så mycket som man kunde, och därför var det äntligen dags att berätta de ”goda” nyheterna för sina respektive pojkvänner. Ska vi börja med att se hur det går för Angelina?

Angelina hade fått äran att hålla till i Vid behov-rummet, eftersom de andra två kommit på att då kunde rummet alltid ge henne fler argument helt magiskt om det behövdes. Och det, om något, var precis vad hon behövde.
- Vad gör den där whiteboard-tavlan här? undrade Indy när de kommit in i rummet. Jag känner mig inte direkt i behov av en sån.
- Man är alltid i behov av en whiteboard-tavla, hävdade Angelina och bad rummet att ta bort den och presentera idéerna på ett lite mer diskret sätt: en otroligt diskret krukväxt dök upp i ett hörn och började viska argument på en ljudnivå som bara Angelina, med sin alvhörsel, kunde höra.
Indy såg inte riktigt ut som att han trodde på henne, men slog sig ner på soffan som fanns där.
- Okej, sa han sedan. Vad vill du?
- Vad menar du med den där anklagande tonen? undrade Angelina. Behöver jag en anledning för att umgås med dig? Jag tycker kanske bara om ditt sällskap!
- Okej, för det första stal du den där repliken från Tio orsaker att hata dig, påpekade Indy (hur vet han det? Dafs anm. Kanske för att MAT-gänget antagligen tvingat sina pojkvänner att se den en miljon gånger? Ells anm.). Och för det andra så är det ganska uppenbart att du vill något mer än bara umgås eftersom du dragit iväg med mig till ett mystiskt rum långt bort från alla andra och har en krukväxt som viskar repliker åt dig hela tiden.
- Kan du också höra den?! undrade Angelina bestört och tyckte att krukväxten var en ganska misslyckad idé.
- Nä, men jag har läst manus, påpekade Indy.
- Skitmanus, mumlade Angelina, men fortsatte sedan: okej, okej. Jag tänkte bara fråga om du eventuellt kanske jättesnälla vill gå på vinterbalen med mig?
Indy reagerade helt enligt förväntningar och skrattade åt henne.
- Skojar du? undrade han.
- Nej, sa Angelina förolämpat – skratta aldrig åt en tjej som pratar om en bal.
- Jag skulle inte tro det, svarade Indy.
- Meh, tyckte Angelina. Det är viktigt för mig!
- Min värdighet är viktig för mig!
- Jag trodde min lycka var viktigare!
Indy tog ett djupt andetag. Det här skulle ta lååång tid.
- Vanligtvis, ja. Men vi pratar om en skolbal! Det kommer vara fullt av… sjuttonåringar där.
- Hallå, mina bästa vänner är sjuttonåringar! invände Angelina.
- Och dem tycker jag ju jättemycket om, sa Indy sarkastiskt (nähä?). Kom igen, Angie, det finns inte en chans att jag går med dig.
- Inte ens om jag gör slut och går med Sindorion? försökte hon.
- Nope. Dessutom har jag svårt att tänka mig att du skulle göra det.
Angelina såg surt på sin pojkvän.
- Jaha, men får jag väl gå med någon annan då! sa hon surt. Och eftersom du vägrar gå med mig och jag knappast kan vara med om förödmjukelsen att behöva gå själv så har du ingen rätt att klaga.
- Meh, sa Indy, när Angelina gick därifrån i jakt på någon annan att gå med.

Travina hade fått äran att använd Flummrik den Flummiges rum till sin övertalning, egentligen trodde hon inte att Adde skulle ha något emot att gå med henne, men ibland kunde hennes pojkvän göra totalt oväntade saker och därför var det alltid bra att ha en plan b. Föga anade hon att det skulle behövas minst en plan f för att få Andrion att gå.
- Hej Andrion, sa hon, blinkade förföriskt med ögonfransarna och kysste honom lätt på munnen. Du var ovanligt snygg idag – till och med för att vara dig.
Andrion flinade hon och drog ner Travina i soffan.
- Antingen har du inte fått något på väldigt länge, sa han, vilket jag vet inte stämmer – eller så vill du ha något väldigt mycket. Jag gissar på det sistnämnda.
- Hmpf, sa Travina. Du ser faktiskt ovanligt snygg ut idag – här tänkte Andrion att ”woho! Min magiska hårgéle funkar verkligen!” – men jag tänkte mest fråga om, eh, du vill gå på vinterbalen med mig.
- Love to, svarade Andrion och Travina fick genast känslan av att det gått lite för enkelt.
- Underbart, vi kan--- började hon, med Adde satte sitt pekfinger mot hennes mun:
- Det är bara ett litet problem, sa han. Jag kan inte.
- Vadå kan inte? Jag har inte ens sagt vilket datum det är!
Andrion suckade. Det här skulle bli svårt att förklara.
- Tja, alltså… när Angelina och Sindorion gjorde slut och du och jag gjorde slut slöt vi liksom en pakt om att aldrig mer gå på några baler eller nåt på den här skolan, berättade han. Och framför allt inte med er.
- VA!? utbrast Travina, som var övertygad om att hon hörselhallucinerade nu igen (igen!? Dafs anm.).
- Vi var töntiga nog att skriva ett kontrakt också, som jag bryter pakten så kommer Sidde antagligen stämma mig på allt jag äger. Plus att det vore en jäkligt taskig sak att göra mot sin bästa kompis.
Travina stirrade tomt framför sig. Hon fattade inte vad hon hörde.
- Du får slå mig, la Andrion till som insåg att han nog förtjänade det.

Marielle var den enda av tjejerna som inte räknat med några problem alls, så därför hade hon bestämt sig för att prata med Malik i sin sovsal. Nu kanske någon påpekar att det inte är tillåtet att ha killar i sovsalarna, och att trappan försvinner om man ens försöker, men Malik hade varit en man och klättrat in genom fönstret (vilket, med tanke på hur bra det gick, nog inte var första gången för honom).
- Vill du veta nåt jättekul? undrade Marielle entusiastiskt (jag hatar att stava det jävla ordet! Det ska dö!).
Och hon hade all anledning att vara lycklig, Samantha hade faktiskt – mot allas förväntningar – gått med på att skräddarsy en klänning åt Marielle. Dock hade Angelina sagt att om hon gjorde den ur något djurovänligt ämne skulle hon slita av den från Marielle under balen. För att få den grön tänkte de därför använda något svindyrt, lyxigt naturmaterial istället. Marielle älskade sitt liv.
- Okej, sa Malik och slog sig ner på hennes säng.
- Det ska vara en vinterbal för alla sjundeårselever!
- Cooolt! Får jag följa med?
Marielle log.
- Klart du får! Ååhh, det kommer bli så kul! Vi kan---
Precis som Travina – fast det visste hon förstås inte – blev även hon avbruten här, av att miss Monroe kikade in i rummet och skrek ”MARIELLE – DU KOMMER HATA DET HÄR!”.
Marielle tänkte att det trodde hon knappast, men där hade hon fel.
- Vad? undrade hon. Jag är lite upptagen här!
- Not any more, svarade Hanna och slängde in en lapp med titeln ”Nya regler gällande Gryffindor-elverna under Vinterbalen”. Snabel har hittat på lite nya roliga regler!
- I have a bad feeling about this, konstaterad Malik när dörren stängts igen och Marielle plockat upp lappen.
Tio sekunder senare blev den dåliga känslan bekräftad:
- I CAN’T BELIEVE THIS GUY! vrålade Marielle innan hon drog igång en svordomsramsa.
Malik visste bättre än att avbryta henne mitt i en sån, så han plockade upp lappen och bestämde sig läsa den själv. Först kom en lång lista av Snabels alla titlar följt av lite ointressant blabla innan han kom fram till poängen: ”för att föregå med gott exempel och upprätthålla Gryffindorfanans ära är det brukligt – för att inte säga ett krav – att flickorna är yngre eller åtminstone lika gamla som sina dejter. Det gäller framför allt de som ska gå med folk som inte går i vårt elevhem eller ens på Hogwarts”.
- Din sexistiske lilla skit, muttrade Malik och läste vidare, och när han kom till sista meningen insåg han vad som triggat Marielles svordomsramsa: ”P.S. Marielle, vill du gå på balen med mig?”.

Som man nästan kunnat ana gick det här ju åt helvete, och låt oss därför skippa vissa scener av korridorgående och hoppa direkt på scenen när Travina kört ut Adde ur Flummriks rum och de alla samlats där för att deppa (över varsin bunke smet, förstås).
- Det här är ditt fel, Angel! klagade Travina. Om inte du dumpat Sindorion hade de aldrig slutit den här dumma pakten.
- Jag vet! utbrast Angelina till allas förvåning. Om jag inte gjort slut med honom hade jag haft någon att gå med!
- Men gå med Sidde, då, så är ju allt löst, tyckte Marielle. Så fokuserar vi på mitt problem.
- Jag vill inte gå med Sidde, invände Angelina. Jag vill gå med Indy. Men han fattar ju inte det!
Marielle slängde en slev smet på väggen. En husalf sprang fram och åt upp den.
- Men åååhhh, kan vi fokusera på mig! Jag är den enda som har en pojkvän som kan gå på balen, bara Snabel slutar fitta sig! Så om vi börjar med det och sen tar hand om Trams och om det blir tid över kan vi eventuellt försöka hjälpa dig, Angel, men ärligt talat tror jag att du är körd.
- Åh, tack för din sympati, mumlade Angelina surt.
- Förklara för mig varför du inte bara kan skälla ut Snabel som fan och sen gå med Malik i alla fall?
- Normalt sett, ja, svarade Marielle. Men nu måste jag gå med Snabel, annars kommer jag få strafftjänst resten av året och så kommer han berätta för McGonagall att jag haft Malik på rummet.
- Neej, seriöst? utbrast de andra två.
- That’s it, sa Angelina dramatiskt. No one fucks with MAT-gänget and gets away with it!

Det var två dagar innan balen och MAT-gänget hade ännu inte kommit på ett bra sätt att hämnas på Snabel. De hade spionerat på honom flera dagar i streck för att se om han höll på med någonting oregligt (”olagligt” hade väl varit att ta i?) som de kunde sätta dit honom för, men uppenbarligen var den dryge fan ett riktigt helgon när han satte den sidan till, för de hade inte hittat något. Samtidigt hade Adde försökt ta upp ämnet ”skolbal” med Sidde lite diskret, men han hade såklart varit helt oförstående: och Angelina hade gjort några lönlösa försök till att övertala Indy att gå med henne, men utan resultat.
- Jag fattar inte att ingen av oss kommer gå på balen, sa Marielle deppigt när de gick igenom en korridor efter dagens lektioner. Vi är ju snyggast på skolan – jag har fått en klänning skräddarsydd och allt.
- Ehm, just ja, det tänkte jag säga, sa Angelina. Jag ska nog gå ändå…
- Ensam!? utbrast hennes förvånade vänner.
- Neeej, svarade Angelina och mumlade sedan fram resten. Ruy Marx bjöd mig…
- Vill han fortfarande gå ut med dig efter vad som hände på er förra dejt!? undrade Marielle.
- Det var ett och ett halvt år sen! försvarade Angelina honom.
- Det gör inte saken bättre.
- Men Indy då? undrade Travina, som var aningen sur på att Angelina inte sagt något.
- Han är assur, men jag har sagt att eftersom han inte vill gå med mig får han skylla sig själv.
Marielle mumlade nåt som lät som ”herregud” och Angelina svarade nåt i stil med ”och jag har redan köpt en klänning dessutom”.
- Men vi får inte ge upp än, fortsatte hon. Det måste finnas nåt sätt att få fast Snabel, han måste ha nån svaghet!
- Förutom att han ser ut som en hamster, menar du? undrade Travina.
- Alltså, jag tror Snabel är lite rädd för mig, sa Angelina och höll sig för en gångs skull seriös. Jag kände honom lite grann för några år sen innan han blev prefekt och fick alla fan girls, så han vågar liksom inte bråka med mig.
- Och den här informationen hjälper mig genom att…? undrade Marielle.
- Jag vet inte än, svarade Angelina kryptiskt och gick iväg.
Marielle och Travina tittade efter henne.
- Vart skulle hon? undrade Travina.
- Frågar du mig om det!?
Travina svarade inte, utan gick iväg hon med. Marielle kände sig övergiven.

Anledningen till att Angelina gått iväg var att hon mindes något hon hade sett under tiden som hon varit ihop med Remus: nämligen alla gamla Försvar mot svartkonster-lärares betyg och omdömen om olika elever. En av dem hon tittat på var Snabel, och hon trodde att en av sakerna hon läst där verkligen kunde hjälpa Marielle…
Allt hon behövde göra var att ringa ett samtal.

Det var lördag morgon och i stort sett hela Stora Salen surrade av folks höga förhoppningar (jag tänkte skriva ordet jag hatar, men jag lät bli) och tips om hur man skulle fixa håret snyggast, och så vidare. De enda som inte var överlyckliga var förstås MAT-gänget.
- Åååhhh, men har ni hört vem Zirius ska gå med, då? undrade Vicky Hard som satt i närheten av Angelina och Travina. Det är visst nån som inte går på Hogwarts!
- Guuud, vad coolt, höll alla andra Ravenclaw-elever med om.
Angelina slängde kaffesump på dem.
- Jag hatar det här, sa hon. Jag vill inte gå med jävla Ruy, jag vill gå med Indy!
- Jag vill gå med nån över huvud taget, sa Travina och tyckte mest synd om sig själv.
- Skitdag, svor Angelina.

Ännu värre var det vid Gryffindor-bordet, där Snabel hade dykt upp och lagt armen om Marielle och frågat när han kunde hämta upp henne senare under kvällen. Hon hade svarat ”när grisar flyger”, men han hade bara skrattat åt henne och sagt att hon nog var den roligaste människan han kände. Sen hade han börjat prata om Redrik Freinfeldt igen och hur värdelöst det var med magiska skatter och att de som grävde upp dem (ja, ni trodde väl inte jag menade riktiga skatter, va?) borde skaffa sig ett riktigt jobb. Marielle hatade honom.
- Du förstår, när Redrik blir trolldomsminister kommer jag och aalla mina kompisar ha världens största party och fylla hela Camelot med folk, skröt han.
- Har du verkligen så många vänner? undrade Fred Weasley som dök upp från ingenstans och la armen om Marielle från andra sidan.
- Jag trodde bara du umgicks med renblodiga, sa George Weasley och slog sig ner bredvid Snabel och la armen om honom. När ska jag hämta upp dig förresten, baby? undrade han sedan med ett flirtigt leende, vilket skrämde bort Snabel.
- Tack, mumlade Marielle.
- Ingen orsak, flinade tvillingarna. Vi var ändå på väg hit för att fråga om Travina fortfarande inte har nån dejt till balen.
- Nope. Men jag tror inte hon vill gå med nån av er.
- Det tror inte vi heller, sa Fred.
- Därför hade vi tänkte klona henne och gå med kopian, flinade George. Men den planen skiter sig ju om hon är där med någon annan, menar vi.
Marielle mumlade något om att de var sjuka i huvudet, men hann inte utveckla tanken förrän posten kom. Dagen till ära bar nästan alla ugglorna med sig stora paket fulla med balklänningar och hårstylingsprylar (visserligen ska man väl ha såna där fula klädnader på Hogwarts-baler, men inte när jag skriver inte!), vilket gjorde att MAT-gänget blev ännu mer deprimerade än vad de redan var (speciellt Travina eftersom hon inte kunnat berätta för sina föräldrar att hon inte skulle gå, och därför hade de skickat en klänning till henne också).

Angelina var dock överlycklig när hon såg sin uggla komma flygandes med ett brev som hade Remus karaktäristiska handstil på sig. ”Äntligen!” tänkte hon och tog det tunga, dokumentfyllda brevet från Yay och lät ugglan smaka av hennes müsli (ja, Angelina pratar också med sin müsli!) medan hon rev upp kuvertet. ”Yes” mumlade hon lågt när hon såg att allt hon behövde fanns däri.
- Trams, vi har en scen att planera, mumlade hon lågt i sin väns öra, och drog med henne bort till Gryffindorbordet där hon plockade upp Marielle (och där Weasley-tvillingarna av någon anledning drog bort ett hårstrå från Travinas huvud).
- Vad är det om!? undrade Marielle och Travina så fort de kommit ut från Stora Salen och var lite mer ensamma.
- Jag har hittat vår hållhake på Snabel! utbrast Angelina triumferande. Du behöver inte gå med honom!
- Seriöst!? utbrast de andra två unisont.
- Japp, svarade hon och visade pappren hon fått från Remus för dem. Säger inte det här allt?
- Som fan, viskade Marielle som knappt kunde tro sina öron eller ögon (don’t trust your eyes, Marri, they can decieve you!).

Ungefär en kvart senare satt de tre flickorna och väntade på att Snabel skulle dyka upp i uppehållsrummet, vilket han också gjorde, med armarna om två små tredjeårselever som såg dyrkande på honom. När han fick syn på Marielle släppte han dock taget och schasade bort dem.
- Är det inte de två töntarna och hennes fantastiska kompis? undrade han surt och såg på dem. Vad vill ni?
- Åh, ingenting, sa Travina och lät verkligen som att hon menade det. Vi tänkte bara fråga dig lite mer om Redrik Freinfeldt, hans politik låter som spännande!
- Speciellt det där med de magiska skatterna, fyllde Angelina i. Jag är säker på att min pojkvän kommer bli överlycklig när han hör talas om den lagen.
- Med hot kommer ni ingenvart, sa Snabel högdraget.
- Vi skulle väl aldrig hota någon? undrade Marielle oskyldigt. Vi tänkte bara ställa en stilla fråga om det faktum att Redrik inte dykt upp i några tidningar förrän för några år sedan.
- Han gillar inte att visa upp sig, försökte Snabel.
- I beg to differ, skrattade Angelina. Är det inte han som är känd för att skälla ut fotografer som lämnar presskonferensen lite för fort?
- Och är det inte också så att i dina uppsatser i Försvar mot svartkonster som du skrev för Gyllenroy ”Toaman” Lockman så nämnde du för första gången hur otroligt bra det skulle vara att förbjuda magiska skatter? undrade Marielle.
- Och påstår du att det inte alls är så att i ett av dina omdömen av nämnda lärare så skriver han ”Redrik Freinfeldt? Vilket genialt artistnamn, om jag någonsin ger mig in i politiken ska jag nog använda det. Hjälper du mig då? :)”? frågade Travina.
- Hur vet ni allt det här? ville Snabel veta, samtidigt som paniken spred sig i hans kropp. Ni har inga bevis!
- Vi har källor, svarade Marielle kryptiskt.
- Och tro oss, sa Angelina. Om du inte ändrar dina regler inför balen, så kommer vi ha bevis också.
- Fällande bevis, bekräftade Travina.
Snabel stirrade på dem, en och en, i några minuter, innan han slutligen samlade sig.
- Marielle? sa han sedan.
- Jaa? undrade hon sockersött.
- Säg åt din pojkvän att det är bäst för Gryffindor att han uppför sig! muttrade Snabel och gick bittert därifrån. Mycket bittert.
MAT-gänget jublade.
- Du är bäst! utbrast Marielle och kramade Angelina.
- Jag visste väl att någon gång skulle det löna sig att ha varit ihop med en lärare, flinade Angelina.
- Förutom det faktum att du fick högsta betyg i hans ämne? undrade Travina och log elakt.
- Ja, förutom det, svarade Angelina nöjt.
Marielle hoppade upp och ner.
- Ni måste gå nu, jag har sååå mycket att göra innan ikväll! Ringa Malik, fixa håret, prova klänningen…
- Vi tror dig, sa Angelina.
- Ha så kul, sa Travina och sedan gick Ravenclawarna därifrån.
Marielle funderade på om hon skulle sörja med dem, men lät bli.

Travina var mycket bitter. Andrion hade dykt upp och varit jättesnygg igen och hon tänkte att han har säkert ångrat sig – men det hade han inte! Han hade bara använt den där dumma hårgelén igen och tänkt att han skulle muntra upp henne genom att umgås med henne hela kvällen. Vilket inte skulle funka.
- Du har inte ens vit uniform på dig, muttrade hon.
- Va? undrade Adde.
- Ja, sa hon och lät logisk. Alla vet att om en man dyker upp med vit uniform och är skitsnygg så förlåter man allt!
- Jag skulle om jag kunde, men Kehlan har lite copyright på det där, förklarade Andrion och ingen förstod vad han menade. Men liksom, om det betyder så mycket så hade du ju kunnat gå med någon annan?
Travina suckade.
- Nej! klagade hon. Jag vill inte gå med nån annan, alla här är fula! I jämförelse med dig iaf, la hon till när flertalet snygga ansikten poppade upp i huvudet på henne. Plus att ingen vågar bjuda ut mig längre sen du spöade upp den förra killen…
- Han förtjänade det! invände Andrion.
- Men ändå.
- Jaja, muttrade mörkeralven.
- Dessutom har mina föräldrar skickat en klänning.
Och där någonstans fick Andrion nog, och resten sig upp. Travina trodde att han skulle bli sur och storma därifrån, men allt han sa var ”okej, that’s it. Klä upp dig och vänta utanför slottet strax innan balen börjar”, och sedan gjorde han en dramatisk sorti ur uppehållsrummet.
Om Trams skulle vara helt ärligt fattade hon ingenting.

Det var en halvtimme kvar tills balen skulle börja och Angelina låg – självklart iklädd klänning och med jättestylat och snyggt hår – och läste senaste numret av Cosmo och åt glass (Ben & Jerrys, såklart). Hon hade just skickat iväg en uggla med det korta meddelandet ”ber hemskt mycket om ursäkt, men kan inte gå på balen” till Marx och hoppades att han inte skulle hata henne alltför mycket. Fast ärligt talat brydde hon sig inte.
Hon hade också skickat iväg ett surt SMS till Indy och upplyst honom om att han förstört hennes kväll och att hon hatade honom, och tänkte att he was soooo gonna pay for this. Det var några minuter senare, när hennes mobil pep och hon fick svar, som hon fick väldigt bråttom att fixa till sminket och rusa ner genom korridorerna.

Marielle var iklädd sin otroligt vackra gröna klänning som självklart satt perfekt på henne, och stod utanför slottet och väntade på… ja, hon visste inte riktigt vad. det var bara något Malik bett henne göra (så hon hoppades att han skulle dyka upp, förr eller senare). Av någon anledning hade hon fått syn på något som var misstänkt likt Travina i en lila klänning som kom ut genom dörren, och döm om hennes förvåning när det faktiskt visade sig vara Travina! Varför hon hade klänning på sig vad fortfarande ett mysterium dock, men de båda flickorna var uppenbarligen för nervösa för att göra något utfrågning.
Den stora ekporten öppnades ännu en gång och Angelina dök upp, och hade på sig en mörkblå klänning för att vara lite kreativ. Hon fick syn på de andra och höjde frågande ögonbrynet.
- Ni råkar inte veta vad det här handlar om? undrade hon.
- Inte mer än du, uppenbarligen, svarade Marielle.
- Det känns ju betryggande…
Så stod de där och väntade i alldeles för många minuter, och undrade vad fan som skulle hända när plötsligt det avlägsna ljudet av hästhovar, vilket förvånade dem oerhört. Ännu mer blev de när tre hästar kom galopperande över Hogwarts ägor (för de förväntade sig ju helt klart zebror) – med tre väldigt välbekanta figurer på.
- OH – MY – GOD! utbrast MAT-gänget gällt i kör när de insåg att det var deras pojkvänner som satt på hästarna (för det var ju inte uppenbart).
Malik och Indy, som båda red på varsin svart häst, bromsade smidigt in framför sina flickvänner, medan Adde – som red på en vit häst – inte ens hann stanna förrän Travina flög upp på honom (behöver jag ens påpeka att Indy och Andrion har vita kostymer på sig? Nej, jag tänkte väl det!).
- Jag hittade ingen vit uniform, flinade han när Travina till slut avslutade deras intensiva välkomstkyss (hångel?).
- Men… Sidde, då? undrade hon.
- Skit i honom! Han får väl stämma mig om han absolut måste.
- Du är så bäst!
Andrion bara log överlägset till svar.
Malik gled av sin ståtliga springare och landade på marken bredvid Marielle.
- Varför…? undrade hon.
- Jag tänkte att eftersom du ansträngde dig så mycket för att jag skulle få komma så kunde jag åtminstone bjuda på en snygg entré, flinade han. Och sen ville jag inte vara sämre än de andra två.
Han nickade menande mot Indy och Andrion. Marielle förstod precis.
Men mest förvånad var ändå Angelina.
- Fattar du hur deprimerad jag har varit!? undrade hon upprört (fast det var väldigt svårt med tanke på hur snygg hennes pojkvän var just då). Varför har du inte sagt nåt!? VARFÖR ÄNDRADE DU DIG PLÖTSLIGT!?
- Tja, mestadels för att mörkeralven och Malik dödshotade mig, erkände Indy. Och ganska mycket för att jag inte klarar av att du är arg på mig.
Angelina såg fortfarande inte helt övertygad ut.
- Och med tanke på hur snygg du är just nu, smörade Indy vidare, så var det helt klart värt det.
Det verkade duga som förklaring, för Angelina förlät honom… direkt.Sedan gick hela det sex personigagänget in genom Hogwarts stora port. Kvällen hade bara börjat…