vad adde

“Okej, vad tror du Travs vill ha födelsedagspresent?” Adde vände sig mot Sidde och förväntade sig att få lite hjälpsamma råd från sin sidekick. Det var en vecka innan Travinas födelsedag och han började få lite panik.
”En thaipojke som kan tillfredställa henne då du inte är där” föreslog Sidde och flinade. Adde såg argt på honom.
”Allvarligt talat”
”Jag har ingen aning” sa Sidde och ryckte på axlarna.
”Varför följde du då med?!” nästan skrek Adde. Sidde stirrade anklagande på honom.
”Jag hade inte så mycket val! Du släpade med mig innan jag knappt hunnit vakna”
”Du borde lära dig att vakna innan tre på eftermiddagen” Sidde fnös.
”Varför frågade du henne inte i går vad hon önskade sig?”
”Vi hade annat för oss” mumlade han och hans hud skiftade lite åt det rosa hållet. Sidde bara skakade på huvudet.
”Gör ni inget annat?” frågade han.
”Vi pratar också… ibland” mumlade han.
”Varför frågade du inte då ni pratade då” sa han och betonade ordet pratade onödigt mycket.
”Jag skulle göra det, men samtalet spårade ur lite”
”Jaså?”
”Ja, hon bestämde sig för att det var ett utmärkt tillfälle att fråga vad exakt jag hade för mig då vi inte var ihop”
”Ja vi vet ju alla vad hon gjorde” sa Sidde och flinade. Adde såg surt på honom. ”Berättade du?”
”Ja”
”Allvarligt. Berättade du sanningen”
”Såklart jag gjorde!” Sidde höjde ögonbrynet och såg tvivlande på Adde.
”Verkligen?”
”Ja, jag sa att jag mest satt hemma och deppade” Sidde skrattade till.
”Trodde hon verkligen att det var sanningen?!” Adde ryckte på axlarna. ”Men det kanske var lika bra att du inte berättade något för henne om dina sexuella utsvävningar” Adde såg frågande på Sidde.
”Vad fan pratar du om?”
”Jag menar dina bög sex upplevelser kanske inte…” han blev avbruten av Adde.
”Jag är för fan inte bög!” skrek han upprört. ”Och jag har inte haft sex med några killar”
”Men den där gången”
”Det var för fan en missuppfattning från din sida. Vilket jag har talat om för dig hundra gånger! Han var bara där för att stötta mig efter att Travs och jag bröt upp. Det var en enda kram!” skrek Adde upprört.
”Det var inte det jag tänkte på” sa Sidde. Adde stirrade förvirrat på honom.
”Jag syftade snarare på de två nakna killarna som jag hittade i ditt hus” sa han. Adde stannade upp och såg ut att tänka efter.
”Eh…” Sidde flinade mot honom. Egentligen så borde Adde säga något i stil med att det var Avéran och någon av hans killar som fått låna hans hus. Men han var ganska säker på att Sidde skulle känt igen Avve. Så i stället försökte han komma på någon annan vettig förklaring tills han kom på hur Sidde kunnat hitta två nakna killar i Addes hus, för Adde själv hade inget minne av att han någonsin skulle ha haft två nakna killar i sitt hus. Och även om han hade haft det så kunde det väl inte betyda att han hade haft sex med dem. Sen slog det honom…

Det hade varit en månad efter att han fått reda på att Travs varit otrogen, det var också en månad efter att han sagt att de nog inte kunde vara ihop längre. Det var dessutom en månad efter att han kommit fram till att det beslutet var korkat som fan. På något outgrundligt sätt kändes det nämligen som om han blivit blåst. Det fanns inte någon som han älskade mer än Travina och han hade gett henne tillåtelse att springa iväg och ha förhållanden med andra genom att göra slut med henne. Det var något som kändes väldigt fel med det. Men han kunde inte ta tillbaka det beslutet. Travina var säkert alldeles överdrivet lycklig över att få chansen att umgås med andra än bara Adde. Vilket var mer smärtsamt. Under den månad som gått efter det hade han inte lämnat sitt hus en enda gång. De enda som besökt honom var Sidde som ibland kom förbi och försökte få Adde att rycka upp sig och Avéran som plötsligt började dyka upp ovanligt ofta och försöka trösta Adde. Han kanske borde ha sett något väldigt misstänksamt i det. Speciellt efter att Sidde på pekat den där kramen. Men Adde hade varit för förkrossad så han hade inte brytt sig.

Hur som helst så hade han efter ett tag försökt att hämta sig och gått ut för att dricka bort sina sorger. Nu kan ju vissa påstå att det inte är att hämta sig och det är jävligt sant. Särskilt med tanke på att Adde verkligen inte var van vid alkohol och han blev lätt väldigt, väldigt full. Till en början hade han med sig Sidde som försökte hålla koll på Adde. Men efter att de otaliga gånger blivit utkastade för att Adde i ett berusat tillstånd slagit ett hål i en vägg, gjort ett hål i taket en tisdag då han tänkte bevisa att han visst kunde flyga, försökt slå ned en kille dubbelt så lång och dubbelt så bred som han själv vilket hade slutat med ett sjukhusbesök, flirtat med allt som gick på två ben, gett oanständiga förslag till bartendern och uppfört sig som ett kräk i allmänhet. Tillslut hade Sidde tröttnat på sin bästa vän och slutade följa med honom. Efter att ha tillbringat ett par nätter i rännstenen bestämde han sig för att verkligen ta sig i kragen och börja uppföra sig. Han hade inte tagit hand om sig själv eller något av sina ansvar som mörkeralvernas ledare och läkare på en och en halv månad. Han återvände till sitt kontor, som låg i hans hus och beslutade sig för att ta itu med allt pappersarbete som hopat sig.

Det tog ungefär en halv månad att bara komma ikapp och då hade han fortfarande den halva månaden som gått då kvar. Men då det också var klart hade han två månaders hembesök framför sig eftersom han trots allt var läkare också och de mörkeralver som inte börjat anlita andra läkare vid det här laget förväntade sig att de skulle bli omhändertagna. Efter ett par veckor då han börjat utveckla vissa personlighetsdrag som påminde väldigt mycket om en viss dr. House, gav han upp och anställde en extra läkare som fick ta hand om de mindre fallen. Han undrade varför han inte tänkt på det tidigare. Efter det så var det hans eget privatliv som behövde en uppfräschning. Först och främst var han tvungen att hitta nya vänner. Hur bra vän Sidde än var så slutade ha aldrig att tjata om Angelina. Adde var väldigt, väldigt less på det. Tyvärr så hade Adde aldrig varit bra på att bedöma folk. Vilket var anledningen att efter hundra år så var Sidde den enda verkliga vän han hade. Och de hade känt varandra sen de var små, så det var nog lika bra att ta en paus från varandra. Det fanns trots allt en gräns för hur nära man kan komma en vän. Adde var orolig att de kanske hade krossat den gränsen för länge sen. Hur som helst, så skulle hans sociala begränsningar ge honom problem.

Det hade börjat med att han gick in på en bar innehållande enbart medlemmar i Hells Angels. Vilket han inte vetat om. Motorcyklarna, tillstörsta delen Harley Davidson, utanför hade tydligen inte gett någon ledtråd. Inte heller jackorna med trycket Hells Angels, hade gett någon vink. För att göra en lång historia kort så hade han blivit utkastad ganska fort. Faktum var att om någon stått utanför och tagit tid så skulle klockan stannat på en minut, tjugonio sekunder och femtioåtta hundradelar. Han hade lite större tur på nästa bar. För det första så blev han inte utkastad i alla fall. För det andra så hade han inte hunnit sitta länge vid bardisken innan han var djupt inbegripen i en mycket intressant diskussion om kosmos, kommunism och kakor. Varför allt började på k, och inte hade ett dugg med varandra att göra hade han ingen aning om. Men ju längre kvällen led och Adde blev mer och mer full desto mer började samtalet att handla om hans förlorade kärlek. Men de två killarna som han pratade med var väldigt förstående och de tre kom fram till att alla tjejer var kräk

Under de närmaste veckorna träffade Adde ofta de två killarna, som presenterat sig som Henrik och Simon. Adde tyckte det var väldigt trevligt att äntligen umgås med vettiga, intelligenta och sansade människor, det vill säga den raka motsatsen mot Sidde. Men visst, han kanske borde ha varit lite misstänksam mot allt kladdande på varandra och de innerliga blickarna de riktade mot varandra. Men som tidigare nämnt så var Adde aldrig riktigt bra på att bedöma människor. Vilket han skulle få erfara en månad senare då han bjudit hem Henrik och Simon på te. Och med det så hade han menat te också. Han hade lämnat Henrik och Simon i vardagsrummet undertiden som han var ute i köket och gjorde i ordning teet. Då det ringde på dörren, han bad någon av killarna att öppna dörren, och han kunde höra dörren öppnas och stängas nästan på en gång. Lite märkligt. Hade Adde tänkt och tagit brickan med te och sen gått ut i vardagsrummet där han tvärstannade och tappade brickan i golvet vid åsynen av Henrik och Simon, helt nakna där i hans vardagsrum. Han stod där och gapade samtidigt som killarna snurrade runt mot honom då brickan föll till golvet med ett brak.
”Åh, du, det var en kille här som såg precis ut som du, eller, typ som du i alla fall. Ni ser enormt likadana ut hela bunten” sa Henrik.
”Ungefär som japaner, eller kineser” sa Simon.
”Ja och de är kommunister! Kineserna alltså” Adde stod fortfarande och gapade.
”Ni är nakna” lyckades Adde få ur sig.
”Skarpsinnigt!” sa Simon.
”Varför? Varför är ni nakna?” frågade Adde och försökte hålla sig lugn.
”Jo, du förstår, saker och ting gick alldeles för långsamt för vår smak, vi gissade att du kanske var för blyg för att våga ta upp det, så” började Henrik.
”Vi bestämde oss för att ta initiativet och förflytta det hela upp en nivå” fortsatte Simon.
”Va?” sa Adde.
”Ja, förflytta oss mer mot det sexuella i den här relationen” sa Henrik. Adde såg chockat på killarna. Vad fan pratade de om? Sex? Med dem? Med två killar? Han var ju för fan inte ens bög!
”Ni måste ha missuppfattat något här. Jag är inte bög” sa Adde. Henrik och Simon såg frågande på honom.
”Vad gjorde du inne på gay baren då?” frågade Simon. Adde funderade. Vilken gay bar? Han tänkte efter och snart så slog det honom att det kunde vara mycket möjligt att baren han träffade Henrik och Simon på hade varit en gay bar men han hade inte varit tillräckligt uppmärksam för att märka det.
”Okej. Det måste ha blivit ett stort missförstånd här. Jag är inte bög. Det var inte meningen att gå in på någon gay bar. Jag vill inte ta vår relation till någon annan nivå och jag är inte intresserad av någon trekant!” utbrast Adde. Henrik och Simon bara skakade på huvudet.
”Visst, visst. Tack för att du slösat bort vår tid” muttrade Simon och de började klä på sig undertiden som Adde bara stod där och försökte fatta vad som hände. Han var fortfarande helt borta då de båda killarna lämnade huset.

”Okej, den där gången lyckades jag också missuppfatta några saker” muttrade Adde då hans tankar återvände till nuet.
”Jaså?” sa Sidde och flinade.
”Ja. Jag hade ingen aning om att de var bögar, och jag hade verkligen ingen aning om att de skulle bestämma sig för att klä av sig i mitt vardagsrum”
”Du är dålig på att skaffa vänner” sa Sidde och klappade Adde på axeln. Men innerst inne as garvade han förmodligen tänkte Adde. ”men även om du nu inte hade något bög sex så var det nog lika bra att du inte berättade sanningen för din kära lilla Trams”
”Varför kallar alla henne det? Snart kommer jag också att göra det. och vad menar du med det där? Vad i sanningen skulle kunna göra henne upprörd?”
”Tja, hennes illusion om att hon är den enda du har haft sex med efter att du träffade henne skulle krossas rejält”
”Va?” sa Adde och försökte komma på vad fan Sidde pratade om nu.
”Ani” var allt Sidde sa och Adde slog sig för pannan.
”Henne hade jag glömt!”
”Jag misstänkte nästan det”
”Du kanske skulle ha nämnt henne? Jag är övertygad om att Travs skulle älska att få reda på att du varit ihop med en fransyska” sa Sidde och flinade. Adde såg bara surt på honom. Men han visste att Sidde hade rätt, det var väldigt, väldigt bra att lämna Ani ute ur bilden.

Ani, eller Aniva (återanvändning av namn is the shit!) som hon hette var så olik Travina att det var svårt att tänka sig att Adde ens skulle bli intresserad av henne. Fast det kanske var just därför som han blev intresserad av henne. Hon var fransyska men hade läst på Oxford i England. Hon hade axellångt vågigt honungsblont hår, mörkblå ögon, ben långa som träd, mjölkvit hy, trådsmal midja, enorma bröst. Vid närmare eftertanke så kunde det nog inte finnas en person som på ett så bra sätt kunde uppfylla alla krav över utseendet som killar kunde ställa. Hon var den sortens person som ger alla tjejer i världen en enorm lust att spy, alternativt mörda henne bara genom att visa sig. Adde hade träffat henne i Paris. Efter misslyckandet med att hitta nya vänner stack han nämligen till Paris för ett miljöombyte. Han hade träffat henne på ett café där han satt och drack kaffe och försökte se om han skulle passa som poet, iförd en randig tröja, basker och solglasögon satt han där och försökte dikta. Det gick inte speciellt bra. Högen med kasserade papper som låg under bordet, var enorm vid det här laget och han hade inte många ark kvar i blocket. Dessutom kliade baskern. Men när Ani klev in genom dörren hade han tittat upp. Vilket han inte var ensam om att göra, alla tittade upp när hon om in genom dörren. Adde hade förundrats över hur vacker hon var. Och hur oerhört ouppnåelig hon var för den delen. Hon var så som man säger på engelska ”Out of his league”. Men han kunde inte hjälpa att han satt och såg på henne då hon långsamt gick fram till disken och beställde och sedan satte sig ned vid ett bord. Men precis innan hon satte sig ned så tittade hon mot honom, och hon måste ha märkt hans oblyga stirrande men hon log bara mot honom, innan hon tog upp en bok ur väskan och försjönk i den.

Efter det hade Adde svårt att koncentrera sig på något annat han satt mest där och dagdrömde. Och när hon gick kände han sig helt förkrossad. Trots att det hade verkat som om hon hade gett honom en blick precis innan hon lämnade caféet. Men han trodde att han säkert hade inbillat sig det. Senare den kvällen satt han på en restaurang och petade i maten. Det hade inte tagit lång tid innan han tröttnade på den franska maten. Inte för att maten i Storbritannien var någon kulinarisk sensation. Men han förstod inte varför folk brukade prata så mycket om det franska köket. Det var grovt överskattat. Samtidigt som han bestämt sig för att ge upp kom en kypare fram till honom.
”Excusez-moi monsieur. Mais la dame là-bas se demande si vous vous inquiétez pour la joindre à sa table?”
“¿Que?” sa Adde på spanska, av någon outgrundlig anledning, eftersom han inte kunde ett ord på franska. Sidde hade tyckt att Adde var en idiot som åkte till Frankrike trots att han inte kunde ett ord franska. Men Adde tyckte att Frankrike var ett utmärkt resmål. Eftersom Travina avskydde allt franskt. Sidde hade inte förstått logiken i det. Kyparen såg surt på Adde. Sen sa han något mer på franska, förmodligen klagade han på att folk aldrig kunde lära sig att prata franska.
”I said, that the lady over there wonder if you want to join her at her table” sa kyparen nedlåtande. Adde tittade åt det håll som kyparen pekade och fick syn på tjejen från caféet. När hon såg att han såg henne log hon och Adde reste sig och gick bort till henne.
”Bon suir” sa hon då Adde kom fram.
”Bon suir” hälsade han också, eftersom det var vad hon sa. Hon log. ”Jag pratar egentligen inte franska…” sa han och tjejen skrattade ett silverklingande litet skratt.
”Det är lugnt, jag läste engelska på Oxford” sa hon på perfekt engelska, med bara en liten antydan till brytning. Adde såg tacksamt på henne. Det skulle bli mycket enklare på det här sättet. Hon presenterade sig som Aniva, men sa att alla kallade henne Ani.

De började prata, till en början om vad hon mer läst och vad hon jobbade som. Det visade sig att hon var matematiker och fysiker. Adde förstod genast att hon var mycket intelligent, och hon bevisade sig sedan vara både beläst och berest. Hon hade varit i alla världsdelar, besökt mängder av länder och städer.
”Jag var i Stockholm också. Min fästman, som tyvärr lämnat mig, vann nobelpriset i fysik för något år sedan” Adde kunde inte låta bli att vara fascinerad av alla hennes berättelser. Hennes liv verkade vara så perfekt och annorlunda jämfört med hans eget, jämfört med alla människor han någonsin träffat faktiskt. Hon hade varit förlovad, med killen som vann nobelpriset, men han hade lämnat henne för någon annan då de kom tillbaka till Frankrike. Adde kunde omöjligt förstå hur killen kunnat göra något sådant. Han måste vara en total idiot. Förutom det så hade hon genom sina resor träffat massor av intressanta människor. Adde kom på sig själv med att de suttit där i två timmar nu och under den tiden hade hon varit den enda som pratade. Det verkade hon också ha kommit på.
”Men, oj. Jag har ju bara pratat om mig själv. Du har inte fått berätta något om ditt liv!” utbrast hon och kramade lätt om Addes hand som hon höll i sin egen.
”Mitt liv är så ointressant i jämförelse med ditt” protesterade Adde.
”Det tror jag inte” sa hon och log och bara genom det lyckades hon nästan övertala honom om att hans liv verkligen inte var ointressant.
”Well, jag är läkare” började han och hon log uppmuntrande mot honom. ”Men jag har varit med om ganska omvälvande händelser på den senaste tiden, så jag var tvungen att hitta ett miljöombyte för att finna mig själv. Men det går ganska trögt, idag testade jag om jag var född att vara poet, tyvärr så var jag inte det, och igår testade jag konstnärsyrket, det gick inte heller speciellt bra och i morgon hade jag tänkt testa att bli musiker”
”Har du kanske tänkt att du kanske är född till läkare?” frågade hon och log.
”Det är nog inte möjligt” protesterade Adde men han log också för att visa att han inte var seriös.
”Nå, men om du får lite tid över från musikspelandet så kanske jag skulle kunna få visa dig Paris?” frågade hon. Adde lyste upp.
”Det skulle vara jätte trevligt. Jag kan skjuta upp musiken” sa han Hon log brett.
”Vad bra. Vilket hotell bor du på?” Adde gav henne namnet på det och hon log.
”Jag kommer och hämtar dig där vid halv tio i morgon då” sa hon. Adde nickade. ”Men nu tror jag att jag borde dra mig hemåt. Det är sent. God natt Andrion.” sa hon. Han älskade hur hon sa hans namn, det lät verkligen vackert med den där franska brytningen. ”Vi ses i morgon” fortsatte hon och reste sig upp. Hon böjde sig fram och kysste honom på kinden innan hon lämnade honom och han såg länge efter henne.

Nästa morgon när han vaknade var han uppspelt och lyckligare än han varit på mycket länge. Han beställde upp frukost och åt den i sängen innan han klev upp och tog en lång dusch, samtidigt som han sjöng högt. Sen så letade han rätt på anständiga kläder. Han hittade ett par sönderklippta jeans, funderade ett ögonblick på om det kanske inte skulle vara passande, men bestämde sig för att skita i det. Sedan hittade han en vit skjorta som han också drog på sig innan han lämnade rummet och gick ned i lobbyn. Där satte han sig ned i en fåtölj och försökte läsa en tidninge, tyvärr så var den på franska, så han förstod inte ett dugg. Men efter en stund kände han en doft som påminde om rosor och han vände sig om och där stod Ani och log mot honom.
”Hej” sa han.
”Hej” svarade hon. ”Är du redo att möta Paris?” För ett ögonblick såg han Paris Hilton framför sig, men han nickade i stället och log. ”Kom med här!” Så drog hon med sig honom och resten av dagen visade hon honom runt i Paris. De såg alla de vanliga turistattraktionerna, men även annat som hon kände var intressant att se. De åt lunch på en uteservering i närheten av Eifeltornet. Sedan fortsatte visningen, de var vid Louvren, kön var för lång för att de skulle orka vänta, sedan triumfbågen också. De drack kaffe på ett litet pittoreskt café, någonstans, Adde hade för länge sedan tappat lokalsinnet. Hela dagen pratade de och skrattade i paris solen och Adde hade svårt att minnas att han någonsin hade mått så bra och varit så lycklig. Förmodligen så var det väldigt länge sedan.

Efter det umgicks de jämt. De tillbringade varje vaken minut tillsammans, och så småningom varje minut då de började att sova över hos varandra. Då det var dags för Adde att åka hem lyckades Ani, utan ansträngning, övertala honom att stanna kvar och flytta in till henne. Vilket han gärna gjorde. Han skickade ett meddelande till Sidde och sa att han skulle bli tvungen att ta hand om saker och ting. Han var osäker om han fick något svar tillbaka, men han brydde sig inte. I stället började han att leta efter ett jobb i Paris. Han fick inte jobb som läkare, men däremot som kypare på ett café i närheten av Anivas takvåning som de numera delade. Dessutom började Ani att lära honom franska och efter ett tag kunde han tala det nästan flytande.

Adde hade inget egentligt minne av hur länge det var han stannade i Frankrike hos Ani. Det var länge, mycket länge det visste han. Han hade tagit ett jobb som servitör på en restaurang i närheten eftersom han inte lyckats få något jobb på något sjukhus. Han visste inte hur länge han hade jobbat där då Ani fick ett jobb erbjudande som innebar att hon skulle skickas ut på ett fartyg mellan Frankrike och Sydamerika. Adde hade kanske inte varit så uppmärksam då hon berättade för honom vad det nya jobbet gick ut på, men sen så hade han inte ens förstått hennes gamla jobb. Fysik var inte en av hans starkare sidor. Hon skulle vara borta i en månad och Adde hade funderat på att följa med, men det hade visat sig vara omöjligt då hans chef, beslutat sig för att befordra Adde så han hade fått mer jobb att göra. Därför hade han varit tvungen att stanna hemma och jobba och Ani hade åkt iväg. Men de höll kontakten via telefon varje kväll. Men efter två och en halv vecka så ringde hon inte en kväll och dagen efter hade Adde sett på nyheterna om en olycka på skeppet som Ani var ombord på. Ett flertal personer hade kastats överbord under en storm och de var spårlöst försvunna. Ani var en av dem. Det var då Adde beslutade sig för att resa hem igen.

”Jag kan inte förstå att jag glömde bort henne” sa Adde eftertänksamt.
”Det är inte bra att älta det förflutna. Hon skulle inte ha velat det vet du” sa Sidde.
”Hon behöver inte vara död vet du” påpekade Adde.
”Men…” började Sidde men blev avbruten av en annan röst.
”Var du ihop med en fransyska?” sa rösten som visade sig tillhöra Kehlan som kom runt ett hörn.
”Tjuvlyssnade du?” frågade Adde anklagande. Kehlan gav honom en blick som sa ”Duh! Jag är spion”
”Det är nog bäst att ni inte berättar om den där kvinnan för Trams. Hon hatar allt som är franskt. Hon skulle förmodligen döda den stackars kvinnan” sa han ”Och dig förstås” lade han till och flinade mot Adde.
”Jag hade redan listat ut det” muttrade Adde.
”Jag ville bara vara på den säkra sidan. Vi vill ju inte att du går och dör eller något. Men den viktigaste berättelsen som jag undrar över är väl egentligen hur det kom sig att du fick det där superhjältekomplexet. För enligt Trams så brukade ni bara rädda dem med jämna mellanrum tidigare, men aldrig kalla er för superhjältar. Jag misstänker att det måste ha skett något där då ni inte var ihop. Så vad hände?”
”Tja, du vet som med alla andra superhjältar. Något tragiskt händer hjälten och han beslutar sig för att bekämpa alla badguys” sa Sidde. ”Ani försvann och Adde kom tillbaka helt förstörd och hade bestämt sig för att bli en superhjälte för att hitta Ani igen. Eller åtminstone förhindra att samma tragedier skulle hända andra” sa Sidde och klappade Adde på axeln.
”Var det så?” frågade Kehlan.
”Något i den stilen ja. Men Sidde var mer intresserad av att få tillbaka Angelina som hade gått och gift sig med en varulv utan att berätta något för honom. Han har lite problem med att inse när det är dags att ge upp… Aj!” utbrast han då Sidde sparkade honom på smalbenet.
”Så det är förklaringen?” frågade Kehlan och såg road ut.
”I stora drag. Men nu så är jag upptagen med att hitta en present åt Travina. Vad tror du att hon vill ha?”
”En thaipojke?” föreslog Kehlan och flinade.
”Är ni i maskopi med varandra?” frågade Adde och såg surt på Sidde och Kehlan.
”Hade han också föreslagit det? Det hade jag ingen aning om” sa Kehlan och försökte låta oskyldig.
”Jag skulle ha frågat Angelina och Marielle om råd” muttrade Adde.
”Jag tror inte att de har någon aning om vad de ska köpa heller. Jag såg dem springa runt i panik för ett par timmar sen”
”Bevakar du alla förutom Travina, som det är tänkt att du skall bevaka?” frågade Sidde.
”Jag har ledigt. Travina tycker inte om att ha spioner omkring sig då hon shoppar kläder”
”Jag kan förstå henne” sa Adde.
”Inte jag! Jag är ju bög för sjutton, jag borde ju vara expert på kläder!”
”Men är du det då?” frågade Sidde.
”Jag kan inte ett skit om mode. Däremot så snodde hon med sig Avve”
”Det förklarar varför han inte är med dig”
”Vi umgås inte hela tiden” protesterade Kehlan.
”Det gör ni visst, och jag tror att jag talar för alla då jag säger att ni borde dämpa er lite på kvällarna” sa Sidde. Kehlan bara flinade.
”Du är bara avundsjuk. Men du kan få vara med om du vill” Sidde blev illröd i ansiktet och vände bort huvudet. Kehlan skrattade. ”Men allvarligt talat Adde, varför köper du inte ett halsband?”
”Det är så tråkigt”
”Jag hade för mig att tjejer älskade diamanter” sa Kehlan.
”Jag gav henne ett halsband på alla hjärtans dag. Jag måste väl bevisa att jag har lite fantasi i alla fall”
”Varför ger du henne inte Sex and the City DVD boxen?” föreslog Sidde.
”Den ger jag henne” sa Kehlan.
”Ska du ge henne något?” utbrast Adde.
”Det är en del i vårt muntliga avtal som låter mig bevaka henne. Jag har alla skyldigheterna” han skakade på huvudet. ”Det är ett värdelöst avtal. Men jag måste ge henne presenter på hennes födelsedag, annars så tvingar hon mig att säga till Javelin att det var jag som berättade för henne att det finns spioner som bevakar henne”
”Vad ska jag då ge henne?!” utbrast han frustrerat.
”Jag hörde att Indy skulle ge Angelina en flygbiljett till New York. Om du ger henne det så kommer hon att älska dig ännu mer, plus att Trams fyller år före Angelina” sa Kehlan efter en liten stunds funderande.
”Det är ju perfekt! Jag älskar dig!” utbrast Adde och kramade om en förvånad Kehlan.
”Och du påstår att du inte är bög?” sa Sidde och flinade. Adde slog till honom i bakhuvudet.
”Skärp dig!”