16

Marielle slog trött upp ögonen. Hon befann sig fortfarande i tornet.
Hon satte sig upp på sängkanten och gäspade.
-Jag kommer med mat!
Marielle tittade häftigt upp.
Där stod David med en korg.
-Jag är för trött för att bli arg, sa Marielle.
David skrattade.
-Bra, jag har ingen lust att göra dig illa, svarade han.
Han gick bort och slog sig ner bredvid henne. Sedan tog han upp ett bröd ur korgen och gav till henne.
-Tack, sa Marielle med ett matt leende och började äta.
David log till svar.
-Du, jag tog en kortlek med mig, vi kan ju spela trettiett? Frågade han när hon ätit klart.
-Tja, varför inte? sa hon med en skratt och David började dela ut korten.

-Snälla Samantha! Bad Angelina.
-Angelina, jag har ingen aning om vad du pratar om! Svarade Samantha.
Angelina, Carolian och Travina hade kommit tillbaka till Hogwarts och sökt upp Samantha och försökt förklara för henne. Men det gick inte särskilt bra…
-Samantha, vi var i Nari’a och träffade Tjikki…började Travina.
-Och han gav oss kristall hjärtat och sa att den sista ledtråden skulle vi hitta inuti den vackra, alltså dig, fortsatte Carolian.
Samantha tystnade och tittade på dom.
-Ni vill ha en bit av min sorg…sa Samantha andlöst.
Angelina nickade.
-Vet du hur vi ska…Ehh…Få tag på den? frågade hon sedan.
Samantha skakade på huvudet.
Travina kliade sig fundersamt i huvudet.
-Jag har det! sa hon plötsligt och knäppte med fingrarna.
Samantha, Angelina och Carolian tittade på henne.
-Jag har en gång hört något ordspråk som säger ”Tårar som inte gråts, fryser till is i hjärtat”, tänk om det är samma sak med Samantha? Sa Travina upphetsat.
-En tår av sorg…sa Samantha. Jag tror att du kom på det Travina!
Travina log.
-Frågan är bara hur vi ska få tag på den…sa Carolian fundersamt.
Samantha höll upp sin ena hand under ögat och en tår rullade sakta ner för hennes kind. I hennes hand frös den till en liten istapp som gnistrade.
-Hur visste du…? frågade Angelina.
Samantha la tåren i Travinas hand och sa:
-Jag kan se in i framtiden. Men bara någon minut innan saken sker.
Angelina, Travina och Carolian nickade.
-Okej, nu har vi alla grejerna, men hur sätter vi ihop dom? sa Travina fundersamt.
-Gå till den heligaste platsen ni kan hitta, lägg tåren på marken och ställ er i en ring runt den med era reliker i handen. Då kommer månkristallen att bildas, och den visar vägen till Marielles fängelse, sa Samantha.
Angelina tittade på henne. Sedan log hon.
-Vad skulle vi ha gjort utan dig? sa hon.
Samantha log tillbaka.
-Ge er iväg nu. Och Na tim siore hartas meled.
-Vad betyder det? frågade Carolian.
-Det är nasiralvernas språk och det betyder ”Gå med den utvaldas välsignelse”.
Carolian nickade och skyndade sig iväg med Angelina och Travina.
-Si mora ta he gorla, sa Samantha tyst (”Måtte ni hinna i tid”) och tittade efter dom.

-Okej, ett heligt ställe. Vet ni något sånt? Frågade Travina.
-Kanske i…sa Angelina fundersamt.
-Stonehenge! Sa Carolian. Det ligger både nära och är heligt, i alla fall borde det vara det.
-Link, mot Stonehenge! Sa Angelina och alla tre hoppade upp på Link som flög iväg.

-Jag förlorade igen! Sa David.
-Haha, jag är obesegrad mästare i skitgubbe, sa Marielle.
David skrattade.
-Jo, jag har märkt det.
Marielle log mot honom.
David log tillbaka.
-Oj, jag måste nog gå nu…sa han och reste sig upp.
-Det var kul att spela med dig, svarade Marielle.
David nickade som svar. Han gick bort mot fönstret.
-Vi ses, sa han och förvandlade sig till en falk och flög iväg.
Marielle stod och tittade efter honom.

-Wow! Coolt det här med Stonehenge alltså! sa Carolian och tittade sig nyfiket omkring.
-Carolian, för sjuhundrade trettioförsta gången, rör inte stenarna! Sa Angelina och tittade sig omkring.
-Varför inte? sa Carolian surt.
-Det här är en helig plats, jag tror knappast att dom som gjorde den vill att en tjej från 2000-talet skulle förstöra dom, svarade Angelina.
-Okej, ska vi lägga ut grejerna nu då? avbröt Travina.
Angelina och Carolian nickade.
Travina la is tåren på marken i mitten av stenarna och ställde sig själv mellan en av stenarna.
Angelina och Carolian gjorde likadant.
-Tillsammans med stenarna bildar vi en ring, sa Angelina och tog fram spegeln ur fickan och höll fram den mot is tåren.
-Coolt! Sa Carolian och tog fram hjärtat.
Travina nickade och tog fram sitt klot.
Relikerna (Eller ”grejerna” som våra kära vänner kallar dom för) började lysa med ett starkt vitt sken.
Så hördes plötsligt en röst som sa:
-Stjärnljus för skönhet. Ett klot för vänskap. Hjärtat för kärlek. Och tåren för sorg. Tillsammans ska dom bilda den utvaldas största vapen, månkristallen.
Ett skarpt, vitt, ljussken förblindade våra tre vänner för en sekund. När dom kunde se igen fanns relikerna inte kvar i deras händer. Tre meter ovanför marken, där tåren legat innan, svävade en tio centimeters lila kristall som var formad som en nymåne.
-Månkristallen, sa alla tre samtidigt och tittade på kristallen.
Då märkte dom att månkristallen gav ifrån sig en ljusstråle som pekade åt norr.
-Månkristallen kommer visa er Marielles fängelse, citerade Angelina.
Dom började följa månkristallens spår. Jakten på Marielle kunde börja på allvar!

Och i Nari’a hade dom fem gudarna samlats.
-Marielles fritagning har börjat. Den utvaldas väninnor har skött den första delen av deras uppdrag utmärkt, sa Tjikki.
-Snart är vår dotter fri, sa Sorra nöjt.
-Och det är då världens fritagning börjar, sa Monne.
-Vi har gjort ett ganska bra jobb va? Sa Samtar med ett leende.
-Jag har inget att klaga på, svarade Monnar.
-Bror, du tar allt så lätt! Klagade Monne.
-Jag vet, lillasyster, sa Monnar och log mot henne.
-Hur blir det med min dotter? Samantha? Frågade Samtar plötsligt.
-Hennes uppgift är långt ifrån klar Samtar, svarade Tjikki. Och det vet du.
-Hon har fått stå ut med mycket Tjikki, jag önskar att hon inte hade behövt göra det.
-Hon hade inget val, lika lite som vi har. Vi är alla pjäser i ödets stora spel.
-Men den utvalda har makten att förändra det, bröt Sorra in. Hon kommer att rädda oss allihop.
Sorra log mot sina syskon.
-Som Monne sa, världens fritagning ska snart börja, sa Sorra.