3

-Marielle, vakna! Sa Samantha och ruskade om Marielle. Vi har försovit oss!
-Vi? mumlade Marielle och satte sig upp i sängen.
-Okej, jag har försovit mig.
-Försovit sig? Du? Det har du ju inte gjort på tvåtusen år!
-Då var det väl på tiden nu…
-Jättelustigt.
Marielle klev upp ur sängen och sträckte på sig.
-Skynda dig nu! Angelina och Travina är redan vakna! Sa Samantha (Som sprang runt i rummet och packade ner alla grejer)
-Hur kan det vara möjligt? Dom som alltid sover längre än jag gör, sa Marielle medan hon tog på sig en t-shirt (Behöver jag påpeka att den hamnade bakochfram?)
-Jag gick och hällde vatten i deras sängar.
Marielle flinade (Och vände t-shirten på rätt håll). Sedan tog hon på sig ett par jeans, drog fingrarna genom håret och gick ner för att äta frukost.
Angelina och Travina satt redan vid ett bord. Marielle gick fram till dom och slog sig ner på en tom stol.
-Din syster hällde vatten i våra sängar, sa Angelina. Det var en…våt upplevelse.
Marielle skrattade.
-Det kan jag tänka mig, sa hon sedan och tog en macka och bredde smör på den.
-Kan du be henne att aldrig göra om det där? Sa Travina (Som hade marmelad i hela ansiktet. Var den kom ifrån? Ingen aning).
-Det ska jag framföra, sa Marielle.
Tjugo minuter senare hade alla fyra ätit frukost och dom begav sig i ilfart ut från Den Läckande Kitteln och ut på gatan för att vänta på taxin. När den väl kom slängde dom in sina koffertar i bakluckan och satte sig i baksätet (Samantha satte sig bredvid chauffören). Tio minuter i elva kom dom fram till King’s Cross och Travina, Angelina, Marielle och Samantha bokstavligt talat hoppade ut ur taxibilen, tog sina saker (Samantha fick bära Marielles). Sedan skyndade dom sig fram till spärren.
-Ni går först, sa Samantha med en nick till Travina och Angelina.
Angelina och Travina nickade och lutade sig mot väggen och gled igenom den.
-Och nu är det vi, sa Samantha och hon och Marielle gjorde på samma sätt som Angelina och Travina hade gjort.
Dom gled igenom väggen och plötsligt hade dom Hogwartsexpressen framför sig. Samantha hjälpte Angelina, Travina och Marielle att få ombord sina väskor. Sedan gav hon Marielle en kram och sa:
-Var nu försiktig och hitta inte på några bus.
-Jag är ju alltid försiktig! Sa Marielle.
-Jag säger bara en sak: Förra året?
-Det var inte mitt fel! Jag blev kidnappad!
-Men om du hade skött dig hade du inte hamnat där från första början.
Marielle suckade.
-Vi ses i sommar! Sa hon sedan till Samantha och stängde dörren.
Då körde tåget iväg.
Angelina, Travina och Marielle hittade en tom kupé som dom satte sig i.
-Ska vi spela knallkort? Frågade Travina.
-Nej!! Sa Angelina och Marielle (Som fortfarande hade förra årets fuskande i minne) i kör.
-Bara ett förslag, sa Travina och ryckte på axlarna.
Istället började dom prata om hur deras sommarlov varit.
När det gått några timmar kom den lilla häxan med godisvagnen gåendes.
-Vad är det där för något? Frågade Marielle och pekade på ett paket där det stod: ”Klämtande silverklockor; ät dom och din röst kommer att låta som klingande silverklockor!”
-Det är ett nytt sorts godis som gör så att din röst klingar som silverklockor när du pratar! Sa häxan glatt.
-Jag köper ett paket såna, sa Marielle och pekade på Klämtande Silverklockor. Och två såna, sa hon sedan och pekade på chokladgrodorna.
Häxan gav Marielle det hon beställt och Marielle betalade.
-Ska vi testa dom där? Sa Travina och pekade på Klämtande Silverklockor.
-Ja, det gör vi! sa Angelina och öppnade paketet och tog fram en ca fem centimeters silverklocka (Den är gjord av choklad, bara så att ni vet) och stoppade den i munnen.
-Var den god? Frågade Marielle.
-Asgod! Sa Angelina och Travina och Marielle kunde höra ett klingande av silverklockor i bakgrunden.
-Wow! sa Marielle och tog skrattandes en Klämtande Silverklocka hon också.
Tjugo minuter senare var Silverklockorna slut och Angelina, Travina och Marielle klingade fortfarande när dom pratade.
-Gud vad häftigt! Sa Marielle.
-Han finns inte, sa Angelina och Travina samtidigt.
-Vem?
-Gud.
Marielle suckade och tittade ut genom fönstret.
-Vi borde kanske byta om, sa hon sedan. Jag kan se sjön där framme…
-Oj, då är det nog bäst att vi gör det, sa Travina.
Alla tre bytte om till skolklädnaden och väntade på att tåget skulle stanna.
Dom hade precis ätit upp den sista chokladgrodan då tåget stannade.
-Äntligen, we’re back at Hoggy! Sa våra tre hjältinnor och gjorde ett glädjehopp (Och körde huvudet i taket)