kladdkaka

Travina var sjuk, eller ja allt är ju relativt. Hon var i alla fall tillräckligt sjuk för att kunna fejka tillräckligt sjuk för att kunna stanna i sängen hela dagen. Angelina hade muttrat något surt om skolkande och orättvisa när Travs tidigare den dagen sagt att hon inte tänkte gå på några lektioner den här dagen. Men Travina hade inte bryt sig om Angelinas muttrande utan hon hade fortsatt att halvsova.
Nu var det närmare lunchtid och Travina låg och njöt av att det var så lugnt och tyst i sovsalen. Hon hade lyckats få tag på en husalf som hade kommit med varmchoklad med grädde, ostsmörgåsar och kladdkaka med ännu mer grädde. Med andra ord, Travs lediga dag var som paradiset ungefär. Ända tills hon hörde någon komma in i sovsalen och sedan hörde hon två välbekanta röster.
- Hej Travs! Travina stelnade till där hon låg och sedan drogs förhängena runt sängen åt sidan och hon såg vilka som stod där: Fred och George Weasley. De stod bredvid hennes säng och log stort mot henne.
- Vi hörde att du var sjuk, sade George.
- Så vi tänkte att vi skulle komma och pigga upp dig, sade Fred och flinade. Travina lyssnade inte på dem utan såg surt på tvillingarna.
- Hur kom ni in hit? Frågade hon.
- Kontakter Travs, kontakter. Sade Fred och satte sig ned på sängkanten. Travina försökte ge honom en blick som sade att om han inte reste sig upp igen och försvann från sovsalen skulle hon mörda honom. Fred bara ignorerade det och fortsatte att le. Samtidigt hade George gått fram till hennes nattduksbord där fatet med kladdkaka stod.
- Åh, kladdkaka! Utbrast han förtjust.
- Nej det är min! utbrast Travina och satte sig upp, men Fred knuffade ner henne igen och hon kunde se hur det glittrade oroväckande i hans ögon.
- Ge mig fatet George, sade han. När George gav fatet till sin bror kunde hon se att även hans ögon glittrade på samma oroväckande sätt. Travina började vrida oroligt på sig.
- Kan du hålla fast henne brorsan?
- Självklart, svarade George flinande och gick runt sängen där han klättrade upp på sängen och sedan satte sig på Travina och sedan höll han fast hennes armar. Tydligen så måste Travina ha sett livrädd ut för han sade åt henne att inte se så rädd ut och att de inte skulle göra henne illa. Travina tvivlade på att han talade sanning.
- Vad tänker ni göra? Frågade hon istället och försökte låta helt obesvärad.
- Åh, vi hade tänkt att eftersom du är sjuk så ska du ju inte hålla på och anstränga dig så jag hade tänkt mata dig med kladdkaka, sade Fred och flinade. Travina stirrade chockat på honom.
- Du skämtar! Nästan skrek hon. Fred bara flinade och skakade på huvudet.
- Jag är helt allvarlig. Så öppna munnen nu, sade han och log samtidigt som han höll fram en sked med kladdkaka. Travina såg bara surt på honom och skeden samtidigt som hon knep ihop munnen.
- Få henne att öppna munnen, sade Fred och flinade mot George.
- Hur då? Frågade George. Fred ryckte på axlarna.
- Hitta på något, sade han och flinade. Travina började misstänka att de använde telepati för plötsligt började också George att flina. Sedan lutade han sig fram emot henne tillräckligt för att hans läppar precis skulle nudda hennes och sedan drog han sig tillbaka och flinade åt Travina som i förvåning hade öppnat munnen. Fred tog tillfället i akt och stoppade in skeden med kaka i hennes mun och vände sig sedan mot sin bror samtidigt som Travina satt som förlamad av chock.
- Varför gjorde du så där? Frågade Fred, George bara ryckte på axlarna.
- Du sa ju åt mig att öppna hennes mun och det funkade ju.
- Ja men jag sade inte åt dig att paralysera henne av chock, sade Fred och lät lite sur.
- Sorry, jag trodde inte att hon skulle reagera riktigt så. Undertiden som killarna diskuterat hade Travina återfått fattningen och nu hade hon svalt kakan hon hade i munnen.
- Ni två försvinn häri… började hon men blev avbruten av att fred stoppade in en ny sked kladdkaka i hennes mun. Hon stirrade förvånat och surt på Fred samtidigt som hon tuggade. Kakan var väldigt god, ingen tvekan om den saken, men omständigheterna kunde definitivt ha varit bättre. Hon svalde ner kakan.
- Jag hatar er!
- Visst gör du det, sade Fred lugnt samtidigt som han stoppade in ännu en sked i hennes mun och sedan smakade han själv på kakan.
- Jätte god kaka! Utbrast han. Smaka George. Han räckte skeden till sin bror som tog emot den.
- Nej det är min kaka! Utbrast Travina innan hon hann hindra sig själv och George tog tillfället i akt och stoppade in mer kladdkaka i hennes mun.
- Visst, visst, sade George precis lika lugnt som sin bror. Så fortsatte det, George matade henne med kladdkaka, Travina förolämpade dem, killarna bara log nickade och fortsatte att mata henne.
- Nu är den slut, sade plötsligt George efter en stund.
- Va? Den kan inte vara slut redan! Protesterade Travina.
- Så du gillade det alltså? Sade Fred flinandes och det slog Travina att det kanske inte hade varit ett så smart uttalande av henne.
- Nej, det gjorde jag inte!
- Jo det gjorde du, sade George.
- Nej, det gjor… började hon men blev avbruten av Freds mun som plötsligt pressades emot hennes och lika snabbt som kyssen börjat slutade den.
- Krya på dig Travs, sade Fred och log.
- Ja, krya på dig, sade George och reste sig upp från sängen tätt följd utav Fred.
- Vi ses någon gång, sade de och sedan var de försvunna och Travina var ensam i sovsalen igen.