Gammal vänskap

Travina var hemma över jullovet för ovanlighetens skull. I vanliga fall brukade hon tillbringa lovet tillsammans med Marielle och Angelina på Hogwarts, men inte i år. Det här året hade nämligen Travinas mamma bestämt sagt åt sin dotter att komma hem. Travina hade förstås protesterat men då hade hennes pappa lagt sig i och han drog in Javelin, och trots att ledaren för den drasniska underrättelsetjänsten i vanliga fall faktiskt brukade stå på Travinas sida hade han inte gjort det den här gången, så Travina hade tvingats ge upp och det var anledningen till varför hon nu vandrade runt på de snöiga gatorna i Boktor och var på allmänt dåligt humör. Hon hade tänkt besöka Javelin och plåga honom lite som hämnd för hans svek. Men hon kom aldrig så långt.

Hon hade hunnit halvvägs till högkvarteret när hon hörde någon ropa hennes namn.
- Travina! Hon vände sig om nyfiken på vem som hade ropat och hon såg en ung kille, som hon gissade var i hennes egen ålder ungefär. Han såg väldigt bekant ut men hon kunde inte riktigt placera honom, men eftersom han visste hennes namn utgick hon från att han var drasnier, så hon använde fingerspråket för att säga att hon inte riktigt mindes vem han var samtidigt som hon gick fram emot honom och han mötte henne leendes.
- Hej, sade hon glatt samtidigt som hon fick reda på att han hette Kehlan. Namnet var väldigt bekant och så mindes hon plötsligt från akademin, där de gått i samma klass.
- Jag har inte sett dig på evigheter! Sade Kehlan och flinade, tydligen så verkade han tycka att det var roligt att hon glömt hans namn, eller så visste han något som han förmodligen inte skulle veta.
- Jag har varit upptagen, svarade Travina sanningsenligt.
- Jo jag vet, sade han och flinade bredare. Hon kunde omöjligt förstå hur han klarade sig som spion. Fast samtidigt så gjorde han nog det här med flit.
- Vet du något som du inte borde veta? Kehlan skrattade.
- Alla drasnier vet något som de inte borde veta. Travina kunde inte låta bli att le hon också.
- Det har du rätt i. men allvarligt Kehlan, vad har du gjort?
- Det borde jag egentligen inte berätta. Du kanske får för dig att göra något förhastat. Travina såg stint på honom.
- Berätta nu. Annars så kan jag berätta för Javelin om några av dina mer oanständiga metoder för att klara dig på akademin. Hennes hot hade inte riktigt haft den verkan som hon önskat utan Kehlan log bara lugnt.
- Åh, Travs, jag tror inte att du kommer att göra det. Fast eftersom jag tycker om dig så kan jag nog berätta. Travina var inte speciellt förvånad, hans lilla protest hade bara varit till för att han skulle se så oskyldig ut som möjligt, han hade nog egentligen tänkt berätta hela tiden.
- Okej. Du vet att Javelin bevakar dig så länge som du är i Drasnien va? Travina nickade i riktning mot ett av husen i närheten där hon visste att en av Javelins spioner fanns.
- Det är vad som händer om man har för många spioner och för få ställen att skicka dem till, sa hon och log.
- Men du är inte medveten om att du alltid har minst två spioner som följer efter dig även när du lämnar Drasnien? Travina kunde inte dölja förvåningen i hennes ansikte som snart byttes ut mot irritation.
- Va? Är det sant?! Kehlan nickade.
- Jag var en av de få utvalda som hade tillåtelse att ta hand om rapporterna som skickades till Javelin.
- Vad fan, muttrade Travina. Kehlan klappade henne tröstande på axeln vilket bara gav honom ett mördande ögonkast från Travina.
- Jag ska mörda honom, muttrade hon och skulle precis stega därifrån men Kehlan grep tag om hennes handled.
- Nej det ska du inte, sade han bestämt. Och han såg ut att tänka efter en stund och sedan log han lite.
- Kom med här. Han började dra med sig henne i motsatt riktning. Men Travina tänkte inte låta honom köra med henne så hon stod still.
- Varför då? Frågade hon och försökte låta så trotsig som möjligt, dessvärre lät det mer som en treåring som inte vill lämna ifrån sig sin favoritleksak, Kehlan bara log mot henne.
- För att du inte ska göra något förhastat, kom nu.
- Hur vet du att du kan få mig att ändra uppfattning? Kehlan ryckte på axlarna.
- Det vet jag inte, jag bara improviserar. Travina suckade och log sedan åt Kehlans uppriktiga min och följde sedan frivilligt med honom. De gick genom staden fram till ett hus, där de sedan gick uppför en trappa och kom fram till en lite lägenhet där han visade in henne i ett förvånansvärt luftigt kök. Det stod ett blankpolerat bord av körsbärsträ med stolar i samma material. Travina satte sig ned och strax kom Kehlan med två koppar med rykande varmt te, han gav den ena till Travina och satte sig sedan ned mittemot henne med den andra koppen.
- Så, hur går det med mörkeralven då? Frågade han Travina misstänkte att han antingen tog det första bästa för att bryta tystnaden, men det kunde även vara ett sätt för honom att bevisa hur mycket han visste, fast Travina kunde den leken också och hon visste en hel del om Kehlan som han nog önskade att hon inte visste.
- Det går bara bra, sade hon och flinade. Hur är det med ditt kärleksliv då? För första gången den dagen hade Travina övertaget vilket märktes på honom där han vred på sig oroligt på stolen och han misslyckades med att dölja sin oro.
- Jaa, du vet ju… Travina log lugnande. Hon tyckte innerst inne om Kehlan trots hans ibland överdrivna sätt att gå runt och slänga ur sig hur mycket han egentligen visste, så hon bestämde sig för att inte ut nyttja sitt övertag, det skulle dessutom ha varit så oerhört taskigt och så hemsk hade han ju inte varit mot henne.
- Det är okej Kehlan, jag tycker att det är bra att du åtminstone har erkänt det för dig själv. Han log tacksamt emot henne.
- Det var en utmaning bara det.
- Jag klan förstå det. Kehlan såg nyfiket på henne.
- Hur länge har du vetat?
- Sen alltid.
- Allvarligt?
- Ja, jag tror allvarligt talat att jag visste det innan du själv gjorde det. Kehlan såg förvånat på henne och flinade sedan.
- Men det hindrade dig aldrig från att gå med på de där oanständiga sakerna du nämnde tidigare. Travina använde sin sista viljestyrka i ett försök att inte rodna och sade sedan lugnt.
- Tja, jag tänkte väl att du skulle upptäcka det själv. Eller, vilket är mer troligt, så hoppades jag nog att jag hade fel.
- Det måste ha varit ända gången du haft rätt.
- Bah! Sade Travina och räckte ut tungan åt honom, men han bara log.
- Dessutom så skulle nog dina föräldrar accepterat mig som din pojkvän, och det går ju inte för sig, sade han och Travina kunde inte låta bli att le.
- Ja, självklart! Jag kan ju inte göra något som de skulle tycka vara bra heller, sade hon flinade men bestämde sig sedan för att byta samtalsämne. Hon hade en fråga som hon velat fråga sedan hon börjat prata med honom.
- Varför lät Javelin just dig sortera rapporterna om mig?
- Han kanske också hoppades att vi skulle bli ett par? Föreslog Kehlan som inte fullt hade hängt med i bytet av ämne. Fast sen så rykte han på axlarna och såg på Travina.
- Men om jag skulle göra en seriös gissning så skulle jag tro att han kanske visste att jag var en av de få från akademin som du faktiskt stod ut med.
- Då kommer du väl säkert att få ersätta någon av spionerna som håller koll på mig. Kehlan flinade brett igen.
- Hur kunde du gissa det?
- Så du har redan blivit erbjuden det jobbet?! Utbrast Travina. Kehlan nickade.
- När du åker tillbaka om några dagar så kommer jag att följa med. På behörigt avstånd förstås, sade han lugnt och flinade.
- Jag tror att jag måste ta ett allvarligt snack med Javelin, mumlade Travina men såg sedan upp på Kehlan och flinade.
- Fast det kan ju bli ett utmärkt tillfälle för dig.
- Vad menar du?
- Jo, folk har en tendens att bli lite mer accepterande och mer öppna om man åker till en annan värld och dessutom åker fram i tiden en bit, sade hon och flinade brett när hon såg att Kehlan förstod vad hon menade.
- Aja, det är bäst att jag går och pratar med Javelin då.
- Du tänker inte mörda honom hoppas jag?
- Nej, din improvisation hjälpte, jag är på bättre humör, så jag tror inte att det blir några dödsfall idag.
- Så bra, sade han och log.
- Det var trevligt att pratas vid. Jag hoppas att vi kan göra om det någon gång. Och lycka till med kärlekslivet, om det är någon som förtjänar att hitta någon så är det du. Hejdå Kehlan! Hejdå Travina. Så lämnade Travina lägenheten och vandrade iväg för att ta ett snack med den drasniska underrättelsetjänstens ledare.