13

-Har vi några som helst spår att gå efter? Sa Carolian till Angelina och Travina när dom gick i korridoren.
-Vi kunde ju gå tillbaka till sovsalen och titta efter spår där…sa Angelina fundersamt.
Travina nickade beslutsamt.
Tillsammans gick dom mot Gryffindors sällskapsrum och Travina sa lösenordet (”Grönt slajm”) och dom gick in.
-Ni är inte från Gryffindor! Ni får inte vara här! sa Vanja när Angelina, Travina och Carolian kommit in i sällskapsrummet.
-Vi är…Öhh…Cykelbud! Sa Travina snabbt och alla tre skyndade sig uppför trapporna till Marielles sovsal.
Någon hade varit och städat där (Antagligen en husalf).
-Kunde dom inte väntat lite med det där? Sa Angelina argt. Nu kan vi ju inte hitta något!
-Vi börjar med att leta runt Marielles säng, sa Carolian och dom började genast att leta.
-Någon som hittat något? Frågade Travina när dom hållit på ca 10 minuter.
-Ja, Marielles hårborste, inte så konstigt att hon inte hittade den är den låg under sängen, begravd under tio ton damm, sa Angelina och höll upp en brun trä borste. Hade ni någon bättre lycka?
-Jag hittade ingenting, sa Travina.
-Jag hittade den här. Inte för att jag vet vad det är för något…sa Carolian och höll upp en liten spegel inramad med safirer, diamanter och rubiner.
-Den där har hon aldrig visat för oss! sa Angelina och tittade närmare på spegeln. Så flämtade hon till.
-Vad är det? frågade Travina genast.
-Jag tyckte att jag såg Marielle i den…
Carolian la försiktigt ner spegeln i Marielles säng och alla tre samlades runt den.
-Vad kan det vara för något? Sa Travina fundersamt.
-Det är en liten bit av Napoleon stjärnan.
Alla tre hoppade till och vände sig om.
-Vem är du? frågade Travina.
Kvinnan med det ljusblonda håret log mot dom.
-Ingen ni vet något om, svarade hon.
-Hur kan du veta vad det här är för något? Sa Angelina misstänksamt.
Kvinnan log igen.
-Det var jag som såg till att Marielle fick den, sa kvinnan.
Travina, Angelina och Carolian tittade oförstående på henne.
Kvinnans ansikte blev plötsligt allvarligt.
-Ni måste hasta! Tiden är knapp för den utvalda. Var på er vakt och bär spegeln med er. Angelina, det är du som ska bära den, sa hon allvarligt.
-Varför jag? frågade Angelina.
-Därför, räcker det som svar?
-Egentligen inte.
-Det var det jag misstänkte. Ni ska få veta allt mycket snart, men nu måste ni skynda vidare! Skynda er till nästa plats och hitta nästa ledtråd! När ni satt ihop dom fyra bitarna kommer den utvaldas fängelse att avslöjas. På återseende, sa kvinnan och förvandlade sig till en korp som flög ut genom det öppna fönstret.
Efter sig lämnade hon en svartvit ros.
Angelina la försiktigt ner spegeln i sin ficka och tog sedan upp rosen.
-Vad betyder det där? Frågade Carolian och tittade på den konstiga rosen.
-Jag vet inte, sa Angelina.
-Det är väl ganska enkelt? Den där rosen berättar för oss att nästa plats är där ljuset och mörkret möts, sa Travina.
Carolian och Angelina tittade på henne.
-Och var kan den platsen ligga? Frågade Angelina och Carolian.
-Inom oss, svarade Travina.

-Det här är nästan värre än Pellakalions ”fängelse”, muttrade Marielle som stegade fram och tillbaka i rummet.
-Det är knappast någon som hör dig, sa falken som satt i fönstret.
-Jo, du hör mig ju, svarade Marielle med ett litet leende.
-Visserligen, men jag är inte mänsklig, svarade falken och beskådade sina vingar för att se om allt var som det skulle.
Marielle skrattade.
-Nä, men du är ett ganska bra sällskap ändå.
-Man tackar.
-Det var så lite så.
-Kan du inte berätta ännu en berättelse för mig? Du gör det så bra.
Marielle log och började berätta berättelsen om den vackra prinsessan som varit tvungen att lämna mannen hon älskade…