9

-Okej, vad ser du i min hand? Frågade Marielle när Carolian försökte spå henne i handen.
-Att du har en massa konstiga linjer här, sa Carolian och tittade i sin spådomskonst bok. Okej, det här ska alltså vara livslinjen och det här kärlekslinjen…Men vad är då det där för linje? Sa Carolian för sig själv medan hon tittade ömsom i boken, ömsom i Marielles hand.
Proffesor Trelawney kom gåendes och tittade i Marielles hand.
-Det där miss Dertilsson är magilinjen och du min lilla vän, fortsatte Trelawney vänd mot Marielle, har den längsta och bredaste jag någonsin sett.
-Ja, det var väl bra? Sa Marielle.
-Ibland kan det vara svårt att bära på så mycket krafter miss Hawk, sa Trelawney och gick vidare till David som verkade ha vissa problem med att spå S Black.
-Vad menade hon med det? frågade Carolian.
-Ingen aning. Den där människan är sjuk, sa Marielle. Ska jag spå dig nu eller?
Okej, så Marielle har alltså en väldigt lång och bred magilinje…Jag undrar vad det betyder? Nåväl, låt oss nu se vad Travina och Angelina håller på med.

-Okej, det här var alltså en tykel sa du? sa Angelina till Robert, som var lärare i mugglarstudier.
Robert suckade.
-Nej Angelina, det är en cykel! Sa han.
-Tykel eller cykel, vad spelar det för roll? Sa Angelina och tittade på bilden av den konstiga metall grejen med hjul och ett slags styre.
-Därför att det heter cykel! Suckade Robert.
-Jaja, svarade Angelina.
-Men vad gör man med den där grejen då? frågade Travina.
-Vet ni att ni är dom enda som kommer med såna här frågor? Sa Robert.
-Japp! Sa Angelina och Travina i kör.
Robert muttrade något ohörbart och gick vidare bort mot Louise Patil som försökte hälla upp kaffe.

Okej, en superlyckad dag för våra kära vänner alltså! Låt oss skippa the next page i manuset och hoppa fram till kvällen.

-Jag har hittat det perfekta stället! sa Carolian till Angelina, Travina och Marielle när dom var på väg bort från Stora Salen efter att ha ätit kvällsmat.
-Var? Frågade Travina nyfiket.
-I det gömda rummet bakom statyn av Flummrik den Flummige på fjärde våningen! Viskade Carolian upphetsat.
-Att vi inte tänkte på det! Det där stället är det ingen som går till nuförtiden! Sa Angelina.
Carolian nickade och våra fyra vänner begav sig i ilfart till fjärde våningen.
-Okej, hur får man den här flummige figuren att flytta på sig? Frågade Marielle när dom kommit fram.
-Snacka om korttidsminne! Förra året var vi säkert här mer än hundra gånger och hon har glömt bort hur ramsan går! Sa Travina.
Angelina suckade bedrövat.
-Kom igen nu! sa hon sedan och tog ett steg närmare statyn medan hon sa:
”Dus och sus,
Vi är dom fyra systrarna bus!
Så käre herr Flummrik öppna dörren din,
För vi har bara flum och bus i sinn”
Statyn svängde åt sidan och våra fyra vänner gick in i det cirkelformade rummet där det stod två soffor, en sprakande eld och en bokhylla.
-Jag hade nästan glömt bort hur mysigt det var här inne, sa Marielle och slog sig ner i en av dom två sofforna.
-Det förvånar mig att du inte gjorde det, sa Travina och slog sig ner bredvid Marielle.
Marielle gjorde en grimas åt Travina och Carolian tog (Läs: Snodde) boken ut Angelinas väska och bläddrade fram till rätt sida.
-Låt mig se…Man behöver ett papper som personen har skrivit på, enhörningsblod (Här utstötte Carolian ett äcklat ljud), bläck, violer, Fenix aska (”Jag undrar var vi ska få tag på det någonstans?”) och krakslem (Här utstötte alla fyra ett äcklat ljud).
-Var tusan ska vi få tag på allt det där? Sa Angelina, Marielle och Travina i kör.
-Om någon av oss försökte ta en pappersbit ur Snapes anteckningsblock när han går runt och kollar trolldryckerna? Sa Carolian fundersamt.
-Det borde funka. Men var i hela h*lvete ska vi få tag på Fenix aska? Och krakslem? Och enhörningsblod? Frågade Marielle.
-Vi kanske får ta en liten tripp i Snapes fina privatskåp? Sa Angelina och Travina och Marielle flinade mot henne.
-Är det verkligen en så bra idé? Jag menar, han skulle antagligen göra något väldigt otrevligt med en om han upptäckte oss…sa Carolian.
-Äh, det är lugnt, Snape skulle aldrig misstänka oss. Vi har redan ställt till med så mycket besvär, sa Marielle.
Travina skrattade.
-Jepp, förra året så färgade vi Mrs Norris grön, sa Angelina.
-Den där katten är verkligen hemsk, sa Carolian leendes.
-Jo, det var därför vi gjorde det, sa Marielle (Nu vet ni varför Filch jagade dom i förra berättelsen).
-Tyst! Vad är det som låter? Frågade Angelina.Marielle, Travina och Carolian tystnade omedelbart. Nu hörde dom också det. Det var någon som sa något där ute! Och statyn började sakta glida åt sidan…