wedding

- Jag vägrar tro det här, muttrade Indy efter att ha slängt en blick i spegeln. Jag vägrar tro det här! upprepade han och vände sig om.
- Inte jag heller, sa Andrion samtidigt som han gick in i rummet. Hon är alldeles för bra för dig.
- Jag pratade inte om det.
- Nej, men det är sant, sköt Malik in och dök upp bakom Andrion.
- Självklart, sa Indy. Men jag vägrar tro att ni är här på mitt bröllop!
Andrion ryckte på axlarna och slog sig ner på en stol.
- Vi är här som Marielle och Travinas gäster, förklarade han. Dessutom skulle du sakna oss om vi inte var här.
- Nej, sa Indy. Och borde inte ni vara med era flickvänner istället för att störa mig?
- Jo, men de var upptagna med Angelina, så de skickade hit oss för att se till att du inte gör nåt dumt.
- Varför skulle jag göra nåt dumt…? undrade Indy.
- Vet inte, sa Malik.
- …och vad får er att tro att ni skulle kunna hindra mig i så fall?
Malik och Andrion såg misstänksamt på Indy.
- Var det där en bekännelse? undrade Andrion.
- Kanske, svarade Indy undvikande.
- Va!? utbrast de båda killarna.
- Det var ni som sa att hon var för bra för mig! försvarade Indy sig själv. Och det måste ju finnas nån som är bra nog åt henne, och då borde hon ju gifta sig med honom och inte vara fast med mig.
- Men hon vill ju gifta sig med dig, försökte Andrion.
- Tror hon, ja.
- Herregud, efter allt ni gått igenom så får du panik och tror att ni inte hör ihop nu!? undrade Malik upprört. Ni har ju riskerat livet för varandra fler gånger än Adde och Trams har haft sex.
- I don’t know about that, svarade Andrion, men jag förstår din poäng.
- Det handlar väl för fan inte om vem som riskerat livet mest, det handlar väl om huruvida Angelina är lycklig eller inte? sa Indy.
- Jo, men hon kommer ju att bli lycklig med dig, ditt jävla spån, sa egyptiern argt.
- Men tänk om hon kan bli lyckligare med nån annan?
- Tänk om hon inte kan det? påpekade Andrion.
- Jag vet inte, sa Indy. I just have a bad feeling about this.
- Kunde du inte kommer på det här innan du friade? föreslog Malik.
- Jag hade inte tänkt på det innan ni dök upp, svarade Indy med en axelryckning.
- Du skojar?
- Är jag känd för min humor?
Andrion suckade. Det var typiskt honom att lyckas med sånt här.
- Så, vadå, ska du lämna henne vid altaret? gissade Malik.
- Det är lite väl elakt, sa Indy. Jag tänkte att hoppa ut genom fönstret var en bra idé, fortsatte han och nickade mot det stora fönstret i rummet.
Andrion och Malik såg på varandra.
- Benen, beordrade Andrion, och sedan kastade de sig mot Indy så tungt de kunde: vilket faktiskt var tillräckligt för att fälla honom till marken.
- Ouch! utbrast han. Vafan!?
- Du ska inte hoppa ut genom nåt fönster, sa Malik.
- Okej, sa Indy och försökte resa sig.
- Och du ska inte lämna Angelina, la Andrion till och tvingade ner Indy på marken igen genom att lägga sin arm mot hans hals.
- I know, sa han. Jag hade inte tänkt göra det.
- Really? undrade Malik.
- Really, really.
Malik och Andrion rullade av Indy, och de tre killarna reste sig upp.
- Men om jag verkligen hade er övertalning helt klart fungerat, flinade Indy.
- Det där var inte kul, mumlade Andrion.
- Men vi är jävligt bra, konstaterade Malik.
- Whatever, sa Indy.
Okej, där verkar det vara lugnt, men finns det inte typ tusen andra saker som kan gå fel?
Jo.

- Mamma, jag fixar det här! klagade Angelina och ryckte åt sig sitt hår.
- Lomewen, ditt hår är alldeles för långt, sa Arwen och skakade på huvudet.
- 1), började Angelina, kalla mig inte Lomewen, nånsin. 2) mitt hår är perfekt som det är, tacksåmycket…
- 3), sköt Travina in och gjorde entré i rummet, vi tar över här.
- Arwen, du behöver uppehålla Aragorn så att han inte dödar brudgummen, informerade Marielle.
- Han är såå jobbig ibland, mumlade Arwen och gick därifrån. Och vi har inte pratat klart om ditt hår än!
Angelina kastade en hårborste efter sin mamma, som skyndade ut därifrån, muttrandes något om att hon borde få gifta sig och inte hennes otacksamma dotter. Travina tog upp en superhårtork och fjorton flaskor hårspray ur en hockeytrunk hon haft med sig.
- Girls, sa hon, we’re going in.
Angelina lutade sig tillbaka i fåtöljen och lät hennes vänner ta hand om allt.
- Här, sa Marielle och gav henne ett paket Ben & Jerrys, ät lite glass.
- Jag får inte, muttrade Angelina.
- För att du är vegetarian? gissade Travina.
- Nej, för att mamma förbjudit mig att äta de senaste tre dagarna så att jag ska passa i klänningen. Det är tortyr!
- We hear you, sister, svarade de andra två.
Trots att mamma alltid vet bäst tog Angelina ändå upp paketet med glass och började äta.
- När blev ni så bra på hår? undrade hon.
- När vi lärde känna dig, svarade Marielle.
- Och i ett alternativt universum hade jag lätt jobbat som stylist, sa Travina självsäkert.
- Det tror jag säkert, höll Angelina med och suckade.
”Here it comes” tänkte de andra två och såg på varandra.
- Visst gör jag rätt? undrade hon.
- Klart du gör, sa Marielle.
- Men om du vill kan vi göra en håruppsättning som funkar att springa i, föreslog Travina.
- Trams! väste Marielle.
- Fan också, jag menar, vad skulle vara fel?
- Jag vet inte, sa Angelina. I just have a bad feeling about this.
- Det har alla, sa Marielle. Du och Indy är livsfarliga. Typ som alkohol och tabletter.
Angelina tyckte inte om jämförelsen.
- Men tillsammans är ni mer som tändstickor och halmtak, förklarade Travina.
- Okej, sa Angelina. Jag vet inte hur, men det där made sense somehow.
- Det är klart, det är ju sant. Slipper vi fler kriser nu?
- För tillfället, svarade Angelina.
- Bra, sa Marielle. När tänkte du byta om?
Hon refererade till det faktum att Angelina var iklädd en t-shirt med texten ”If you think I’m a bitch you should meet my mother” och ett par trasiga jeans. Angelina såg oförstående ut.
- Det här kommer bli en lång dag, konstaterade Travina.

- Teal’c! utbrast Malik lyckligt när han fick syn på nämnda man. Varför var inte du på konventet förra veckan, jag letade efter dig!
- Jag var off world, Malik Ishtar, svarade Teal’c. Och det ser ut som att vi har ett större problem.
- Bröllopsrelaterat? fick Andrion ur sig.
- Indeed, sa Teal’c.
- Spit it out, sa Malik, som trodde att han kunde hantera allt.
- Det ser ut att colonel O’Neill har tappat bort ringarna.
- Det har jag inte alls! invände Jack och dök upp från ingenstans. Jag var bara inte var de är just nu!
- Och hur länge har du inte vetat det? frågade Malik.
- Sen vi kom, erkände Jack.
Malik och Andrion såg på varandra och tänkte samma sak: panikångest vore underbart, men opassande. Så de gjorde en Remus och sansade sig.
- Okej, nya prioriteringar, konstaterade Andrion. 1) berätta inget för Indy och Angel, 2) få såg många som möjligt att leta utan att skapa panik.
- Ska vi berätta för Marielle och Travina? undrade Malik.
- Jag tror inte vi har nåt annat val. Travina är galet bra på att hitta saker…

Plötsligt var Angelina ensam i rummet, eftersom Marielle och Travina var tvungna att hjälpa Malik och Andrion med en låda mousse so plötsligt dykt upp, och hon började misstänka att allt hade gått för lätt. Det var det som var grejen med halmtak och tändstickor, när det väl börjat brinna kunde man sällan hindra branden från att sprida sig: och plötsligt brann hela byn.

Den mystiske främlingen gick fram emot dörren, och tänkte att det här var en väldigt dum idé. Det här var trots allt Angelinas stora dag, var det snällt att förstöra den såhär? Svaret var nej, ex hörde inte hemma på bröllop, men ibland var man bara tvungen att göra vissa saker. Och hon fick bara inte gifta sig med honom, det skulle bli så fel.
Den mystiske främlingen knackade på dörren till Angelinas göra-sig-iordning-rum, och gick in. Besöket var knappast väntat, och Angelina bestörta flämtning var helt klart av det negativa slaget. Främlingen brydde sig inte, it just had to be done. Ett sista försök.

Indy började undra över det faktum att ingen hade stört honom på så pass länge, och hade börjat leta runt i det stora huset de befann sig i. Döm om hans förvåning när han plötsligt fick syn på Sindorion, som kom gående runt ett hörn.
- Inte du också! utbrast han argt och Sindorion såg hemskt ertappad ut.
- Det är inte som det ser ut! sa han snabbt. Jag letar efter Angelina.
- Det menar du inte? sa Indy sarkastiskt.
- Inte för att försöka få tillbaka henne! Jag tänkte bara säga att jag är väldigt glad för hennes skull. Och ännu mer för din, faktiskt.
- Och det vill du att jag ska tro på?
- Jag hade hoppats det. Herregud, jag har barn ihop med en annan, vad tror du om mig?
- Det vill du inte veta, lovade Indy. Men okej, Angelina är i ett rum… ditåt nånstans, jag får visste inte träffa henne på hela dagen av någon dum anledning. Men gör du minsta försök att få henne att ändra sig slår jag ihjäl dig, la han till när Sindorion såg lite för glad ut.
- Hur mycket jag än skulle vilja ge dig den äran blir det inte idag, flinade mörkeralven och försvann därifrån.

- Chriss Green? undrade Angelina när hon såg vem den mystiske främlingen var. Vad gör du här?
- Tar tillbaka det som är mitt, svarade den ökände bitchen.
- ÅH herregud! utbrast Angelina. Säg att du inte är seriös!
- Jag är alltid seriös, svarade Chriss. Och just nu står du i vägen för något jag vill ha, och vet du vad jag gör med sånt som står i vägen för det jag vill ha?
- Jag gissar att du inte ger kladdkaka till det i alla fall.
- Jag eliminerar det.
Angelina suckade.
- Och du var bara tvungen att välja min bröllopsdag för att göra det, va?
- Den dagen du skulle lida mest, flinade Chriss och plockade upp en stor rulle silvertejp ur väskan. Det här kommer gå mycket lättare om du inte protesterar, la hon sedan till.
Angelina visste inte riktigt vad hon skulle tro, men insåg att hon var körd: det fanns inte en chans att hon skulle kunna slåss i den där klänningen.

Sindorion kom gående in i rätt korridor ungefär samtidigt som någon som var otroligt lik Marielle kom ut ur ett av rummen. Han kunde inte ha kommit på att han sett henne nån gång innan, och undrade en sekund om det kanske inte var en blond version av Marielle. Sen insåg han vem han pratade om: som om nån i MAT-gänget nånsin skulle blondera sig?
- Ursäkta, undrade han. Har du sett Angelina?
- Eeeehhh, no quiero Taco Bell, sa den mystiska tjejen och såg urskuldande på honom innan hon stack iväg.
Sindorion ryckte på axlarna och började kika in i rummen i korridoren. Något måste vara rätt.

- Har vi hittat den än!? undrade Marielle när sökargänget hade ett snabbt möte.
- Ehm, nej, sa Malik. Men vi tror att vi vet var den är!
- Var!? undrade Travina.
- Uppenbarligen stannade de till på ett Burger King…
- Finns det Burger King här i Midgård? undrade Travina.
- Klart det finns, sa Jack.
- I alla fall så var de visst tvungna att flasha lite med ringen där eftersom Angelina är lite småkänd här, fortsatte Malik. Och vi har räknat ut att de måste glömt den där.
- Men underbart, konstaterade Marielle. Vi måste återgå till Angelinas hår nu, men ni får sticka dit så fort som det är möjligt och öka på vägen tillbaka.
- Capisce!? sa Travina och sen försvann de båda tjejerna.

Indy hade letat sig tillbaka till rummet som han tillbringat dagen i, och började undra om verkligen ingen skulle komma och störa honom snart. Förutom MAT-gängets andra sidekickspojkvänner hade ingen stört honom, inte ens hans pappa (som brukade gilla att påpeka saker han var på väg att göra fel i hans liv, uppenbarligen var det här inte en av dem, så därför hade han inte dykt upp). Det började nästan bli lite tråkigt.
Eller så var han bara väldigt nervös.
- Indy? hördes plötsligt en röst som påminde Indy om dåliga saker: obekväma nätter, missplacerade 7-Elevens, och självklart den ständigt lika irriterade känslan han fick när Angelina inte tyckte om honom: Chriss Green.
- Vad gör du här? undrade han och kunde ärligt säga att han var förvånad, det här var det sista han förväntat sig.
- Är du inte glad att se mig? undrade hon och slog sig ner i en fåtölj och började leka med sitt hår (min version av Indy är svag för hår. Jag vet inte varför).
- Inte särskilt, erkände Indy. Och du borde sticka härifrån innan MAT-gänget ser dig, de kommer inte att bli glada.
- Vem bryr sig om dem? frågade Chriss Green flirtigt. Det är ju du och jag som räknas.
- Nej, det är jag som räknas, och du som borde vara i en annan värld.
Chriss Green reste sig upp och log självsäkert.
- Visst, jag ska gå, sa hon. Men när Angelina inte dyker upp och du känner dig som en idiot, så vet du var jag finns.
Sedan gjorde hon sin dramatiska sorti.

- ANGELINA ÄR BORTA! skrek Marielle panikslaget och sprang ut ur rummet, bara för att krocka med Sindorion.
- Va!? utbrast han.
- DET MÅSTE VARA DITT FEL! skrek Travina som också kom utspringandes. Du fuckar alltid upp deras förhållande!
- INTE DEN HÄR GÅNGEN! skrek Sidde tillbaka. Jag har inte ens hittat Angelina den här gången!
- MEN VARFÖR ÄR HON DÅ BORTA!?
- JAG VET INTE, VARFÖR SKRIKER VI?
- FÖR ATT JAG HAR PANIK!!!
Marielle slog till Travina, som lugnade ner sig lite.
- Vad ska vi göra!? Det här får inte komma ut, och vi måste hitta henne! Det är en större kris än ringarna!
- Vad är det med ringarna? undrade Sindorion.
- De var borta! Men vi hittade dem – på Burger King.
- Herregud, konstaterade mörkeralven.
- Han finns inte, sa Marielle.
- Vem? undrade Travina.
- Gud.
- Klart han gör, sa Sindorion. Och han vill verkligen inte att det här bröllopet ska bli av.

Angelina var skitsur, för att använda precis rätt ord. Det här var absolut inte hur hon planerat att spendera sin bröllopsdag: instängd och silvertejpad i en låda. Herregud, om hon velat missa vigseln hade hon åtminstone ridit iväg på någon av sina hästar, inte något sånt här.

- Okej, nu måste vi vara seriösa här, sa Marielle. Det räcker med att vi tre känner till att Angelina är borta, annars kommer vi starta masspanik. Och tillsammans borde vi kunna lösa den här krisen.
- Man kan ju hoppas, sa Sindorion. Vart är troligast att hon flytt?
- Tja, sa Travina. Det finns nåt sånt där hemligt rum i slottet dit hon brukar gömma sig, men eftersom fönstren i rummet är öppet och ingen har sett henne gå ut genom dörren, och det här är en högst bevakad korridor! Så frågan är om någon sett nåt konstigt.
- Förutom den där blonda tjejen, såg allt normalt ut, sa Sindorion.
- Den blonda tjejen?
- Ja, hon, den blonda tjejen som ser ut som en kopia av Marielle.
Marielle och Travina gav varandra en panikslagen blick.
- OH MY GOD, utbrast de sedan. Chriss Green!

Indy tyckte inte om hur Chriss Green sagt att han skulle vänta tills Angelina inte dök upp. Han tyckte inte heller om det faktum att ingen stört honom på alldeles för lång tid, och helt plötsligt bestämde han sig för att strunta i sederna och träffa Angelina i alla fall. Om han skulle klara det här var han tvungen att prata med henne.

- Chriss vem? undrade Sindorion.
- En crazy psycho bitch som är mer besatt av Indy än vad du är av Angelina, typ! sa Travina.
- Var, tyckte Sindorion.
- Skit samma, om hon är här är det biiig trouble! förklarade Marielle. Hon är den enda som skulle kunna övertyga Angelina om att hon skulle dra härifrån, eller möjligen göra något cpigt som att stänga in henne i en garderob och försöka få Indy för sig själv.
- Okej, men då tycker jag att vi börjar leta i garderober, sa Sindorion. Och nån måste uppehålla Indy, för mitt sjätte sinne som faktiskt är min superkraft säger mig att han är på väg hitåt.
Marielle och Travina visste inte vad de skulle tro.

- Åh, hej Indy, sa de tre minuter senare när de stod och vaktade korridoren och Indy dök upp.
- Jag känner igen den där tonen, och jag ska visste komma förbi här, påpekade Indy.
- Nope, Angelina är skitseriös med att ni inte får träffas innan vigseln. Hon tror att det kommer att föra otur med sig, sa Marielle samtdigt som hon insåg det ironiska i den meningen.
- Kan jag inte få… stå utanför och prata med henne i alla fall? föreslog Indy.
- No can do, svarade Travina. Stick iväg och träna på att vara snygg eller nåt.
- Som om jag behöver träna på det, flinade Indy.

Sindorino hade letat överallt, kändes det som. Inga garderober med Angelina hade dykt upp hittills, och han var just på väg att ge upp när han fick syn på en onödigt stor trälåda märkt ”EXPRESS TILL MORDOR”. Sindorion visste, efter att ha blivit upplyst det en miljon gånger av Aragorn, att ingen post fick skickas till Mordor pga deras inrikespolitiska situation, och därför tänkte han att det var värt att öppna upp den lådan.
Och i just den lådan låg Angelina nerknuffade, silvertejpad till händer och fötter och som munkavel. Hon såg inte glad ut, så Sindorion drog bort silvertejpen från hennes mun.
- Inte du också! utbrast hon.
- Är ingen här glad att se mig? frågade Sindorion.
- Är du förvånad? undrade hon. Har du stängt in Indy i ett skåp och ska försöka dra iväg med mig?
- Nej, svarade Sindorion och började vira bort silvertejpen runt Angelina händer. Jag kom hit för att säga att jag är väldigt glad för din skull och att jag hoppas att du får ett bra liv. Och att jag är ledsen för att jag försökt få tillbaka dig så många gånger när jag hela tiden vetat att det aldrig skulle bli vi två.
- Oj, sa Angelina. Förlåt.
- Det är lugnt, jag förstår dig. Att ligga instängd i en låda var väl knappast vad du tänkt göra idag?
- Nej, sa hon surt. Har jag missat vigseln?
- Du har fortfarande tid på dig, svarade mörkeralven, och hittade plötsligt en sax som han kunde klippa upp tejpen med.
- Är Indy kvar?
- Det klart han är. Han vore dum i huvet om han inte var det, och det är en av de få saker han inte är.
Angelina skrattade lite.
- Jag tycker bättre om dig när du inte är kär i mig, sa hon.
- Av någon anledning säger alla det, flinade Sindorion.

- Tror ni seriöst att ni fysiskt skulle kunna hindra mig om jag verkligen skulle vilja komma förbi? undrade Indy.
- Vi är häxor, sa Marielle. Det skulle inte vara några som helst problem.
- Men… började Indy, men blev avbruten av Sindorion som plötsligt kom ut i korridoren.
- Det är okej, sa han. Hon vill träffa honom.
- Told you so, sa Indy drygt och gick förbi de stackars bästa vännerna som inte kunde låta bli att andas ut: nu skulle väl allt ändå kunna gå som planerat?

- Varför sitter du i en låda? frågade Indy när han kom in i rummet.
- Chriss Green, svarade Angelina.
- Uh, sa Indy sympatiskt. Hon kom förbi förut, men jag trodde inte hon skulle göra nåt. Är du okej?
- Ja, men hon är sjuk i huvet.
- Hon är nog värre än mörkeralven.
Angelina skrattade.
- Har du tänkt nåt på att fly, då? undrade hon.
- Nja, svarade Indy. Jag lurade i Malik och den andra mörkeralven det och de hade ganska övertygande övertalningsmetoder… Du?
- Lite kanske, erkände Angelina. Men liksom, inte för att jag inte tycker om dig, utan för att… I have a bad feeling about this.
- So do I, sa Indy. Men sen tänker jag på dig.
- Go on, tyckte Angelina.
Indy flinade.
- Det är en bättre känsla, sa han.
- Alltid nåt, sa Angelina och log. Ska vi göra det här, eller?
- Självklart. Men det är ju inget som säger att vi inte kan ändra på några detaljer…

Låt mig nu berätta lite om själva detaljerna om bröllopet, eftersom Angelina inte riktigt kunnat bestämma sig för vilken sorts bröllop hon ville ha hade hon, Travina och Marielle lyckats få ihop en fin liten mix av alla möjliga kulturer, samt snott en hel del från filmer och TV-serier de gillade.
Eftersom det var mitt i sommaren i Gondor var det ett utebröllop, och Aragorn och Arwen hade krävt att de skulle få bjuda in ett alldeles för stort antal gäster som var viktiga för landets politik. Angelina hade försökt invända, till ingen nytta, och därför var antalet personer som skulle se det hela en bra bit över 200. De flesta misstänkte att Angelinas föräldrar tog sig själva på för stort allvar.
Marielle och Travina hade tillsammans bestämt sig för att grejen med att Aragorn skulle ge bort Angelina var sexistisk, plus att den skulle ta bort fokus från dem, så därför var det de som skulle eskortera henne fram till prästen (vars identitet är hemlig av humorrelaterade skäl). Som ni kanske gissat er till var det Jack O’Neill som fått äran att följa Indy, och som dessutom hade ringarna.
Angelina hade haft som ett krav att musiken skulle vara Star Wars-temat, vilket ingen annan förutom Travina uppskattat, och därför för att kompromissa hade hon fått gå med på att spela traditionell Gondoransk musik (vem vet om sån finns?) fram tills själva vigseln var över och det var dags att kyssa bruden och allt det.
Ungefär så var det planerat. Så var det inte alls på väg att bli.

- Borde de inte komma snart? undrade Marielle otåligt och såg på folkmassan framför sig.
- Eh, jo! väste Travina. Se inte så otålig ut, då fattar ju folk att nåt är fel!
- Och när du drar dig själv i håret sådär då ser det helt normalt ut, eller vad menar du?
- Jag förstår inte vad du pratar om, mumlade Travina och släppte taget om sitt hår. Dessutom är det bara bra om de är sena, Jack och de är ju inte tillbaka än!
- Är jag ju visst det! invände Jack och dök upp från ingenstans (igen).
- Okej, men var är de då!? frågade Marielle och började (!?) även hon bli smått psykotisk.
- Jag vet inte, men--- började Travina men blev plötsligt avbruten då bandet som hyrts in (Kreacher and the House Elfs) inte alls började spela den klassiska gondoranska musiken som det var tänkt, utan något som lät misstänkt likt ”Burning Heart” med Survivor (som vissa människor inte alls lyssnat för mycket på! Dafs anm. Det är en bra låt. >_< Ells anm.).
- I have a very bad feeling about this, konstaterade Travina.
Sekunden senare blev den dåliga känslan bekräftad, då tre hästar dök upp. En av dem var den mycket kände Skuggfaxe, och på de två andra (som jag kan upplysa er om heter Isilme och MacGyver) satt Angelina och Indy. De såg ytterst konspiratoriska och kära ut, konstaterade Marielle, när de började rida ner för… det kan väl inte heta altargång om det är utomhus? Aja, ni fattar!
- Jag tror det är bäst vi följer efter, sa Travina, och Marielle och Jack höll med henne.
När de tre hästarna hade skrittat ner för gången stannade de till, längst fram, och väntade in de tre som följde efter dem. Sedan vände sig Angelina mot prästen.
- Gandalf, sa hon (vem skulle de annars haft?), ändrade planer. Om du skulle vilja vara så vänlig att beträda din… ädla springare?
- Lätt, sa Gandalf glatt och hoppade upp på Skuggfaxe som kommit fram till honom. Where to?
- Vänta, sa Indy och vände sig mot Jack. Ringarna?
- En sekund, svarade Jack, och vände sig mot Teal’c som dykt upp från ingenstans, och som gav ringarna till Jack som gav dem till Indy. Jag fick inte ha dem av säkerhetsskäl, förklarade han.
Angelina vände sig mot Marielle och Travina.
- Underbart jobbat med håret, sa hon. Catch you on the flip side!
Sedan satte hon, Indy och Gandalf av därifrån i galopp. Angelina var väldigt glad att det skulle dröja åtminstone ett par minuter för hennes föräldrar att förstå vad som hänt.

- Changed the wows?
- No, just do it!
- Okay, okay… will you… no wait, that’s wrong, let’s redo it.
- Come on!
- Do you, Indiana Jones, solemnly swear to never leave and always love, this girl Angelina Aftonstjärna, even though death will never do you apart?
- I do.
- And do you, Angelina Aftonstjärna, promise to never stop loving and always be by this man, Indiana Jones’, side, even though you once had a bad feeling about this?
- I do.
- Then I declare you bonded for life.