5

-Du skämtar! Sa Marielle till Carolian medan hon sådde frön i en kruka.
-Nej, jag lovar! Det ska vara en karaoke tävling här på Hogwarts! Svarade Carolian och hällde lite vatten i krukan.
-Gud vad roligt!
-Tänker du vara med?
-Nej för sjutton! Inte en chans! Du då?
-Jag tror inte det…
-Om miss Hawk och miss Dertilsson kunde vara lite tystare! Bad proffesor Sprout.
-Ja proffesorn, svarade Marielle och Carolian.
Tjugo minuter senare var lektionen slut och Marielle gick och hämtade sina böcker i Försvar mot svartkonster och gick mot klassrummet.
-Hej! Sa hon när hon mötte Angelina och Travina.
-Hej! Svarade Angelina och Travina.
-Var tog Carolian vägen? Frågade Travina.
-Hon skulle ha trolldryckskonst, sa Marielle med en grimas.
-Stackare, behöva möta Snape redan första dagen, sa Angelina och skakade på huvudet.
Då lyste Marielle upp i hela ansiktet.
-Jag fick en idé! Sa hon i viskande ton.
-Vad då? frågade Travina.
-Jo, det ska ju vara en karaoke tävling här på Hogwarts…började Marielle.
-En karaoke tävling?! Sa Angelina och Travina i kör.
-Tyst! Ja, det ska vara en karaoke tävling och jag vet vem vi kan anmäla…sa Marielle finurligt.
-En talande sköldpadda? Isåfall har vi en innanför dom där dörrarna, sa Angelina och pekade på dörren till klassrummet (Dom hade fortfarande Lockman).
-Nej, inte Lockman, utan Snape! Sa Marielle och hela hon lyste utav iver (Läs: Busighet).
-Vilken bra idé! Men vilken låt ska vi anmäla honom till då? sa Travina.
Marielle flinade.
-En rosa helikopter, svarade hon (fortfarande med ett flin på läpparna).
Då bröt Angelina ihop. Tanken på att Snape skulle sjunga sången ”En rosa helikopter” (Som för övrigt är ganska bra* Christines anmärkning*) var för mycket för vår kära vän Angelina.
-Kan ni tänka er Snapes ansiktsuttryck när Dumbledore läser upp hans namn! Sa Travina och började skratta även hon.
Snart stod våra tre vänner och skrattade alla tre men då öppnade Lockman dörren.
-Så, du är fortfarande kvar här sköldpadda? Sa Angelina när hon, Marielle och Travina kommit in och satt sig längs bak.
Lockman tog ingen notis om Angelinas (Trevliga) kommentar.
-Idag så ska vi gå igenom vad vi lärde oss förra läsåret! Sa Lockman.
-Vad då lärde? Utbrast alla i klassen.
-Jag kan inte erinera mig om att jag lärde mig något förra året. Kan du? sa Marielle till Travina.
-Nä, faktiskt inte. Du Angelina? Fortsatte Travina vänd mot Angelina.
-Näpp. Jag lärde mig i alla fall inget förra året. Fast det kanske berodde på att vi var iväg i fyra veckor, vem vet, dom kanske lärde sig hur man gör en pjäs med Lockman? sa Angelina fundersamt.
Klassen bröt ut i skratt.
-Mycket lustigt miss Aftonstjärna, sa Lockman.
-Tack, jag vet, svarade Angelina med ett litet leende.
(Egentligen borde Angelina fått poängsavdrag men Lockman var ”lite” rädd för vad Angelinas föräldrar skulle säga då, så han drog inte av några poäng från henne)
-Men nu är det så att vi ska ha ett litet prov…sa Lockman och gick runt och delade ut papper (Med otroligt korkade frågor) som det stod så här på:
1.Vad tycker du att du har lärt dig på Lockmans lektioner? (Mer än halva klassen svarade ”Inget” på den frågan)
2.Hur är Lockman som lärare?
Och så fortsatte det i samma stil till fråga 44 som var:
Skulle du vilja fortsätta att ha Lockman som lärare? (Gissa vad Angelina, Marielle och Travina svarade)
Lockman samlade i ”proven” och läste igenom dom.
-Jag ser att det var väldigt…intressanta svar ni har skrivit, sa han sedan.
Resten av lektionen tillbringade klassen med att sova medan Lockman höll någon predikan om ”Hur man blir berömd” bla, bla…
-Äntligen slapp vi ut därifrån, sa Angelina och gäspade.
-Humm humm…svarade Marielle.
Dom rundade ett hörn och…
-Donk!
Marielle hade gått rakt in i någon och satt nu på golvet.
-Är du inte klok? Fräste hon sedan och kom på fötter med hjälp från Angelina och Travina.
-Jag är ledsen, sa David (Hon hade självklart lyckats med att gå på den nye killen).
-Det borde du vara, muttrade Marielle (Som konstigt nog inte var särskilt arg längre).
David mumlade något ohörbart som lät som:
-Jag måste gå.
Och så gick han iväg och kvar stod våra tre vänner och tittade efter honom.