fjärde år

Det var en sen natt under… vi kan säga MAT-gängets sjätte år på Hogwarts. Angelina låg i sin säng och försökte sova, medveten om att alla andra i sovsalen hade somnat för länge sen och nu snarkade högt. Hon tänkte att det smartast kanske vore att gå till Flummrik den Flummiges rum och kräva att Indy kom dit och sov med henne (”jag kan komma när som helst” har en väldigt bokstavlig mening i Angelinas värld), men hon var alldeles för lat för att gå upp och det var waaay too kallt i det där jäkla slottet för att det skulle vara värt det.
Istället hade hon börjat fundera över hur livet var för typ två år sen, mestadels för att Marielle hade hittat sin dagbok från det året tidigare under dagen men vägrat läsa upp den högt eftersom den var sååå pinsam. Angelina och Travina hade då börjat leta upp sina gamla dagböcker, innan de kom på att de hade gömt dem på ett säkert ställe en gång för länge sen. Synd bara att de inte kom ihåg var.
Så nu var Angelina tvungen att komma ihåg vad som hänt helt själv. Om hon inte mindes helt fel var fjärde året det år då Sirius och Marielle äntligen gifte sig efter en års lång förlovning, det var terminen då Malfoy mer eller mindre slutade störa dem konstant efter att hon rådissat honom under sommaren. Det var också långt innan Travina hittade sin inre slampa utan istället var lyckligt ihop med Andrion. Aahh, those were the days.
Det var också det året som Angelina slutligen tröttnat på Sindorion, and for good reasons…

…Det var en solig dag på Hogwarts. En sån där fin dag när fåglarna kvittrade, sjön plaskade och kontoren sprängdes. En sån dag då det var väldigt viktigt att kunna springa fort och hoppa långt, i alla fall om man var en av anledningarna till att nämnda kontor hade sprängts. Vilket var precis vad MAT-gänget var, och det var därför de kom roaring down the corridors, med en uppskattad fart av 600 000 km/s (ungefär dubbelt så snabbt som ljusets hastighet, alltså) med ingen särskild efter sig, men man vet ju att Hogwarts lärare har ögon överallt.
- Vänta ni bara! dundrade Argus Filch stämma långt bakom dem. En dag får jag tag på er, och då ligger ni verkligen illa till!
- Jag tror vi sprängde ljudbarriären den här gången, flinade Marielle glatt där hon sprang bredvid sina två vänner.
- Jag tror vi sprängde mer än så, svarade Travina skadeglatt.
Angelina skulle just till att säga något fyndigt hon med då deras fartfyllda äventyr tog abrupt slut när de alla tre sprang in i någon. Denne någon – som först liknade Severus Snape avlägset eftersom han hade långt svart hår och svarta cape på sig – flög ungefär fyra meter bakåt och landade på rygg, samtidigt som MAT-gänget hastigt bromsade in och lämnade stora bromsspår på väggarna (väggarna? o_O Dafs anm. Äh, shut up, det är min berättelse! Ells anm.).
MAT-gänget stannade till och ställde sig sedan över den omkullslagna figuren på golvet. Figuren de genast kände igen.
- Sindorion!? utbrast Marielle och Travina i kör.
- Vad gör du här!? undrade Angelina och hjälpte sin pojkvän upp på fötter.
- Jag tänkte bara komma förbi och säga hej, svarade Sindorion och log mot Angelina. Jag hade inte riktigt räknat med att bli brutalt mördad på köpet...
”Apropå brutalt mördad” mumlade Travina och nickade bakåt i korridoren, där man kunde höra Filch hasande fotsteg.
- Ehm, okej, vad gulligt, svarade Angelina och vände sig om, så att Sindorions hälsningspuss hamnade på hennes kind istället. Men vi är liksom liiite upptagna skulle man kunna säga.
- Mig har du väl alltid tid med? flirtade Sindorion för döva öron.
Plötsligt dök vaktmästaren de spanat efter (nee, förresten, vaktmästaren de inte spanat efter -_-) upp runt hörnet och pekade på dem.
- Ni där! utbrast han och skrattade rått. Consider yourself detention…ed.
Funderandes över om det verkligen var ett ord, och fortfarande rått skrattandes, vände sig Filch sedan om och gick.
- Men åh, Sindorion, ditt jävla ärkepucko! klagade Angelina surt. Det där var ju verkligen vad vi behövde!
- Men det kunde väl inte jag veta? försökte han.
Marielle och Travina skakade på huvudet och började gå därifrån, Anglina följde efter.
- Åååhh, din tönt!

När Angelina tänkte tillbaka på det hela var hon inte säker på om hon nånsin förlåtit Sindorion för det där – det var sällan Filch kunde sätta dit hela gänget samtidigt och de hade fått en riktigt jävlig strafftjänst där de varit tvungna att ta bort magiskt tuggummi från samtliga bänkar i hela skolan – utan hjälp av magi. Det var i sig en helt omöjligt uppgift, vilket Filch visste, och ingen i gänget hade varit särskilt förtjust i tuggummi sedan dess.
Det hade visserligen hänt en del andra kul saker det året, som när Sirius och Marielle försökt planera sitt bröllop…

…Marielle suckade och försökte förklara det hela så pedagogiskt som möjligt.
- Vita rosor, vit klänning, och inga hundhår nånstans!
- Men lilla älsklingen, jag vet inte om jag får gifta mig, med tanke på att jag är en dömd mördare och allt det där, försökte Sirius.
- Det är väl inte mitt problem!? undrade Marielle alltid argt. Hur hade du tänkt dig att vårt bröllop skulle se ut!? Jag iklädd pyjamas och du bara medverkandes som en bok eller nåt? Jag skulle inte tro det!
Angelina och Travina fnissade för sig själva i ett hörn.
- Vad garvar ni åt? hördes det vasst från Marielle.
- Ingenting, fnissade Travina genomskinligt.
- De har skapat en blogg som de kallar ”Soon to be-weds” och bloggar objektivt om era förberedelser inför bröllopet, avslöjade Andrion dem, och Angelina och Travina brast ut i gapskratt över sin egen genialitet.
- ERA JÄVLAR! började Marielle, och samtliga i rummet stängde av öronen.

Det hade varit en bra blogg, mindes Angelina. De hade fått ungefär tjugotusen unika träffar varje dag och avslöjat alla detaljer de kunnat luska fram om paret. Det mest populära inlägget hade varit det med listan på alla Sirius smeknamn på Marielle, folk hade knappt trott på dem när de sa att han faktiskt använt alla.
Men det Angelina mindes mest från det fjärde året var när Andrion och Travina insåg att de inte hade något att göra (läxor? Nää!) och bestämde sig för att sätta upp en teater…

- Att vara, eller att icke vara, läste den stammande förstaårseleven upp från sitt manus. Det är frågan…
- BRYT! utbrast Travina och tågade in på scenen. Du har ju ingen känsla över huvud taget för det vi söker. NÄSTA!
Den nu gråtande eleven sprang snabbt av scenen, och nästa gick på.
- Travs, tror du inte att du är lite väl hård mot de stackarna? undrade Andrion försiktigt.
Travina såg oförstående på honom.
- Hård? Jag? Jag är bara rättvis, förklarade hon och nickade åt nästa person att försöka, men avbröt honom genast igen: jag vill ha skådespel, inte skådefel! dissade hon och kastade personen av scenen.
Angelina, som stod näst i linje, såg skeptisk ut.
- Jag fattar inte att du övertalade mig till det här, muttrade hon åt Marielle.
- Vadå? försvarade Marielle sig. Jag var tvungen att ta en gäst, och Sirius hade aldrig klarat hennes krav! Upp på scenen nu innan hon kastar pinnar på oss också.
Angelina svalde.
- Apropå det, tror du Sindorion kommer ur sjukhusflygeln den här veckan? undrade hon.
- Vem bryr sig? frågade Marielle och knuffade upp Angelina på den provisoriska scenen gjord av gamla koffertar.
- Jaha, och vad ska du läsa? ville Travina bryskt veta, och låtsades inte alls om att hon kände Angelina.
- Ehm, jag tänkte ta en monolog ur Star Wars, svarade Angelina. Ett hopplock av Han Solos repliker…
- Utmärkt val, sa Travina och nästan innan Angelina hann börja utbrast hon: perfekt, du får rollen!
En glad Angelina skuttade av scenen och flinade mot Marielle, som skakade på huvudet och gick upp för att möta sitt öde.
- Jag tänkte dramatisera en scen ur en anime jag såg för ett tag sen, och den heter, började Marielle, men blev avbruten:
- Jag tror inte teater är nåt för dig, men du får gärna vara scenarbetare, sa Travina snabbt. Fråga Andrion om arbetsbeskrivning, NÄSTA!

Oj, vad arg Marielle varit över det där, mindes Angelina. Fast när hon fick veta att den enda roll som var kvar att tillsätta var rollen som råttan Ralf (en roll som Travina specialskrivit för Malfoy) hade hon snabbt förlåtit sin vän och hjälpt till med att försöka förnedra nämnda Draco så mycket som möjligt.
Premiären hade dock varit nästan lika spektakulär som det faktum att Travina orkat skriva en hel pjäs (med en hel del hjälp från Andrion, visserligen), för precis i slutscenen när Angelina, som spelat livvakten Valery Irons, skulle spöa upp ”the bad guy” lodjuret Linus hade en livs levande bad guy dykt upp!

- Hahaha! skrattade den kåpklädde mannen och knuffade lodjuret (spelad av Harry Potter) av scenen. Jag är den farlige Orlando ”Fjollan” Bloom, och om ni inte passar er ska jag ta över världen med hjälp av den onde strumpan Sivert!
- Whaat? undrade Angelina som kände på sig att just den här onda bad guyen kunde hon spöa och fortfarande vara in character.
- Just det, så ge mig… världen – eller gå under! utbrast Orlando Bloom ondskefullt.
- Hah! utbrast Angelina Val-likt. Synd för dig att jag kan Siverts svaghet: Vanish!
- NOOOOO, skrek strumpan Sivert och flydde ut genom dörren.
Angelina kastade med håret och blåste dramatisk över Vanish-flaskans munstycke.
- Lita på rosa, utbrast hon sedan klatschigt.

Bara minnet av Orlando Fjolla fick nästan Angelina att skratta, och mot löftet att han aldrig mer skulle försöka sig på att ta över världen igen hade Travina gått med på att skriva in honom och Sivert i manus permanent. Harry Potter hade inte direkt gillat att han blev bestulen på sina fifteen minutes of fame bara sådär, men eftersom publiken älskade ondske-duon Linus och Orlando hade han gått med på det.
Om Angelina tänkte efter, riktigt mycket, så hade fjärde året varit ett väldigt bra och okomplicerat år: synd bara att hon varit för upptagen med att bli av med Sidde för att märka det. Men med tanke på vad hon stått ut med från hans sida på senare år, var det ju ingenting.

Plötsligt kändes det som att hon visste vad det var Marielle hade vägrat visa för sina vänner, och eftersom hon verkligen, verkligen behövde dela med sig den spännande insikten med någon (och Travina hade uttryckligen bett om att inte bli väckt någonsin igen av någon), bestämde hon sig för att i alla fall gå bort till Flummriks rum. Om Indy lovade saker fick han ju faktiskt ta och hålla dem.