18

-Du! fräste Travina. Var är Marielle, din fula rom, jag ska allt…
Travina gjorde en ansats att springa fram till mannen, men Angelina och Carolian hindrade henne.
-Trevligt att träffas, sa mannen med road röst.
-Okej, din fula padda, var är Marielle? sa Angelina med stenhård röst.
Mannen tittade på dom. Sedan puttade han fram någon.
-Marri! Utropade Travina.
-Angelina, Travina, Carolian! Lyssna inte på honom, han…
Mannen drog med handen framför Marielles mun och hon tystnade.
-Vad gjorde du med henne? Skrek Carolian.
-Inget, svarade mannen. Och nu, låt oss diskutera affärer. Om ni vill ha tillbaka Marielle, ge då mig månkristallen.
Marielle skakade kraftigt på huvudet.
-Vi har inte någon månkristall, sa Angelina trotsigt.
Mannen tittade roat på dom.
-Jaså, inte? Hur förklarar ni då det här? sa han och höll upp ena handen framför dom.
Dom såg sig själva springa efter månkristallen och komma fram till tornet. Sedan försvann bilden igen.
Carolian morrade tyst.
-Nå? Hur ska ni ha det? frågade mannen igen.
-Vänta lite, vi ska bara diskutera saken först, sa Angelina och vände sig om mot Carolian och Travina.
-Hur ska vi göra? sa Travina.
Angelina tuggade på naglarna.
-Jag vet inte…sa hon tyst.
-Vi kan kanske lura honom? Om vi säger att vi går med på det, och ber honom ge oss Marielle först, vilket han antagligen kommer att göra, så självsäker han verkar vara, och sen hoppar ut genom fönstret…började Carolian.
-Hoppa ut genom fönstret? Är du inte klok? Väste Travina.
-Så kan Marielle be månkristallen använda sin krafter och få oss att landa säkert och sedan kan vi springa utav bara f*n, fortsatte Carolian, utan att ta någon notis om Travinas kommentar.
-Det borde funka…sa Angelina.
-Då gör vi så, sa Carolian.
Dom vände sig om mot mannen igen.
-Vi accepterar, sa Angelina. Men vi vill ha Marielle först.
Mannen skrockade och knuffade över Marielle till dom. Travina och Carolian fångade upp henne.
-Och nu ger ni mig månkristallen, sa mannen.
-Skulle inte tro det, sa Angelina. Nu! sa hon sedan och dom fyra vännerna vände sig snabbt om och sprang mot fönstret.
-Stanna! Skrek mannen och dom kunde känna hur blixtra fräste förbi dom när dom hoppade ut genom fönstret.
-Marielle! Få kristallen att funka! Ropade Angelina i luften.
Marielle nickade och bad tyst:
-Snälla månkristall, gör så att vi inte slår ihjäl oss när vi ramlar.
Dom stannade upp i luften och sjönk mycket sakta ner på marken och landade på fötterna.
-Här, ta den! sa Angelina och gav Marielle månkristallen.
Marielle tog emot kristallen och dom fyra vännerna började springa.
Då kände Marielle hur hon plötsligt stannade.
-Jag är paralyserad! Ropade Angelina.
-Jag med! Svarade Marielle.
-Vi också! Sa Travina och Carolian.
-Ni försökte fly, mycket illa…sa mannen.
Marielle kände hur hon svängdes runt och hon såg mannen komma gåendes mot dom med David en liten bit bakom sig.
-Ge mig månkristallen nu, sa mannen.
Marielle tog ett steg bakåt.
-Aldrig! Sa hon.
-Nåväl, farväl du utvalda, sa mannen och höjde händerna.
Marielle stod helt stilla.
-Spring! Ropade David plötsligt och kastade sig om midjan på mannen.
-David! Skrek Marielle halvkvävt.
David skrek till och föll ner på marken. Han rörde sig inte.
Angelina, Travina och Carolian samlades bredvid Marielle.
Marielle stirrade på David som låg livlös på marken.
Mannen reste sig upp och tittade på Marielle. Sedan började han flina.
-Låt mig gissa, du älskade den här veklingen, sa han sedan.
Marielle stirrade på David, men när hon sedan höjde blicken blixtrade om den av hat.
Mannen slutade att le och stirrade med fasa på Marielle.
Marielle höll ut händerna och månkristallen svävade några centimeter ovanför dom.
-I Sorras namn, förbannar jag dig, i Tjikkis namn hatar jag dig, i Samtars namn föraktar jag dig, i Monnars namn tar jag din kraft ifrån dig, i Monnes namn utplånar jag alla spår av dig, i mitt namn, dödar jag dig… Försvinn Nithlatak…
Marielle stirrade in i mannens ögon. Nithlatak gav till ett skrik och ett ljusblått sken förblindade dom för en sekund. När ljuset falnat fanns det inte ett spår kvar av Nithlatak.
-Vad gjorde du med honom? frågade Angelina.
Marielle vände sig om.
Travina, Carolian och Angelina flämtade till.
Marielles hår hade blivit ljusblont, och hennes bruna ögon hade blivit safirblåa…
-Marielle…? frågade Travina.
-Coolt! Sa Marielle.
Carolian skrattade till.
-Nog är det Marielle alltid, sa Angelina med ett leende.
-Ni har skött ert uppdrag utmärkt, sa Sorra, som dykt upp framför dom.
-Ni kunde inte ha gjort det bättre, sa Samtar.
-Vad gör ni här? frågade Marielle.
-Vi bara gratulerar dig, dotter, sa Tjikki med ett leende.
-Precis! Vi gratulerar dig och dina vänner till att ha gjort ett utmärkt jobb…Och nu har vi ju sagt det, så vi kan återvända hem, sa Monnar.
-Du visar dig allt för lite ute nu för tiden broder, sa Monne. Ditt folk glömmer nästan bort dig.
Monnar skrattade.
Marielle, Travina, Angelina och Carolian log.
-Fast, det finns ju ett annat skäl till att vi är här…sa Sorra och puttade Tjikki lite i sidan.
-Va? Åh, just det ja, sa han.
-Vad? Frågade Marielle.
-Det kommer ta år för dom att berätta det för dig, så jag gör det istället, vi är här för att ta hjälpa dig att väcka honom till liv igen, sa Samtar.
Marielle stirrade på honom. Sen vände hon sig om mot Sorra.
-Kan jag göra det?
-Om du vill.
Marielle nickade.
-Det vill jag.
-Dåså, ni får också hjälpa till, sa Sorra med en nick mot Angelina, Travina och Carolian.
Dom nickade ivrigt.
Alla nio (Med gudarna inräknat) ställde sig runt David och tog varandras händer.
Månkristallen svävade upp i luften igen och ställde sig i mitten, ovanför David.
Dom samlade krafter och varje person sköt långsamt in den i David (Det här är ganska krångligt att förklara, så fort Carro har läst den här, så får hon måla till, och hon ska inte ha med Davids mössa!).
David tog ett skälvande andetag och slog upp ögonen. Han reste sig försiktigt upp och frågade:
-Vad hände?
Marielle kastade sig skrattandes i hans famn.