Resumé
(Berättar röst som påminner om Liam Neeson börjar prata)
När vi lämnade Elias hade hela hans plan för att ta över världen raserats på grund av tre jobbiga tonåringar. Han flydde till Egypten igen och det sista vi såg av honom var att honom sittandes vid baren, serverad av en bartender som för läsaren var märkligt bekant. Och nu när vi återvänder till Elias så sitter han fortfarande i baren. För det är bara en halvtimme efter att MAT-gänget och Pyramidernas hemlighet officiellt tog slut. Säger vi, för det är för fan flera månader sen egentligen… Anyway on with the story!
Kapitel ett – Det enda kapitlet
Elias tyckte att det kändes som om hans huvud långsamt börjat fyllas av en rosa glittrande dimma. Förmodligen framkallad utav vodkaglasen ståendes på bardisken. Han försökte förgäves att räkna dem, men de vägrade att stå stilla. Dessutom var han tvungen att argumentera – ett mycket komplicerat ord för den berusade före detta bad guyen att formulera i huvudet - med den tjockskalliga bartendern som envisades med att hävda att anledningen till att Elias drack var för att han hade kärleksproblem.
- Alltschå, sluddrade han fram och sen så försvann resten av vad han hade tänkt säga. Bartendern såg granskande på Elias. Och Elias fick en vision av att bartendern hade röntgen syn och kunde se rakt igenom hans kläder. Den perversa jäveln.
- Du! Schluta se på mig! Lyckades han få fram och han halvlåg på bardisken och höll upp ett varnande finger mot bartendern som såg roat på Elias. Elias försökte ge honom en mördande blick. Hur vågade han stå där och skratta åt Elias. Skratta åt att Elias hela livsverk gått åt skogen. Allt på grund av de tre idioterna!
- Ja’ schka hämnasch! Sluddrade han.
- Se så, vad hon eller han än gjort så är jag övertygad om att du inte behöver ta till så drastiska åtgärder. Elias såg oförstående på bartendern som försökte förvirra honom genom att använda fina och obegripliga ord.
- Mer Vodka! Och tala schå ja’ förschtår! Bartendern gav honom en outgrundlig blick men hällde upp ett till glas och gav det till Elias som svepte det i en klunk. Det smakade inte ett skit.
- Vad fan ä’ det du scherverar?! Ge mig nåt rejält! Abschint! Skrek han. De övriga gästerna. En gammal man som satt i ett hörn och två killar som satt och var oanständiga med varandra tittade på honom. Men Elias märkte inte det.
- Absint?
- Jajaja, abschint! Sa Elias otåligt.
- Jag tror inte att du ska dricka mer överhuvudtaget och särskilt inte absint. Elias såg ilsket på mannen. Vem trodde han att han var som kunde säga till Elias vad han kunde eller inte kunde göra.
- Hörrudu! Sa han och hötte med näven. I riktning mot bartendern. I alla fall så trodde han det, för han verkade röra sig ovanligt snabbt och vara på två ställen samtidigt. Vilket bara bekräftade hans teori, för det var bara Superman som hade röntgen syn och han kunde röra sig jätte snabbt. Fast varför skulle Superman jobba som bartender? Det var en bra fråga. Han satte sig tillbaka i stolen och försökte få sin hjärna att samarbeta, men den var ovanligt frånvarande. Den verkade ha gömt sig i en rosa glittrande dimma. Vänta lite, den tanken kände han igen. Rosa glittrande dimma, ja det verkade bekant. Var var han? Han såg sig förvirrat omkring och försökte komma på vad han tänkte på och vad han skulle säga. Så fick han syn på de tomma glasen. De var tomma!
- Bartender! Va ä min vodka? Bartendern tog fram vodkaflaskan och skulle precis börja hälla upp i glaset då Elias ryckte till sig flaskan och halsade ur den. Det brände rejält i halsen och han flämtade efter luft då han satte ned flaskan på disken. Bartendern ryckte snabbt åt sig den och ställde undan den.
- Den satt som en snöboll i skrevet! Utbrast Elias men det lät mer som ”Den schatt schom en schnöboll i schrevet!” Bartendern såg på honom med ett ögonbryn höjt.
- Vet du ja ha kommi på hemliheten me tidreschande, sa han sedan hemlighetsfullt och viftade lite obestämt med ena handen.
- Jaså? Sa bartendern med fejkat intresse. Elias lade inte märke till det.
- Ja, men de ä en hemlihet, viskade han. I alla fall så trodde han att han viskade men han pratade fortfarande ganska högt. Men folk hade slutat att bry sig om honom igen.
- Jaså, men varför berättar du det för mig då? Frågade bartendern.
- Fö allt ä åt helvete!
- Menar du det?
- Ja! De jävla tjejena förschtöde allt!
- Aha, ja men du vet, man kan inte lita på dem. Ena stunden är de rara och snälla och i nästa stund sliter de ut hjärtat, skär upp det, vänder det ut och in och sätter tillbaka det upp och ned. Elias såg oförstående på bartendern. Vad pratade typen om? Tydligen så måste han ha sagt det högt också för bartendern svarade i alla fall på frågan.
- Dina problem. Kärleksproblemen, skälet till att du sitter här och super dig full. Elias såg frågande på honom. Vilka kärleksproblem? Han hade väl inga kärleksproblem? Eller hade han det? Han kunde inte riktigt minnas varför han satt här. Det hade att göra med några tjejer. Ja så var dt, det var deras fel att han satt här. Hans logiska del av hjärnan vaknade då till liv. Ja men om det var tjejernas fel att han satt där, då måste bartendern ha rätt.
- Aha! Schå va de! Utbrast han. Bartendern log ett allvetande leende.
- Om hon har dumpat dig så är det bara att gå vidare. Ingen mening med att hänga kvar vid det förflutna. Förändra din tillvaro, flytta skaffa ett nytt jobb. Vad jobbar du som nu?
- Ja ä en mischlyckad bad guy, svarad Elias. Om bartendern tyckt att det var ett konstigt svar visade han inte det utan fortsatt att entusiastiskt prata.
- Ja men skaffa dig ett helt nytt och annorlunda jobb då! Bli en hjälte rädda barn som far illa! Slåss för friheten! Broderskapet och jämlikheten! Slåss för den du är! Eller bli polis! Då kämpar du för rättvisan och hjälper folk. Elias såg på bartendern och ett hopp tändes i hans huvud. Polis, ja, det kanske var det som var hans öde.
- Jaaaaa, polisch! De schka ja bli! Skrek han och reste sig upp och världen började snurra runt honom. Han tog stöd mot bardisken men världen fortsatte fortfarande att snurra. Bartendern försökte säga något men allt Elias hörde var bara ”ted rä ruh” och det var ju bara svammel utan mening. Sen började han känna sig enorm utmattad. Som om han sprungit maraton, vasaloppet och cyklat tour de france på en och samma gång.
- Ja schka ba schova lit, sa han och lade sig ned på golvet. Trots att det var kladdigt och äckligt och han somnade och började snarka högt. Bartendern suckade högt. Varför var det alltid han som skulle råka ut för det här? Lika bra att flytta igen tänkte han. Förr eller senare borde han hitta en bar med ordentliga gäster. Hittills hade det inte gått så bra, men han funderade på Japan kanske. Så långt österut som möjligt. Öster för honom alltså hade han varit på Australien hade det nog varit mer nordväst. Det var ju också en tanke, han kanske skulle flytta till Australien. Det här var vad han tänkte på undertiden som han ringde en taxi, bar ut den medvetslösa gästen till taxin, gav chauffören lite pengar ur mannens jackficka och skickade iväg honom till sitt hotell, som tur var hade han nämligen haft ett kvitto från hotellet så han visste var mannen bodde. Efter det återvände han in i baren och körde ut den gamle mannen och bögarna för att sedan stänga baren för natten.
Epilog
(Liam Neesons berättar röst återvänder)
Så vad som sedan hände Elias var att han morgonen efter vaknade upp och svor att aldrig någonsin mer dricka. Sen efter att ha botat baksmällan med ett antal Ipren, en cola och en stor dos Star Wars tog han tag i sitt liv. Fast han blev inte polis. Det hade inte riktigt känts som honom. Han tog jobb på ett ny öppnat Subway i Alexandria, och vad jag vet så jobbar han där än idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar