Dom tre vännerna möttes i Stora salen följande morgon.
-Sovit gott? Frågade Marielle.
-Ja, ända tills Zirius kom ihåg trollformeln som öppnar låsta dörrar (Ja, han hade drabbats av en tillfällig minnesförlust), sa Angelina.
Marielle fick ett häpet ansiktsuttryck.
-Vad har ni gjort nu då? frågade hon sedan.
-”Vi?” ”Vi” har inte gjort någonting. Det var Travina som fixade allting. Och du som ska vara reporter för Hoggybladet! Muttrade Angelina.
-Jag fattar fortfarande inte vad Hoggybladet har med den här berättelsen att göra, sa Travina förvirrat.
-Håll dig till manuset Travina! Sa en röst ur Marielles mun.
-Är det du som är den allsmäktiga författaren? (Ja, hon gissade!) frågade Angelina (Med autografblock och penna i beredskap).
-Ja, fortsatte rösten.
-Varför snackar du ur Marielles mun? Frågade Travina (Som stod insnärjd i sina förvirrade tankegångar).
-Därför att hon är mitt verktyg, svarade rösten.
-Kan jag få din autograf? Sa Angelina och räckte fram penna och autografblock.
-Du får ringa till min agent och boka tid. Precis som alla andra, sa rösten.
Angelina fick en besviken min.
-Nu får ni ta och hålla er till manuset! Jag vill inte behöva snacka ur den här galningens mun en gång till! sa rösten.
-Galningen? Sa Marielle förolämpat.
Men rösten svarade inte. Den var borta.
-Okej, var någonstans i manuset var vi egentligen? frågade Travina.
-Ingen aning. Hallå! Finns det någon här som har manuset på sig? Sa Angelina.
-Jag har! Sa Lockman (Ja, den här hemskt sliskiga personen är tillbaka).
-Någon annan? Frågade Marielle (En hel del frågande i den här berättelsen va?)
Alla skakade på huvudet.
Travina suckade.
-Okej Toaman, ro hit med manuset! Sa Angelina.
-Jag heter Lockman! Sa Lockman förnärmat.
-Whatever, bara hit med det! sa Marielle.
Toaman…Ehh…Lockman gav sitt manus till Marielle som bläddrade i det.
Marielle gav ifrån sig ett äcklat ljud.
-Säg inte att du har sprejat manuset med din ”Eau de soptunna” parfym! Sa Marielle och rynkade på näsan.
-Det luktar mycket fräschare då! sa Lockman (Jo, ska vi slå vad om tio galleoner?).
Alla i Stora salen höll för näsan och var nära på att kräkas då dom kände lukten från parfymen.
-Jag sa ju till er att följa manuset! Sa rösten, som den här gången verkade komma från taket (Vem vet, författaren kanske också gömde sig bland takbjälkarna?).
-Det är inte vårt fel! Lockman har sprejat ”Eau de soptunna” på manuset! Sa Travina och alla nickade instämmande.
-Lockman! Jag sa ju till dig att du INTE fick spreja ner ditt manus med den där äckliga parfymen! Sa rösten.
-Men…sa Lockman.
-Inga ”men”! Det står inte i manuset att du ska spreja ner det med parfymen! Nu får vi ta om allt! Vi klipper här! Tagning två! Sa rösten och alla intog sina platser.