10

-Okej, vädret är fint, inte ett moln på himlen men varken Travina eller Angelina är vakna…sa Marielle och lät som en väderleksrapporter.
-Jo, nu är vi, muttrade Angelina och kastade en kudde åt Marielles håll.
-Bra! Då kan vi gå upp och fråga var man får tag på frukost, jag är döhungrig, sa Marielle.
-Vilken tur att vi inte delar sovsal med henne, sa Travina och tittade upp från sängen.
-Se så! Skynda på! Sa Marielle och klappade i händerna.
Angelina och Travina stönade.
Trettio minuter senare hade Angelina och Travina klätt på sig och gjort sig redo för ännu en spännande dag.
-Ska vi gå till Andy och fråga då? sa Marielle till sina två halvdöda kompisar.
-Vid den här tiden? Är du säker på att någon i den här byn ens är vaken? Sa Angelina surt (Som var på lite vresigt morgonhumör).
-Jovisst är jag säker! Det går nämligen omkring alver ute på gatorna, sa Marielle.
-Säg inte att du redan har varit ute! Sa Travina.
-Jo, det kan man nog säga, svarade Marielle. Ska vi gå och fråga då?
Angelina och Travina nickade och dom tre vännerna började gå mot Andys hus.
Väl där knackade Marielle på dörren. Nevnarion öppnade.
-Gomorrn! Sa Marielle glatt.
-God morgon, sa Nevnarion hövligt. Kan jag hjälpa till med något?
-Jo, vi undrade bara var vi kan hitta frukost någonstans, sa Travina.
Nevnarion pekade ut ett stort avlångt hus för dom lite längre nedför gatan. Och så bar det iväg mot huset för våra tre hjältinnor.
När dom gått in där såg dom hur mycket mat det fanns (Nu börjar jag bli hungrig!).
-Mmm! Sa Marielle och gick och lassade en tallrik full med bröd, ägg, ost, mjölk m.m.
Angelina och Travina följde hennes exempel. Dom satte sig ner vid ett tomt bord och började äta.
-Hur länge var det vi skulle stanna här nu igen? Frågade Marielle (Som redan hade lyckats glömma bort det).
-I fyra veckor. Men, jag fattar inte varför vi fick åka hit istället för en flickskola som lärarna föreslog, sa Travina.
-Alver är väl ganska sofistikerade av sig? Jag menar, dom svär väl inte en massa som jag gör? Sa Marielle.
-Du kanske har rätt, sa Angelina fundersamt. Alver brukar inte svära i Tolkiens böcker. Där är dom vackra, graciösa och ädla varelser.
-Jo tack, jag vet, sa Marielle och Travina samtidigt (Dom hade bara hört Angelina förklara hur Tolkiens alver var ca hundra miljoner gånger).
-Och jag som trodde att ni inte lyssnade när jag berättade om dom! sa Angelina förundrat.
-Det gör vi inte heller, men det brukar fastna när man har hört det ca hundra miljoner gånger, sa Marielle.
-Jag har inte alls sagt det hundra miljoner gånger!
-Nähä, hur många gånger har du sagt det då? frågade Travina.
-Bara en miljon faktiskt…
-Det här samtalet verkar inte leda någonstans va? Sa Marielle.
-Nej, det verkar inte som det…sa Angelina och Travina.
-Det vore kul att träffa mörkeralverna, sa Marielle fundersamt.
-Tänk inte ens tanken! Sa Angelina och Travina, som anade vad Marielle antagligen tänkte göra.
-Skulle jag? sa Marielle storögt.
-Ja, det skulle du, sa Travina.
-Men titta på dom här oskyldiga små ögonen, försökte Marielle.
-Om dom är oskyldiga så är jag en morgontrött dvärg! Sa Angelina.
-Är du inte det?? frågade Travina och Marielle.
-Glöm det.