8

-Jag är Angelina, sa Angelina.
-Och jag är Travina, sa Travina.
Marielle stod bara och tittade (glodde snarare) på Nevnarion.
Angelina armbågade Marielle i sidan så att hon skulle vakna upp.
-Ja, och jag är Marielle! sa Marielle.
-Var hälsade, sa Nevnarion med en liten bugning.
Marielle suckade kärleksfullt.
Den här gången fick Marielle smaka på Travinas sparkar.
-Aj! Sa Marielle.
Nevnarion tittade förvirrat på henne.
-Är det något fel? Frågade han.
-Va? Neeej, jag mår bara bra! Svarade Marielle medan hon tänkte ut en passande hämnd åt Travina och Angelina.
Nevnarion nickade.
-Bra, ers höghet, sa han.
Marielle stirrade på honom.
-Ers höghet? Sa hon halvkvävt.
Angelina och Travina anade vad som skulle hända.
-Ja, du är väl syster till Samantha? Hon är ju en drottning menar jag, sa Nevnarion.
Marielle stirrade fortfarande på honom.
-Och hur vet du det? frågade hon med sammanbitna tänder (Så att hon inte skulle börja svära).
-Samantha har varit i vår by innan. Hon är en mycket färgstark kvinna, sa Nevnarion (Som nog trodde att Marielle var tokig, jag skulle i alla fall ha trott det!).
-Ja, jag är Samanthas syster, sa Marielle, som inte brydde sig om den sista kommentaren. Jag är inte bara så förtjust i det där ”ers höghet”, sa hon med en grimas.
Angelina och Travina tittade på Marielle, redo på att utbrottet skulle komma närsomhelst. Men till deras stora förvåning kom det inget.
-Vi kanske skulle gå tillbaka till byn? Föreslog Marielle.
Nevnarion nickade.
-Det är inte säkert att vara utanför byn efter att solen gått ner, sa han.
-Varför inte då? frågade Travina.
-Mörkeralverna är ute om natten, svarade Nevnarion.
Dom tre vännerna tittade på varandra.
-Ehh…Jo, du Nevnarion, började Marielle och skruvade lite oroligt på sig.
-Ja? Sa Nevnarion.
-Jo, jag är en mörkeralv, liksom, sa Marielle.
Nevnarion stirrade på henne.
-Det har vi inte fått någon information om, sa han.
-Jag vet. Samantha går inte runt och skriker ut det precis, sa Marielle.
-Men du ser inte ut som en mörkeralv. Du har inte vitt hår eller röda ögon, envisades Nevnarion.
-En liten sak som Samantha fixade till, sa Marielle.
-Men, jag tror inte att det är någon stor fara egentligen, sa Nevnarion fundersamt. Du är ju trots allt Samanthas syster, och folket i by kommer att ta emot dig, mörkeralv eller ej.
Marielle nickade.
-Det var det jag trodde, mumlade hon tyst för sig själv.
Nevnarion nickade och så började dom gå.
-Måste du stirra på honom? viskade Angelina till Marielle som stirrade på Nevnarion som gick framför henne.
-Jag stirrar inte! Jag bara lägger upp ett minne! Viskade Marielle tillbaka och pekade på sitt huvud.
-Jo, men behöver man inte ha något först då?
-Sa du nåt?
-Nej, jag gjorde inte det…
Marielle gick fram till Nevnarion och försökte använda sin charm (Har hon ens nån?).
Dom pratade om något helt ointressant som jag är ganska säker på att ni inte vill höra (Såvida ni inte vill att era öron ska falla av).
Då kom dom fram till byn (Till Marielles stora förtret som ville att Nevnarion och hon skulle prata vidare i några tusen år eller något sånt)