15

-Åh, jag ska steka det där svinet över öppen eld! Sa Angelina och gick fram och tillbaka i den lilla fängelsehålan som hon delade med Travina.
-Jag hjälper dig gärna, sa Travina.
-Hur tror du Marielle mår? Frågade Angelina oroligt.
-Angelina, det är tionde gången, minst, som du frågar den saken. Och jag svarar samma sak: Jag vet inte!
-Men jag är orolig, vem vet vad Pellakalion gör med henne? Tänk om han torterar henne? Sa Angelina och blev blek i ansiktet av bara tanken.
-Klart att han inte gör! Han behöver henne ju! Och då kan hon väl inte vara halvdöd heller! Fräste Travina (Men som egentligen tänkte samma sak som Angelina och var exakt lika orolig).
-Vänta bara, när jag kommer ut från det här stinkade stället…sa Angelina och började gå fram och tillbaka igen (Medan hon tänkte ut passande hämder åt Pellakalion).
-Det kommer nog att dröja ett tag, är jag rädd, sa en mörkeralv, med ganska kort svart hår och gröna ögon, som stod utanför fängelsehålan.
-Och vem är du? fräste Angelina.
-Jag är Andrion, Pellakalions som, sa mörkeralven.
-Jippi, ännu en idiot, sa Angelina.
-Hör nu här, om ni inte släpper Marielle…började Travina och reste sig ilsket.
-Ta det lugnt va! Jag vet att far gör fel, men det är trots allt han som bestämmer, och vi mörkeralver har blivit orättvist behandlade, sa Andrion.
-Men var ni tvungna att ta Marielle? sa Travina.
Andrion nickade sakta.
-Vilka var det som tog oss från alvernas by till er? Frågade Angelina.
-Jag och Sindorion, sa Andrion.
-Det fattades bara det, muttrade Angelina.
-Vad gör du här förresten? Frågade Travina.
-Sindorion bad mig att gå ner hit och se hur ni mår. Han verkar vara ganska förtjust i dig, sa Andrion åt Angelina.
-Jaha? Sa Angelina.
Andrion log sakta.
-Jag bara tyckte att ni skulle få veta det. Men, jag ser att ni mår prima och är i full färd med att tänka ut en flyktplan och hur ni ska hämnas på far, så jag kan lika gärna gå nu, sa Andrion och ryckte på axlarna.
Travina tittade konstigt på honom.
-Hur kan du veta…? Sa hon sedan.
-Far har haft många fångar, och alla har tänkt samma saker, fast, fångarna har aldrig varit så här vackra förut, sa Andrion med ett litet leende och gick.
Travina kände hur kinderna blev heta.
-Travina, du är röd som en tomat i ansiktet, sa Angelina.
-Det är jag inte alls! Sa Travina.
-Så du är inte alls intresserad av Andrion menar du?
Travina gav Angelina en hård blick.
-Killar är kräk, alla killar är kräk! Muttrade Travina och gick bort mot det lilla fönstret som dom hade i fängelsehålan.
-Självklart, alla förutom dom som heter Andrion, sa Angelina.
Travina svarade inte. På sådana dumheter fanns det inget svar att ge.