21

Fyra veckor senare:
-Det var jättekul att träffa er! Sa Marielle, Angelina och Travina till alverna.
-Det var en ära att ha er här, sa Andcirithion.
Angelina hade kramat Sindorion farväl och Travina hade gjort samma sak med Andrion.
När Marielle hade vunnit över Pellakalion hade hon, Angelina, Travina, Sindorion och Andrion direkt gett sig iväg till alvernas by och där hade dom tillbringat resten av flickornas ”semester”. Men nu var de fyra veckorna över och flickorna skulle återvända till Hogwarts.
Angelina, Travina, och Marielle gick bort mot Hogwartsexpressen som stod och väntade på dom.
Dom klev ombord och satte sig i en kupé.
Dom spelade knallkort men när det hade visat sig att någon fuskade (Igen) slutade dom med det.
-Vi sjunger den där visan Andrion lärde oss! sa Travina plötsligt.
Andrion hade lärt dom en massa med fyllevisor som dom hade sjungit när det blivit mörkt och dom satt uppe runt en lägereld. Alverna hade tillslut också sjungit dom.
-Ja, det gör vi! sa Marielle och började sjunga (Egentligen är den här visan inte bra för små barnaöron, men jag är ganska säker på att Travina skulle strypa mig ifall jag inte skrev den, så vi struntar i den här barnagrejen va?):
”Jag skulle en drake klå upp,
För att få ett litet ölá stop,
Även om det var mitt i natten,
Svart som självaste katten,
Skulle jag draken spöa upp,
För att få ett litet ölá stop!”
Och i samma anda fortsätter den här visan, men jag skriver den inte.
Några timmar senare var dom framme vid Hogwarts igen.
Dom tog sina väskor och gick (Sjungandes) ut från tåget, igenom korridorerna och upp till Dumbledores kontor. Där slutade dom (Lyckligtvis) att sjunga och knackade på dörren.
-Kom in, sa Dumbledore och Marielle öppnade dörren och dom gick in. Hade ni trevligt? Frågade han sedan.
-Vi hade askul! Sa Marielle och Angelina och Travina nickade instämmande.
-Jaså? Vad gjorde ni då?
-Vi lärde oss fyllevisor, vi blev kidnappade, jag spöade mörkeralvernas ledare, för ytterligare information var vänlig kontakta alverna, sa Marielle.
Dumbledore tittade på dom. Sedan började han skratta.
-Ni har visst varit med om en hel del? sa han sedan.
-Jepp! Fast, borta bra, men hemma bäst, sa Angelina (Som fortfarande hade Andeliniels grymma tortyr i minnet).
-Jag hoppas att ni har lärt er något viktigt också.
-Jodå! Jag och Angelina lärde oss hur man tände eld på ett halmtak med en tändsticka! Sa Travina.
Dumbledore log roat.
-Jag är säker på att ni är trötta. Ni kan gå nu, sa han sedan.
Tjejerna rusade glatt ut från Dumbledores kontor och genom korridorerna, sjungandes (Igen, fast den här gången sjöng dom vers nummer två)
”Jag skulle kunna fäkta med ett bi,
För att slippa få ki,
När jag upp i natten går,
För att få mig ett ölá stooop!”


Och här slutar vår berättelse om Angelina, Travina och Marielle. Men, sången är inte riktigt slut, men det struntar jag faktiskt fullkomligt i. Vill ni ha sången får ni själva söka upp Angelina, Travina och Marielle och be dom om den. För jag gör det då inte! Jag vill helst slippa träffa dom tre galningarna igen…
-Hey!! Vem kallar du för galning här??
-Just det!
-Vi är väl knappast galningar?
Jag vet ju inte vad du tycker som har läst den här berättelsen, men jag tycker i alla fall att dom är galningar. Och nu är det iallafall punkt SLUT!