5

Kapitel fem – Come and rule the galaxy with me

Marielle, Angelina, Kehlan & Avéran
Våra tjejer och deras följe av två killar lämnade efter en tre timmars händelselös flygresa flygplatsen i Los Angeles och gick ut på de solbelysta palmbevuxna gatorna.
- Så var gör vi först? Frågade Angelina och såg sig nyfiket omkring.
- Åker till Hollywood och spanar på snygga skådisar! Skrek Marielle. Resterande gänget stirrade skeptiskt på henne.
- Har du redan glömt din vän? Du vet Travina som är kidnappad? Frågade Kehlan. Marielle gav honom en sur blick.
- Bara för att vi är på jakt efter Travina behöver inte betyda att vi inte kan koppla av och spana på skådisar, klagade hon. Travina skulle säkert ha gjort samma sak om jag var kidnappad.
- Ja, men nu är det inte så, sade Kehlan och flinade.
- Orättvist! Klagade Marielle. Men efter att ha diskuterat fram och tillbaka, så visade det sig att fler höll med Marielle så Kehlan blev allmänt nedröstad och så kom det sig att en timme senare ungefär vandrade våra hjältar runt i Hollywood, bland alla inspelningsstudios.
- Kolla där är Hyde! Skrek Marielle och pekade på en ung kille som var på väg in i en studio.
- Kom så sticker vi dit, fortsatte Marielle och drog med sig Angelina. Detta lämnade Kehlan och Avéran som stod och såg förvirrat efter dem.
- Ska vi följa efter? Frågade Avéran.
- Och se på när de orsakar totalt kaos? Jag tror inte det, svarade Kehlan. Plötsligt (och högst oprovocerat) dök Ewan McGregor upp och båda killarna stirrade drömmande efter honom.
- Han följer vi efter! Sade Kehlan och började gå.

Samtidigt så hade de två tredjedelarna av MAT-gänget som inte var kidnappade gått igenom dörren som Hyde tidigare gått igenom och hamnat i källaren i That 70’s Show. Eftersom det inte var någon där så kastade sig tjejerna ner i soffan. Men plötsligt kom hela gänget i showen ner för trappan. De stannade och såg förvånat på de främmande tjejerna i soffan.
- Vilka är ni? Frågade Kelso.
- Vad gör ni här? Frågade Eric.
- Det där kläderna är inte precis inne, kommenterade (gissa) Jackie. Våra hjältinnor stirrade förvirrat på alla innan Angelina återfick fattningen.
- Jag är Angelina och det här är Marielle. Vi är nya statister i den här serien.
- Åh, okej, sade Hyde.
- Så, skoj! Sade Fez. Marielle och Angelina bara log. De hade helt glömt bort sin kidnappade vän.

Kehlan och Avéran hade följt efter Ewan och hade nu kommit till inspelningsstudion för Star Wars episod III. Det var fullt av liv där och folk sprang fram och tillbaka och var allmänt stressade. Så ingen lade märke till drasniern och mörkeralven som stod och såg på all rörelse eftersom de tappat Ewan ur sikte. Efter en minut eller så började de vandra runt i studio, men de såg till att hålla ihop samtidigt som de vandrade runt och tittade på allt annat än vars de gick. Så efter ett par minuters planlöst vandrande så var det ju väntat att Avéran skulle springa in i någon. Denna någon hade grått hår, skägg och glasögon. Han såg misstänkt likt en viss George Lucas, vilket bara var logiskt eftersom det var han.
- Aj, se dig för! Sade han när Avéran gick in i honom men han tystnade sedan och såg nyfiket på Avéran, han var ju trots allt mörkeralv och stod ju därför ut lite från mängden.
- Vem är du? frågade han i stället nyfiket.
- Eh… Avéran, svarade mörkeralven förvirrat.
- Avéran? Sade George (Georgie? :p) och såg ut att tänka efter samtidigt som han vände sig mot Kehlan.
- Och du är?
- Kehlan, svarade Kehlan.
- Åhå, ja jag har inte sett er här tidigare men jag gissar att ni är de nya statisterna (Jäklar vad dålig koll de har där alltså).
- Va? Ne… började Kehlan men Avéran sparkade honom på smalbenet.
- Självklart är vi det! Svarade Avéran och ignorerade Kehlans death glare.
- Okej. Statisternas rum är där borta. Tror jag, sade han och pekade lite vagt i någon riktning snett till vänster om Kehlan.
- Okej, då ska vi se till att gå dit, sade Avéran och drog med sig Kehlan innan han hann börja protestera.

Det hade inte tagit lång tid för tjejernas att smälta in bland skådisar och statister och övriga människor som arbetade med serien, och tack vare tjejernas charm (?) så hade de lyckats få två ganska okej roller i avsnittet, de hade i alla fall fått repliker, vilket var ett stort plus. Så nu satt våra kära tjejer i ett hörn av studion och tränade på sina repliker då plötsligt Hyde dök upp och log sexigt mot Angelina och satte sig sedan ned och de båda började prata om något oväsentligt. Marielle satt och såg surt på dem och kände sig oälskad igen. För att råda bot på det tänkte hon att hon skulle försöka lägga sig i samtalet, trots allt så hade ju Angelina redan en pojkvän.
- Angel… började hon.
- Du skulle inte vilja följa med till min loge? Frågade Hyde samtidigt Angelina med en röst som tydligt talade om vad han hade tänkt att de skulle göra i hans loge. Angelina strålade och tog tag i hans hand när han hjälpte henne upp. Marielle stirrade förvånat på de båda och hävde sedan ur sig.
- Men du kan ju inte gå och ha sex med honom! Klagade hon.
- Varför inte?
- För att du inte kan det!
- Sen när blev du Sindorion? Klagade Angelina.
- Det har jag alltid varit, baby! Det svaret var så random att Angelina helt glömde bort vad hon skulle säga eller göra och sedan hördes en röst som ropade:
- Ni där! Statisterna! Ni ska filma nu! Marielle hoppade upp och släpade med sig Angelina.

Samtidigt i Star Wars studio (Jag misstänker att det egentligen är flera stycken) så hade Kehlan och Avéran gått vilse, förmodligen på grund av Georgies dåliga vägbeskrivning och ingen annan lyckades ge dem någon vettig beskrivning heller, fast de hade bara frågat en annan person och han pratade så otydligt att allt de uppfattade var att hans namn började på A eller möjligtvis J, de hade inte riktigt hängt med. Så nu gick de runt i en tom korridor, och då menar jag verkligen tom. Det var bara en enda lång vit korridor, utan dörrar eller något överhuvudtaget och inga människor fanns där, faktum var att de flesta de sett verkade ha gått omvägar runt ingången till korridoren, men Avéran som Kehlan misstänkte hade blivit galen av saknaden efter Adde hade inte brytt sig om den uppenbara varningen utan hade släpat med sig Kehlan in i korridoren. Så nu vandrade de runt i den tomma och mycket tysta korridoren. Plötsligt tog korridoren slut och de stod framför en svart dörr, som såg ganska malplacerad ut i den vita korridoren. Men det ännu mer bisarra var väl det faktum att det på dörren var skrivet Ian McDiarmid med blodröd text.
- Ska vi gå in? Föreslog Avéran. Kehlan såg på honom som om han helt förlorat förståndet.
- Har du förlorat förståndet? Frågade han då plötsligt dörren svängde upp.
- Kom in. Stig in i mörkret, sade en röst inifrån det mörka rummet. Kehlan övervägde att vända och springa sin väg men Avéran däremot steg rakt in i rummet, vilket fick Kehlan att fundera på om mörkeralven helt plötsligt blivit självmordsbenägen. Men han kunde ju inte lämna Avéran så även Kehlan steg in i rummet och dörren stängdes av sig själv bakom honom. Rummet var alldeles mörkt, men så hörde han hur någon klappade i händerna två gånger och ett flertal ljusslingor som satt uppspikade på väggarna började lysa med ett rött sken. Kehlan såg Avéran som stod en halvmeter bort, så han korsade den korta biten i ett steg och ställde sig mycket nära mörkeralven samtidigt som han tittade på människorna som fanns i rummet. Det var tre stycken, en var Ian McDiarmid det visste Kehlan och de andra två var han inte lika säker på vilka de var.
- Så ni vågade er hit? Sade Ian och såg granskande på de båda killarna. Plötsligt började den andra mannen att tala, åtminstone såg det ut som han gjorde det men inga ord kom ur hans mun, i stället började den tredje mannen att prata med en djup basröst som fick rysningar att gå upp och nerför Kehlans ryggrad.
- Vad gör ni här? Inte många kommer hit, det måste vara något riktigt viktigt. Sade mannen med den djupa basrösten (För er som vill veta så heter han James).
- Eh… började Kehlan. Plötsligt hördes en försynt knackning på dörren bakom dem.
- Ah, det måste vara vårt te. Sade Ian, som ju trots allt är britt (eller skotte för att vara exakt). Kom in pojke, sade han sedan och dörren öppnades och in kom Hayden Whiner… eh Christensen bärandes på en bricka med te. Han stannade förvånat i dörröppningen och såg mörkt på Kehlan och Avéran.
- Se, så pojke, kom hit med teet nu, sade James. Hayden gick fram till bordet som de tre männen satt runt och satte ner brickan.
- Ah, äntligen. Du kan gå och säga till Lucas att jag kan spela in mina scener om en timme.
- Men… började Hayden, men mannen som inte pratade skakade menande på huvudet och pekade på dörren. Hayden böjde ned huvudet och lämnade rummet, men först gav han Kehlan och Avéran ännu en mörk hatisk blick.
- Så, vill ni två unga herrar kanske göra oss sällskap över en kopp te? Frågade Ian och såg stint på killarna. Kehlan kände en oerhörd impuls att springa för sitt liv, men Avéran delade tydligen inte Kehlans impulser.
- Det skulle vara trevligt, sade han och satte sig ned på en stol bredvid Ian. Kehlan satte sig något tveksamt ner bredvid mörkeralven.
- Ah, så bra. Jag ska berätta en historia för er. Jag har ingen aning om vad för historia han kan tänkas berätta, men jag gissar att den handlar om att de borde ansluta sig till honom och styra galaxen tillsammans, så vi lämnar dem en liten stund.

The Bad Guy
- No, I am your father! The Bad Guy kände hur hela hans kropp rös, han älskade verkligen de här filmerna, det var en sån kärlek som han aldrig uppnått annars. Det här måste vara den perfekta kärleken. Han hade aldrig träffat någon kvinna eller man, det var ju möjligt att han kunnat vara bi sexuell, som kunnat mäta sig med Star Wars. Och hans absoluta idoler var verkligen Darth Vader och kejsaren, han skulle ge nästan vad som helst för att få träffa dem någon gång och han hade faktiskt ett par personer som skulle hjälpa honom att nå det målet. Plötsligt ringde telefonen. Han muttrade surt och svarade.
- Ja? Vad menar du? Har de besök? Av vilka då? En mörkeralv och en människa?! Det måste vara samma personer som följer efter mina hantlangare… Nej det var inget särskilt. Se till att de försvinner så fort som möjligt! Ja jag menar döda dem! Se så snabba dig! Han slängde ilsket på luren och började svära högt och ljudligt.

Marielle, Angelina, Kehlan & Avéran
Det var en paus i inspelningen och det hade verkligen gått jätte bra för både Marielle och Angelina. För tillfället stod Marielle och pratade med Donna och Eric samtidigt som hon undrade vars Angelina tagit vägen, men någon minut senare såg hon henne smyga in i Hydes loge tillsammans med nämnda person. Marielle suckade inombords och kände sig väldigt oälskad eftersom hon aldrig fick slinka in i snygga killars loger och ha sex. Världen var verkligen orättvis. Plötsligt dök en kille, som Marielle glömt bort namnet på men som verkade vara typen som bestämde, upp.
- Hörni, vi måste visst ta om den här scenen vi gjorde nyss! Kom med här. Marielle slutade tänka på hur oälskad hon var och i stället så slog det henne hur mycket hon tyckte om att vara skådis. Så hon följde med de andra för att spela in en ny scen. Ungefär samtidigt som Kehlan lyckades ursäkta sig själv och mörkeralven så att de kunde lämna Ian och de två andra udda typerna.

- Har du någon slags dödsönskan? Frågade Kehlan surt när de kommit en bit bort i korridoren. Avéran såg oförstående på Kehlan som bara suckade och skakade på huvudet och bestämde sig för att sluta prata med den dumma mörkeralven. Så de gick i tystnad genom korridoren. Kehlan var upptagen med att i sitt kaosartade inre försöka bestämma sig för om han hatade mörkeralven eller om det var något annat han började känna. Avéran gick och tänkte på Andrion. Plötsligt dök Hayden upp igen. Han såg mordiskt på dem och riktade en stor jäkla AK47:a mot dem.
- Åh, fan! Sade Kehlan och stirrade förvånat på galningen framför honom. Då plötsligt en dörr öppnade sig, där det helt klart inte hade funnits någon dörr tidigare, dörren smälldes upp med sådan kraft att den slog omkull Hayden och ut från dörren kom George Lucas som såg förvånat på Kehlan och mörkeralven.
- Vi hittade inte statisternas rum, sade Avéran snabbt och överraskade Kehlan genom att kunna hämta sig så snabbt.
- Åhå, men ni är på helt fel plats då. Om ni följer den här korridoren och tar höger så hittar ni. Eller var det vänster. Han såg ut att börja fundera, men killarna hörde ett stönande ljud bakom dörren så de gissade att Hayden höll på att samla ihop sig igen så de stack fort som fan. De hade nästan hunnit lämna korridoren då deras väg stoppades av Christopher Lee som var beväpnad med kaststjärnor.
- Vad är det här? Klagade Kehlan, han fick inget annat svar än en sylvass kaststjärna som missade hans axel med en millimeter ungefär. Det var ingen bra ide, Kehlan är väldigt fredlig av sig och han är inte alls lika blodtörstig som Travina ibland visar sig vara. Men att någon kastade något så fjantigt som kaststjärnor på honom för att försöka döda, det kunde han omöjligt stå ut med. I en smidig rörelse hade han dragit en dolk och kastat den så att den träffade Lees ben, vilket inte var en miss utan snarare precis det som var meningen eftersom han inte kände för att döda någon.
- Kom här! Skrek han åt Avéran och sket i att han lovat att han inte skulle prata med den korkade mörkeralven. Sedan började han springa med Avéran tätt efter sig.

Marielle och Angelina hade gjort succé. De hade inte ens varit i närheten av att starta någon katastrof som Kehlan så pessimistiskt hade trott. De hade gjort så bra ifrån sig att folk som sett dem och behövde skådespelerskor nu stod i kö för att få prata med Angelina och Marielle. Som ni kanske förstår så njöt våra hjältinnor helhjärtat utav den här uppmärksamheten. De skulle precis skriva på ett kontrakt som skulle ge dem 400 000 dollar var, då plötsligt Kehlan och Avéran kom springandes som om de hade Dracula efter sig.
- Fort! Vi måste sticka! Skrek Kehlan och slet tag i Angelina just innan hon skulle skriva sitt namn på kontraktet.
- Mäh! Klagade hon samtidigt som hon släpades bort av Kehlan. Marielle blev inte medsläpad eftersom hon sprang någorlunda frivilligt, mest eftersom hon plötsligt fått syn på någon galning med en AK47:a.
- Vad har ni gjort?! Skrek Angelina när de kom ut från studion men fortsatte att springa.
- Inget! Vrålade Kehlan.
- Något måste ni ju ha gjort annars skulle ni ju inte vara jagade av en galning med en AK47:a!
- Och en till kille med kaststjärnor, lade Avéran till.
- Va?! Skrek tjejerna samtidigt.
- Varför jagar de er?! Skrek Marielle.
- Vad fan har ni gjort?! Skrek Angelina.
- Varför drog ni in oss?! Skrek båda två samtidigt, de är duktiga på att skrika saker samtidigt.
- Håll käft och spring! Skrek Kehlan samtidigt som någon sköt mot dem, så tjejerna bestämde sig för att koncentrera sig på att springa i stället för att klaga på killarna. Efter att ha sprungit runt som galningar utan att veta vad de gjorde så kom de så småningom till en tunnelbanestation. De sket i att betala och plankade in och kastade sig sedan på ett tunnelbanetåg som en halv minut senare lämnade stationen. De satt svettiga och flåsande på tåget. Efter ett par minuter så hade de samlat andan tillräckligt mycket för att kunna börja fråga ut Kehlan och Avéran. Tyvärr så hade Avéran somnat av ansträngningen och Kehlan hade fått tag på en Metro som han använde som en sköld mot alla tjejernas frågor. När de passerat ett antal stationer så ansåg Kehlan att det var riskfritt att lämna tåget så de hoppade av vid en station som de inte riktigt uppfattade namnet på. Sen så lämnade de stationen och gick upp på gatan och såg att solen höll på att gå ned.
- Så, vad gör vi nu? Frågade Angelina.
- Vi letar rätt på ett hotell, mörkeralven här verkar inte riktigt kunna hålla sig vaken, sade Kehlan och såg med avsmak på Avéran som knappt kunde hålla ögonen öppna. Sagt och gjort så begav sig hela vårt glada gäng av hjältar iväg till närmsta hotell som praktiskt nog råkade ligga ungefär hundra meter bort. Där skaffade de tre rum, Marielle och Angelina fick dela, så gick Avéran och la sig, tjejerna som lyckades hitta en tv tidning upptäckte att de visade ett avsnitt av Lost, så då var de ju tvungna att titta på det. Kehlan däremot vandrade ganska planlöst runt i hotellet och var rastlös.

Kehlan
Efter att ha vandrat runt i en halvtimme så befann sig nu Kehlan i hotellbaren där han redan var inne på sin andra whiskey. Det var inte likt honom att sitta i baren och dricka alkohol. Men han kände sig deprimerad. Det var inte heller något vanligt, han hade inte varit deprimerad på flera år och nu satt han i en hotellbar i Los Angeles och drack whiskey och var deprimerad. Dessutom tyckte han inte om whiskey. Men eftersom det var den bästa alkoholbaserade drycken han kunde få i sig så fick den duga. För att bevisa sin inställning beställde han två glas till på en gång. Han drack den första i en klunk, för att inse att han verkligen inte var gjord för att dricka och han var tvungen att avhålla sig själv från att spotta ut allt igen. Nästa glas drack han lite långsammare innan han beställde ännu ett glas.
- Kärleksproblem? Frågade bartendern som hällde upp whiskey. Kehlan såg frågande upp på bartendern, som såg ut som vilken bartender som helst så vi skiter i någon beskrivning. Kehlan tänkte efter en stund på frågan, han hade väl inte problem när det gällde kärlek, däremot så hade han problem med det faktum att hans barndomsvän var kidnappad och de hade ingen aning om vars de förde henne. Han drack upp whiskeyn.
- Njae, började han tveksamt.
- Kärlek är en komplicerad sak, sade bartendern som tydligen inte tänkte gå med på att Kehlan kunde ha andra problem än just problem med kärlek.
- Jag är faktiskt inte kär, sade Kehlan.
- Det spelar ingen roll hur mycket man än ignorerar känslorna, de finns ändå där, sade bartendern filosofiskt. Kehlan öppnade munnen för att återigen protestera han var ju faktiskt inte kär i någon, han hade inte varit kär sen han var tolv, och det hade bara slutat i tragedi, för hans del, killen som han var kär i hade inte ens vetat att Kehlan existerade. Så han hade inte varit kär sedan dess, han hade haft massor av trevliga snygga pojkar som kommit och gått (Han påminner lite grann om Trams eller hur?) men ingen av dem hade någonsin blivit ihågkommen någon längre stund. Så Kehlan blev inte kär, aldrig.
- Det gäller bara att erkänna för sig själv, för smärtan av att förneka är lika stor som en pungspark, sade bartendern. Kehlan funderade lite över den konstiga liknelsen, han skulle väl snarare påstå att det gjorde ondare att få sitt hjärta krossat eller att vara kär i någon som inte var kär tillbaka. Att ignorera känslor var inga problem.
- Det är inte samma smärta som när man får sitt hjärta krossat, det är en annan plågsam smärta som ligger och gnager i huvudet, eftersom man aldrig kan ta reda på vad som skulle hända om man gav in för känslorna. Du borde testa det någon gång. Bartendern log och hällde upp ett åttonde glas med whiskey. Kehlan hade ingen aning om var glas nummer sex och sju försvann. Men han orkade inte tänka på det utan drack upp det och även ett nionde, tionde och till slut hade han druckit femton glas whiskey (Tycka han borde drabbats av akut alkoholförgiftning eller något) och han började känna sig illamående. Så han bestämde sig för att det fick vara slut på whiskey drickandet. Precis när han sagt det, han sa det högt eftersom han var ganska full och hade lite dålig koll på vad fan hans hjärna gjorde, så kom Angelina och Marielle inspringandes i baren.
- Kehlan! Kehlan! Skrek Marielle högt.
- Va äre om? Fick Kehlan fram och han skällde på sig själv för att han sluddrade.
- Du är full, påpekade Angelina och såg förvånat på honom.
- Jag vet det, muttrade Kehlan.
- Hur mycket har du druckit? Sade Marielle och stirrade på pyramiden av glas som var staplade på bardisken.
- Alla är inte mina, sade Kehlan och hoppades innerligt att det var så också.
- Faktum är att, det inte är sant, sade en röst bakom Kehlan. Han lyckades identifiera den som den jävla bartenderns.
- Vad ville ni? Frågade han i stället.
- Justja! Vi såg Travina!
- Va? Var?!
- På TV, de är i Las Vegas! Skrek Angelina.
- Vi måste dit! Skrek Kehlan och reste sig häftigt upp, vilket han inte skulle ha gjort eftersom det bara innebar att han svimmade.

Kehlan vaknade av att solen stack i hans ögon och av att det kändes som om någon försökte slå sig ut genom hans huvud så mycket dunkade det. Dessutom så hade han en äcklig smak i munnen. Han stönade.
- Så du är vaken, hörde han en röst säga. Det tog en stund för honom att identifiera den som Angelinas röst.
- Var är jag? Frågade han.
- I ditt rum. Efter att du svimmat fick vi hjälp av bartendern att lyfta upp dig hit. Du har legat som död sen dess. Ett tag trodde vi faktiskt att du var död. Vi hade väckte Avéran och han sprang runt och hade panik, Kehlan kände en stöt i magen vid nämnandet av Avérans namn men han ignorerade den.
- … tvingade honom i säng igen, fortsatte Angelina som inte märkte Kehlans tillfälliga frånvaro.
- Vad är klockan?
- Tolv.
- På natten?
- Ja, solen brukar lysa på natten. Nej din idiot, klockan är tolv mitt på dan.
- Va?! Utbrast Kehlan och satte sig upp vilket var ett misstag eftersom det svartnade för hans ögon och han tvingades att lägga sig ned igen och huvudet dunkade ännu värre.
- Ja, du har varit däckad sen tolv i går till tolv idag.
- Åh herregud, mumlade Kehlan.
- Han finns inte.
- Va?
- Gud, svarade Angelina och Marielle som precis kom in i rummet. Kehlan suckade djupt och skällde på sig själv för att han inte lyckats hålla sig från att säga gud när han var i samma rum som dem.
- Anyway, mumlade han. Vi måste till Las Vegas.
- Tror du inte att du borde vänta tills din baksmälla gått över lite mer? Frågade Marielle oroligt.
- Vilken baksmälla? Sade Kehlan och satte sig upp igen, vilket återigen var ett misstag eftersom det resulterade i samma sak som förra gången.
- Aj, mitt huvud, klagade han och höll ena handen för sina ögon.
- Vill du ha en Ipren? Föreslog Angelina.
- Jag tror jag behöver tio.
- Du kan få två, sade Angelina och lade två piller i hans ena hand och gav honom ett glas vatten.
- Du har ingen cola?
- Cola i närheten av Angelina? Knappast, den skulle vara slut på nolltid. Sade Marielle som sedan sa aj, förmodligen för att Angelina slog till henne. Kehlan svalde pillren med en klunk vatten och lyckades sedan sätta sig upp i sängen åtminstone.
- Men vi måste ta oss till las Vegas.
- Det går en buss vid fyra tiden idag, sade Marielle.
- Gör det? frågade Angelina.
- Jag kollade upp det nyss.
- Men det är flera timmar till dess, klagade Kehlan.
- Du kommer att behöva de timmarna, jag lovar, sade Marielle. Och se till att tvätta dig innan vi åker, du stinker verkligen. Kehlan muttrade bara något. Ett par minuter senare lämnade tjejerna honom och sa att de skulle komma tillbaka lite senare.

Tyvärr så visade det sig att Kehlan somnade om, och tjejerna glömde helt bort att de skulle komma tillbaka eftersom de varit upptagna med att titta på Yu-Gi-Oh och Avéran som inte hade någon aning om vilka planerna var hade bara suttit och, jag vet inte, skrivit dåliga dikter om sin önskan om att få ha sex med en viss superhjälte kanske. Hur som helst så var det ingen som väckte Kehlan, utan han vaknade av sig själv kvart över fyra helt fri från huvudvärk, och utan att titta på klockan tog han sig en dusch och borstade tänderna. När han sedan stod och klädde på sig sprang plötsligt Marielle och Angelina in i rummet.
- Hon är halv fem! vi missade bussen! Skrek Angelina.
- Va? Sade Kehlan.
- Vi missade bussen! Skrek Marielle för att förtydliga det hela.
- Går det inga fler bussar då? Frågade Kehlan som i och med att han inte längre hade någon baksmälla hade återfått sitt vanliga lugn. Tjejerna slutade att hyperventilera och tittade på varandra ett ögonblick.
- Det har jag inte kollat.
- Stick iväg och gör det då, så att jag får klä på mig sade Kehlan som nog hade lite mindre kläder på sig än vad som är anständigt. Tjejerna upptäckte först då det faktum att Kehlan stod halvnaken framför dem. De rodnade och försvann snabbt ut ur rummet. Kehlan klädde sig och strax kom Avéran förbi och sade att Marielle och Angelina hittat en buss som skulle gå kvart över fem och de skulle ta en taxi till busstationen. Vilket de också gjorde och resan förflöt utan problem och de kom fram till busstationen där de klev på bussen och sedan bar det av till las Vegas i hopp om att de skulle hinna ikapp Travinas kidnappare.