2

Kapitel två – Here we go again!

Marielle & Angelina
Marielle lade på mobilen och stoppade ner den i fickan igen.
- Hon svarade inte.
- Det menar du inte, sade Angelina sarkastiskt.
- Äh, det var ju värt en chans! Hävdade Marielle.
- Bråka inte vi måste lösa det här nu, sade Kehlan och log. Han satt nu upp i sängen och han verkade inte längre besväras av armen som hade läkt väldigt snabbt.
- Vi bråkar inte, sade Angelina.
- Nä, vi bara diskuterar, sade Marielle. Kehlan suckade, men Marielle och Angelina brydde sig inte om honom
- Hur kan hon bara försvinna så där? Frågade Angelina Marielle.
- Det måste ju finnas några ledtrådar! Sade Marielle och hittade äntligen sin detektivmössa som hon drog på sig (Hon hade töjt ut den). Kom så letar vi! Kehlan och Andrion såg tvivlande ut men Angelina sken upp.
- Ni kan stanna här och hålla varandra sällskap så kommer vi tillbaka om vi hittar något! Sade hon och hoppades att de skulle göra som hon sa och sedan skulle de helt enkelt kunna dumpa killarna här och slippa ha dem dragandes efter sig. Tyvärr så hade hon inte sån tur.
- Åh nej, ni ska inte tro att ni kan gå ut ensamma och leta efter ledtrådar och sedan sticka och dumpa oss här! Sade Kehlan. Angelina muttrade för sig själv, samtidigt som Kehlan klev upp ur sängen enbart i förd en vit skjorta och ett par grå boxerkalsonger och Marielle lade märke till att han hade snygga ben och en snygg rumpa. Sen upptäckte han att hon tittade på honom och han flinade hemlighetsfullt samtidigt som han drog på sig ett par jeans som praktiskt nog låg på en stol i närheten.
- Så, då går vi, sade han. Angelina och Marielle gick först, sen kom Kehlan som försökte få igång ett samtal med Andrion som mest såg ganska deppig ut. Korridorerna var tomma, förmodligen för att alla andra hade lektion så de stötte inte på någon. Snart kom de ut i solskenet.
- Så, vars var det ni blev anfallna? Frågade Angelina och försökte sno Marielles mössa.
- Där, sade Kehlan och pekade mot den förbjudna skogen.
- Okej! Sade Angelina och började gå i den riktningen efter att ha gett upp kampen om mössan. De kom fram och såg att de helt klart inte kunde ha missat platsen, det var blod och lera där. Men blodet fanns bara just där och ingen annanstans vilket fick tjejerna att misstänka att det mesta var Kehlans blod.
- Okej, sade Marielle och drog fram ett förstoringsglas och började undersöka gräset.
- Iew, det är blodigt här! Utbrast hon ganska direkt.
- Det menar du inte, sade Angelina.
- Jag förlorade lite blod ja, svarade Kehlan. Det var inte meningen, sade han och log.
- Ska vi försöka vara lite seriösa sade (den minst seriösa av dem alla) Andrion.
- Okej då, Mr. Seriösa Superhjälte, vad föreslår du att vi ska göra då? Frågade Marielle och såg surt på Andrion som vred lite oroligt på sig.
- Jao, men, eh… började Andrion då de plötsligt hörde ett ljud från skogen, det lät ungefär som när någon slår foten i en sten eller en trädrot och svär, jag är övertygad om att ni förstår exakt vad jag menar. Två sekunder senare dök en mörkeralv upp, och det var inte Sindorion! Det var mörkeralven från några sidor tidigare nämligen Y.
- Vad gör du här? Frågade Andrion. Jag sa ju åt dig att städa mitt hus! Y tittade sårat på Andrion.
- Jag blev klar och tänkte att ni kanske kunde behöva min hjälp.
- Varför skulle vi behöva din hjälp? Y såg ännu mer sårad ut.
- Vem är han? Frågade Marielle.
- Har du bytt ut Sidde mot honom? Frågade Angelina förhoppningsfullt..
- Nej jag har inte bytt ut honom, det där är, eh… eh… sade Andrion när han insåg att han inte visste vad Y hette. Y såg ut som om han skulle börja gråta vilket ögonblick som helst nu.
- Jag heter Avéran!
- Justja! Så var det ja! Utbrast Andrion. Han var utsänd här för att hålla koll på vad ni gjorde. Andrion tystnade snabbt eftersom han förmodligen insåg att han kanske inte skulle ha sagt det.
- Kehlan har redan berättat att det strukit omkring massa mörkeralver här, sade Angelina. Andrion gav Kehlan en sur blick som Kehlan bara besvarade med ett av sina ”Jag är så jäkla bäst” leenden. Sedan vände sig alla mot mörkeralven Avéran.
- Så, varför tror du att du kan hjälpa oss? Frågade Kehlan och såg nyfiket på den nyanlände.
- För att jag råkade höra vad de pratade om precis innan de kidnappade Travina, svarade Avéran. Alla stirrade chokat på honom.
- Och ändå så skickade du mig hit i stället för att säga det på en gång till mig? Skrek Andrion, Avéran såg ned i marken och mumlade.
- Vad? Frågade Andrion fortfarande ilsket.
- Det bara blev så. Jag visste inte att de var kidnapparna, det var först efter att du stack iväg som jag började lägga ihop saker och ting.
- Vad sa de? Frågade Angelina.
- de pratade om att deras boss som var i Egypten skulle bli väldigt nöjd om de klarade jobbet och om den oerhörda belöning som de skulle få.
- Så du tror att de ska till Egypten? Frågade Marielle. Avéran nickade.
- Vad finns i Egypten? Frågade Angelina.
- Pyramider och sand? Föreslog Marielle.
- Så ska vi bege oss till Egypten då? Sade Andrion. De andra nickade.
- Here we go again! Skrek Marri, som alltid haft problem med att hålla sig seriös.

Travina
Trams blev bryskt väckt ur sin härliga dröm om rosa får, pyramider och flygande blå flodhästar. Hon slog mödosamt upp ögonen och fick syn på en man med en halsduk virad runt halva ansiktet. Han hjälpte henne att sitta upp och hon insåg att hon satt i baggaget på en bil.
- Här drick lite vatten, sade han med en konstig brytning som Travinas nerdrogade hjärna inte riktigt kunde placera. Sedan kände hon hur en mugg hölls mot hennes mun, hon försökte lyfta händerna för att själv hålla i den men hon insåg att hon fortfarande hade svårt att få sin kropp att lyda så hon fick stå ut med att han hällde i henne vattnet, men hon var så pass törstig att hon inte orkade bekymra sig, dessutom var hon ju som tidigare sagt ganska drogad också.
- Kan du fixa bilen?! Skrek mannen åt någon annan tänkte Travina för han kunde knappast prata med henne.
- Det verkar inte som så, svarade någon från vad Travina gissade var under bilen.
- Jäkla skit. Vad gör vi nu?
- Vi skulle kunna lifta till London och ta flyget i stället? Föreslog mannen under bilen.
- Med hon här? Hon är ju fullproppad med så mycket droger att hon knappt kan sitta!
- Då får vi väl se till att fixa till det då.
- Hur hade du tänkt göra det?
- Tja, vi skulle kunna vänta tills det mesta utav drogerna gått ur kroppen på henne och sen kan vi bara skylla på att hon är full.
- Hur lång tid kommer det att ta?
- Jag vet inte. Men var lugn, vi säger bara till bossen att vi tar igen den missade tiden då vi flyger i stället för att köra bil genom Europa.
- Visst säger du det så. Han vände sig mot Travina igen. Ligg ner och sov, vi måste se till att du blir lite klarare i huvudet. Travina som kände att hennes ögonlock redan var på väg att slutas lade sig tacksamt ner igen. Hon somnade om på en gång och hade snart återvänt till den trevliga drömmen om rosa får och flygande blå flodhästar.

Kehlan
Efter mycket diskuterande fram och tillbaka hade man enats om att bästa sättet att ta sig till Egypten var genom att flyga, sedan hade de också kommit fram till att största chansen att hitta ett flyg till Egypten var från Heathrow. Problemet var väl bara det att Heathrow låg i London och våra hjältar var i Skottland. Detta hade de löst genom att ta till Andrions favorit färdmedel, nämligen b(o)ussen. Så nu satt hela gänget på en buss genom de skotska högländerna, eller lågländerna, jag är lite osäker på vad som är vad, de hade skulle snart passera Edinburgh i alla fall. Marielle satt för tillfället och läste Shonen Jump och Angelina hade hittat en typ Metro och satt och löste Sudko. Bakom dem så satt Andrion och Kehlan och diskuterade för och nackdelar med bussar. Kehlan var emot och Andrion var för och Avéran var opartisk domare, men han satt och gav Andrion trånande blickar och höll med om allt mörkeralven sa så Kehlan var i underläge.
- Allt jag säger är att bussar är så långsamma! Om vi hade tagit tåget så skulle vi ha varit framme på nolltid.
- Inte då, det är bara några timmars skillnad, dessutom är bussar mycket billigare, sade Andrion och fick en med hållande nick från Avéran. Kehlan suckade och vände ryggen mot Andrion och såg ut på det regniga skotska landskapet. Han kunde inte förstå varför Andrion envisades med att ta bussen. Det kanske bara var några timmars skillnad men hallå, några timmar kanske var allt som behövdes för att rädda Travina innan de hunnit ta med henne till Egypten, och vad var det med allt prat om pengar? Han hade ju väntat sig att åtminstone Andrion kunde betala hur mycket som helst för att få tillbaka Travina. Nej Kehlan kunde inte förstå sig på Andrion.

Andrion
Andrion vände sig surt bort från Kehlan. Han tyckte om den där killens attityd, som om han vore den enda som faktiskt brydde sig om Travina. Det var Andrions flickvän, hans, han hade kämpat hårt för att få tillbaka henne och han ville inte att någon kille som påstod sig vara en gammal vän till Travina skulle komma och förstöra allt.
- Vad tänker du på? Det var Avéran som tittade bekymrat på Andrion.
- Åh, jag saknar bara Travina, sade Andrion och Avéran såg medlidsamt på honom.
- Ah, men det är lugnt, vi kommer att hitta henne, du har ju lyckats med sånt här tidigare. Andrion log tacksamt åt honom.
- Jo jag har ju det. Har jag föresten berättat för dig om den där gången då jag räddade världen från en galen doktor?
- Ja, det har du, men jag hör det gärna igen, sade Avéran med tindrande ögon.
- Okej, det var så här förstår du…

(Okej, drygt, nu åker de bara buss och Adde berättar tråkiga historier för den där dregglande och dyrkande hundvalpen han har, eh jag menar Avéran. Så jag tänkte att vi hoppar smidigt fram till då de kommer fram till Heathrow, och praktiskt nog så råkade de anlända bara en kvart efter att the bad guys hantlangare kom fram, vilket märkligt sammanträffande.)

(Ja, justja, jag har ju ingen aning om hur Heathrow ser ut, så eh, det här stämmer inte, däremot så skulle det nog stämma ganska bra med typ jag vet inte Arlanda kanske. Fast jag tror att det var en annan ingång jag tänkte på, eller en annan flygplats? Äh, skit samma, ni bryr er nog inte)

Marielle, Angelina & Travina
De hade äntligen kommit fram till London och flygplatsen, efter att ha tvingats lyssna på Andrions fåniga historier som säkert bara var lögner så hade de nästan börjat överväga att kasta ut honom från bussen men Kehlan hade råkat höra Marielle och Angelina planera det och han sa åt dem att inte göra det eftersom Travina säkert skulle bli glad över att få se sin pojkvän. Angelina hade då sagt att Kehlan måste ha gjort ett ganska dåligt jobb med att bevaka Trams eftersom han helt missat att tjejerna var sjukt less på att jämt och ständigt behöva dra med sig mörkeralverna, Kehlan hade ändå förbjudit dem från att kasta av Andrion. Så när Marielle och Angelina kom fram till flygplatsen var de inte på så jätte bra humör.

Travina var nästan klar i huvudet nu, hon hade fortfarande sjukt ont i huvudet men hon klarade nästan av att tänka och på så sätt hade hon en vag gissning om varför de höll henne nerdrogad. Hon misstänkte att de visste att hon kunde använda viljan och ordet om hon var drogad så kunde hon omöjligt samla viljan för hennes tankar var så splittrade. Vilket de fortfarande var eftersom drogerna fortfarande satt i lite, men nu kunde hon i alla fall röra på sig. Fast mannen som hade gett henne vatten höll hennes högra arm i ett hårt grepp, så hon hade inte speciellt mycket frihet och dessutom hade de jävlarna tagit hennes mobil. De hade ganska precis kommit in på flygplatsen och var nu på väg, om Travina förstått det rätt, till incheckningen. Då hon plötsligt hörde en massa oväsen vid entre dörrarna, hon och hennes kidnappare vände sig om och fick syn på ett kaos utan dess like, det låg två omkullvälta baggagevagnar och väskor och påsar låg utspridda överallt och mitt i oredan stod Angelina, Kehlan, Andrion och en okänd alv, hon skymtade även Marielle som låg ned bland alla väskorna. Travinas instinkter vaknade då till liv trots att hennes hjärna inte riktigt fungerade.
- Angel! Vrålade hon. Männen som höll i henne stirrade på henne och sedan på Angelina och de andra som stirrade på Travina. Sedan kände hon hur mannen som höll henne i armen släpade med sig henne uppför en rulltrappa och hon förlorade de andra ur sikte.

Angelina såg förvirrat efter Travina som släpades med bort mot en rulltrappa, sedan registrerade hennes hjärna att både Kehlan och Andrion satte av efter dem. Angelina själv var på väg att springa när hon kom ihåg Marielle som fortfarande låg nere på golvet efter att ha krockat med bagagevagnarna. Hon vände sig mot Marri och hjälpte henne upp.
- Fort, vi måste skynda oss. Hon såg sig omkring efter Avéran men hon kunde inte se till honom så hon förutsatte att han också stuckit iväg efter Kehlan och Adde. Marielle och Angelina satte av mot rulltrappan och de stackars människor som råkade komma i vägen för dem blev brutalt omkullknuffade vilket lämnade en hel rad ilskna människor som skrek efter dem men de båda tjejerna struntade fullständigt i det, allt de hade i huvudet var att de var tvungna att hinna ikapp Travina. Men när de kom uppför rulltrappan och hade sprungit ett par meter i folkmassan insåg de att de tappat bort allihop.
- Jäkla skit! Skrek Angelina och snurrade runt på stället och försökte se någonting samtidigt som Marielle satte igång med att svära men den här gången hade Angelina inte något emot det utan hjälpte till hon också.

- Vad fan var du tvungen att göra så där för?! Skrek en av männen och skakade omilt Travina.
- Ta det lugnt, sade mannen som hade gett henne vatten tidigare. De stod nu i närheten av biljettkassorna efter att ha sprungit runt över nästan hela flygplatsen för att förvirra de som följde efter.
- De vet att vi är här, hur ska jag kunna ta det lugnt?
- Hon gjorde precis vad vem som helst som är kidnappad skulle ha gjort. Kom igen nu, vi måste förvilla de där typerna. Gå och köp biljetter i stället så tar jag hand om henne. Den andra mannen gick muttrandes iväg mot kassan, det var bara en man före i kön. Den andra kidnapparen tittade på Travina.
- Det var inte smart att reta upp honom, han har ganska dåligt temperament. Travina sade inget hon gjorde ännu ett försök att samla viljan och till en början så kändes det nästan som om det skulle gå, men hon tappade koncentrationen när den andra mannen kom tillbaka och hon suckade.
- Här, jag har biljetter till New York.
- New York?
- Ja, vi ska ju förvilla dem. Kom här, planet går om några minuter och det här var de sista platserna.


Kehlan
Kehlan och Andrion hade verkligen sprungit snabbt och de hade verkligen trott att de skulle hinna ikapp dem, men de hade tappat bort dem i folkmassan och när Avéran kom ikapp dem hade de båda killarna stannat för att se var de var, men de hade egentligen ingen som helst aning om var exakt de var, vilket var ganska problematiskt. Dessutom hade de ingen som helst aning om var Marielle och Angelina var.
- Jäkla skit! Skrek Kehlan och började sedan visa exakt hur många svordomar han lärt sig under sin tid som spion. Och med tanke på vilka han spionerat på så var det en hel del. Andrion och Avéran bara såg förvånat på honom där han gick fram och tillbaka och svor i samma stil som Marielle. Efter ett tag tystnade han dock eftersom han insåg att det stod folk och tittade på honom.
- Vad tittar ni på? Fräste han, folk återgick då snabbt till vad de gjorde tidigare.
- Vad ska vi ta oss till? Sade han i stället och han kände att till och med hans röst lät uppgiven.
- Vi hittar dem nog, sade Avéran och klappade Kehlan på axeln.
- Hur kan du vara så optimistisk? Frågade Andrion surt. Vi hade vår chans att få tillbaka Travina, dessutom har vi tappat bort Angelina och Marielle och vi är vilse på en av världens största flygplatser.
- Du har faktiskt bara ett rätt av tre, sade plötsligt en röst bakom dem och de snurrade runt och fick syn på Angelina och Marielle.
- Japp, ni har inte tappat bort oss och vi vet precis var vi är. Om vi går längs den här gången och sedan svänger höger, vänster, vänster höger så kommer vi till stället där de säljer flygbiljetter, och jag antar att det är där vi borde börja. Killarna stod och stirrade förvånat på dem ett ögonblick och sedan sken de upp.
- Jag skulle kunna kyssa er! Skrek Kehlan. Angelina såg lite skeptiskt på honom undertiden som Marielle log. Kehlan kom sedan på vad han sagt och till vilka så han försökte sig på ett vinnande leende.
- Så, ska vi gå och fixa biljetter då, sade han och började gå i förväg. De andra följde efter honom. De kom så småningom fram till rummet där de sålde biljetter helt omedvetna om att hade de bara varit där några minuter tidigare så skulle de ha stött på Travina. Kehlan gick fram till disken.
- Har det varit två män här iförda halsdukar och en ung svarthårig tjej? Frågade han den unga killen bakom disken.
- Eh, jag tror inte att jag har tillåtelse att lämna ut den sortens information, sade killen och flackade osäkert med blicken, förmodligen så hoppades han att någon skulle komma till hans räddning, men eftersom det var så lite folk där (Jag sa för ett tag sen att det här var en av världens största flygplatser, chansen att det skulle finnas få människor någonstans överhuvudtaget är förmodligen obefintlig.) Kehlan log charmigt mot killen som började rodna.
- Nå, men ingen behöver ju veta något, sade Kehlan lugnt och lade ena handen över killens hand. Så… sade han och lät frågan vara osagd.
- Eh, jag kanske kan göra ett litet undantag, ingen kommer ju ändå att få reda på något, sade killen och rodnade. Jag var nämligen här när de kom in, de verkade ha sprungit och sedan började de att skaka och skrika åt tjejen. Kehlans ögon mörknade och killen bakom disken ryggade tillbaka så Kehlan tvingade sig själv att inte se så mordisk ut.
- Vad gjorde de sedan? Frågade han i stället och försökte få orden att låta normala.
- En av männen köpte tre biljetter till New York.
- New York?
- Ja, New York, det var jag som sålde dem till dem.
- Aha, har de planet gått redan? Killen kollade på sin klocka.
- Jag är rädd för att det har gjort det. Kehlan suckade bedrövat.
- Nåväl, du tror inte att jag och mina (*räknar*) fyra vänner där skulle kunna få biljetter på nästa plan till New York?
- Det kan jag säkert ordna, sade killen.
- Tack så mycket för din hjälp, sade Kehlan och log. Ett par minuter senare gick Kehlan bort till de andra som stod en bit bort med fem biljetter till ett plan till New York som skulle gå om en kvart.
- Planet går om en kvart så det är bäst att vi skyndar oss, sade han, samtidigt som han gav var och en varsin biljett och sedan gick de iväg mot gaten.