4

Kapitel fyra –
Hur man hanterar irriterande typer som påstår att jeansen är för höga i midjan

Andrion
Andrion slog långsamt upp ögonen, det gjorde fortfarande ont i sidan men den värsta smärtan verkade ha domnat bort. När han väl öppnat ögonen förvånades han över att det var så vitt i rummet och över att han låg i en säng. Plötsligt hörde han en röst.
- Han är vaken! Andrion lyckades registrera den som Avérans röst och sedan stirrade han plötsligt in i två par kalla ögon.
- Din korkade idiot!
- Du kunde ha dött! Skrek Marielle och Angelina precis samtidigt.
- Tjejer, tjejer, lugna ner er nu! Hördes plötsligt Kehlans röst och tjejerna drog sig undan för att bytas ut mot Kehlan som flinade.
- Välkommen tillbaka till världen hjälten, sade han och flinade bredare.
- Hur? Vad hände?
- Åh, ingenting särskilt, du blev bara skjuten i bröstkorgen, sade han och slutade aldrig att flina. Andrion övervägde att slå honom på käften men insåg att han inte orkade.
- Men jag överlever väl?
- Åh, läkarna säger att du kommer att bli helt återställd. Faktum är att de var förvånade över hur bra du klarade det hela, så jag skulle gissa på att du är frisk inom en månad eller två.
- En månad eller två? Men Travina? Frågade Andrion och kände sig alldeles kall, skulle Travina bli dödad bara för att Andrion hade varit så klantig och blev skjuten.
- Åh, oroa dig inte, vi fortsätter att jaga efter henne och när du är okej så kan du ansluta dig till oss.
- Du tror väl ändå inte att vi kommer att jaga henne i flera månader?! Hörde han Marielle protestera. Kehlan ryckte på axlarna.
- Vem vet, sedan vände han sig mot Andrion igen och log samtidigt som han blinkade med ena ögat. Men om vår hjälte här är riktigt duktig, så kanske han läker snabbare än man tror. Men oroa dig inte Andrion vi ska hitta henne, jag lovar. Han såg allvarligt på Andrion. Men nu borde du nog vila dig, så vi ska lämna dig i fred. Kehlan lämnade rummet tätt följd utav Marielle och Angelina men Avéran följde inte efter direkt utan han gick fram till Andrion och tog tag i hans hand och såg rakt in i Andrions ögon som om han försökte se in i Andrions hjärna eller något.
- Jag var så orolig för dig, sade han och slog ned blicken och en svag rodnad syntes på hans kinder. Jag kan vänta här med dig om du vill? Föreslog han och såg allvarligt på Andrion.
- Det behövs inte Avéran, följ med dem.
- Men…
- Inga men, jag är hedrad att du erbjöd dig att stanna hos mig men just nu så är Travina vår viktigaste prioritering och jag ser på dig att du vill rädda henne lika mycket som jag. Avéran såg sorgset på Andrion och vände sedan bort blicken samtidigt som han svalde.
- Ja, självklart. Jag ska göra mitt bästa för att hitta henne, Andrion kunde nästan höra hur han darrade när han pratade, men han lade inte märke till det utan log i stället.
- Det är rätt inställning. Se så ge dig iväg nu och leta rätt på Travina.
- Självklart Andrion, svarade han och log sorgset innan han lämnade rummet och lämnade Andrion kvar ensam.

Marielle & Angelina
Marielle var upptagen med att gå fram och tillbaka över golvet i väntrummet där de väntade på Avéran, Angelina satt och lekte med sin mobil (förmodligen satt hon och skrev sms till Indy) och Kehlan satt och såg dystert på dörren till Andrions rum, som plötsligt öppnades och Avéran kom ut med nedböjt huvud.
- Så då är vi alla samlade. Kan vi börja fundera ut hur vi ska hitta Travina igen? För om ni inte har märkt det så är hon försvunnen! Sade Marielle och lät lite irriterad.
- Nej men, vad är det här?! Utbrast plötsligt Angelina, då hon stoppat ner mobilen i fickan och fått tag på en papperslapp som hon drog fram. Det var samma papperslapp som hon hittat på trottoaren tidigare. Hon såg ned på lappen och stirrade på den i chock.
- Marri, kom och titta! Marielle suckade överdrivet dramatiskt och gick bort till Angelina och tittade på papperslappen. Och även hon såg chockat på den. Papperslappen som såg ut som vilken papperslapp som helst var egentligen en detaljerad teckning av alla tre medlemmarna av MAT-gänget och under teckningen stod två bokstäver: ”L.A”.
- Los Angeles! Skrek Marielle.
- De är på väg till Los Angeles! Skrek Angelina och hoppade upp och ner samtidigt som hon viftade frenetiskt med lappen.
- Va? Frågade Kehlan oförstående. Angelina tryckte lappen i Kehlans händer och tog tag i Marielle och de började studsa runt i en ring.
- Travina är ett geni! Hon har gett oss den mest tydliga ledtråden någonsin!
- Hur kan ni vara säkra på att det var hon som ritade den? Frågade Avéran. Tjejerna stannade upp och tittade på honom som om han precis påstått att jorden var platt.
- Vad menar du? Så klart att det där är Travinas teckning! Sade Angelina som om det vore det mest uppenbara i världen.
- Men hur kan…
- Sluta säg emot oss! Nu sticker vi till LA och tar tillbaka vår vän! Avbröt Marielle honom. Kehlan log och gick iväg mot Andrions dörr.
- Vi sticker till LA. Vi ringer om vi sticker någon annanstans!
- Har du mitt nummer? Frågade Andrion förvånat.
- Jag tog mig friheten att lägga in det i min mobil. Jag har den ovanan att jag gör det med snygga killars telefonnummer. Tystnaden från Andrions rum var talande och Kehlan skrattade högt.
- Så, ska vi ge oss av då? Marielle och Angelina skrattade och nickade Avéran såg mest förvirrad ut men följde efter dem när de lämnade sjukhuset för att hitta ett flygplan till LA.

The Bad Guys hantlangare
- Varför sköt du mörkeralven? Frågade den ena kidnapparen.
- Varför har du gett henne papper och massa färgpennor? Frågade den andra kidnapparen och pekade på den uppenbart drogpåverkade Travina som satt skrattandes och ritade rosa får på ett papper. Den första kidnapparen dolde ett leende bakom handen.
- För att hon blir så konstnärlig när hon är fullpumpad med droger. Han hade egentligen tänkt säga att det var för att hon blev så glad, men han visste att det inte skulle vara det bästa att säga, så han höll käft om den saken.

Kehlan
Kehlan, tjejerna och den kvarvarande mörkeralven stod för tillfället på New Yorks flygplats och väntade på att deras flyg skulle gå. Eller stod och stod. Avéran satt och sov i en stol och Marielle och Angelina satt och viskade, han misstänkte att det knappast kunde vara ett bra tecken, speciellt med tanke på att det var en timme innan flyget skulle gå. Allt de kunde göra var att hoppas att kidnapparna inte skulle försvinna från LA innan Kehlan och de andra kom fram, men det kändes som om oddsen inte stod på deras sida. Så där satt han på en stol på en flygplats i USA, och oroade sig för att Travinas kidnappare skulle ta henne någon annanstans eller ännu värre döda henne, och för att Marielle och Angelina skulle hitta på något dumt i stil med att spränga ett kontor eller två och han var väldigt orolig över Avéran som sett så sårad och bräcklig ut ända sedan Andrion blivit skjuten och han hade sett ännu mer sårad ut den senaste timmen efter att de lämnat sjukhuset. Kehlan kom på sig själv med att sitta och stirra på Avéran, det hade hänt allt oftare och det oroade honom lite. Plötsligt rörde sig Avéran och han satte sig rakt upp i stolen och såg sig vildögt omkring. Kehlan bestämde sig för att gå fram och lugna honom. Så sagt och gjort gick han fram mot mörkeralven som fortfarande såg lite förvirrad ut men när han såg Kehlan log han lite.
- Mardröm? Frågade Kehlan lugnt och satte sig ned bredvid honom. Avéran skakade på huvudet.
- Nej, inte riktigt. Kehlan höjde frågande på ögonbrynet men Avéran vägrade titta på honom så han gissade att han inte ville prata om det. Plötsligt fick Kehlan syn på någon längre bort, och han insåg att det var Jonathan, killen som han hade lite trevligt med kvällen innan. Han stod och tittade på Kehlan så han insåg att han nog borde gå bort dit och prata med honom. Det var ju trots allt en timme kvar tills planet skulle gå, och han orkade inte vara oroad hela tiden. Så han reste sig upp och klappade Avéran på axeln.
- Det ordnar sig ska du se, sade han och gick iväg mot Jonathan.

Marielle & Angelina
Kehlan hade inte behövt oroa sig för att våra älskade tjejer skulle gå och spränga upp något kontor. Nej de hade andra planer för sig, som i och för sig var ungefär lika illa som att spränga upp ett kontor. Nej Angelina och Marielle hade något mycket viktigare för sig. En halvtimme tidigare när Kehlan hade stått i biljettkön, ingen hade frågat varför det alltid var han som skötte de sakerna, så hade en oförskämd tjej, som de lyckats få reda på hette Lisa Forselius varit allmänt oförskämd och kommit fram till tjejerna och påpekat att deras jeans satt för högt upp. Marielle och Angelina hade först varit för chokade för att svara men sedan när tjejen gått sin väg så förstod de att de måste ta ut sin hämnd och nu hade de en färdig plan. Tjejen, Lisa, satt en bit bort omringad av hjärndöda killar. Så deras plan gick ut på att Marielle skulle lura bort killarna samtidigt som Angelina slog ned Lisa och släpade med henne till en städskrubb som lämpligt nog fanns i närheten. De hade de senaste fem minuterna, då Kehlan gick iväg med Jonathan för att ha lite trevligt en sista gång, funderat på hur Marielle skulle kunna lura iväg killarna och nu hade de kommit på den perfekta planen. Som innehöll Marielle iklädd en mycket kort och urringad klänning (Jag har ingen aning om var de fick tag i den) och ett par porrfilmer (Det har jag inte heller någon aning om hur de fick tag på). Så satte planen igång Marielle gick på ett mycket sensuellt sätt iväg mot killarna som inte kunde undvika att titta på henne, så intog hon en mycket utmanande pose och försökte se så oskuldsfull och söt ut som möjligt.
- Hörrni, killar, skulle ni vilja följa med mig och titta på porrfilm? Frågade hon sött. Alla killarna stirrade förvånat på Marielle och sedan kastade de sig upp och följde med Marielle. Lisa satt och stirrade chockat på killarna som försvann. Då såg Angelina sin chans och kastade sig över Lisa och slog ner henne och släpade med sig henne till städskrubben där hon band henne. Sedan hällde hon vatten över henne så att hon vaknade till spottandes och fräsande.
- Så! Jag och min kompis har jeansen för högt uppe? Är du medveten om att ingen förolämpar någon från MAT-gänget utan att få betala för det. Och du förolämpade två av oss, och för det ska du få betala. Jag tror att vi skall börja med att lära dig att inte förolämpa främlingar. Hon tog ner ett par flaskor från hyllorna, bland annat såpa och lite råttgift som hon hittade i ett hörn. Detta blandade hon ihop i en stor hink. Sedan såg hon kallt på tjejen när hon lyfte upp hinken.
- Så, öppna munnen, sade hon lirkande. Lisa stirrade förskräckt på henne men vägrade att öppna munnen.
- Det var som fan, ingen som helst samarbetsvilja här märker jag. Hon ställde ned hinken på golvet igen och hittade en råttfälla och en tratt. Hon höll upp tjejens ena hand och lät råttfällan smälla igen över hennes finger vilket resulterade i att tjejen skrek och då körde Angelina ner tratten i hennes strupe så att hon nästan kvävdes. Hon höll kvar tratten i Lisas mun samtidigt som hon långsamt hällde ned blandningen i tratten. Lisa började hosta, men Angelina höll stadigt kvar tratten och fortsatte att hälla tills allt var slut, då drog hon bort tratten och slängde den i ett hörn. Lisa såg uppenbart plågad ut. Angelina log nöjt och började leta runt bland hyllorna.
- Amoniak! Det glömde jag helt bort! Utbrast hon förnöjt och tog ner en flaska som hon hällde i Lisas ögon. Lisa skrek. Angelina höll en hand för hennes mun.
- Vi vill inte att någon skall komma eller hur? Frågade hon, hon fick inget svar och Angelina var ganska säker på att hon nu förblindat sitt offer.
- Så, nu ska vi se vad vi mer kan hitta på. Synd att vi inte har en bil här, jag har alltid undrat vad exakt som händer om man andas avgaser tills man dör. Aja, jag är rädd att du får klara dig utan det. Det här rummet är så pass isolerat att jag tror att du skulle få slut på luft inom en halvtimme eller så. Och jag inser just att jag verkligen måste gå om jag ska hinna med mitt plan. Så som du förstår har jag inte tid att vänta så länge så… sade hon och avslutade aldrig meningen innan hon drog en genomskinlig plastpåse över Lisas huvud och tejpade fast den med silver tejp. Sedan lämnade hon den oförskämda tjejen där att dö. Vilket hon också gjorde inom en kort stund.
(Efter det här märkliga mellanspelet, önskat av Ellen, så kan vi nog återgå till handlingen.)

Marielle återvände ungefär en halvtimme innan planet skulle lyfta. Hon hade tyckt att det var trevligt att titta på porrfilm, fast killarna hade försvunnit när de insåg att det var bögporr men Marielle hade inte haft några sådana invändningar. Tjugofem minuter senare fick alla utom Kehlan panik, eftersom han inte var där och planet skulle gå fem minuter senare. Som tur var dök han upp två minuter senare, svettig med håret i oreda och gylfen oknäppt. Alla föredrog att inte fråga någonting om det utan var bara glada att de kom ombord och tre timmar senare landade de i Los Angeles, änglarnas stad.