3

Kapitel tre – I Shot the Sheriff

Marielle & Angelina
Det kändes som om de hade flugit i evigheter (I själva verket hade de bara flugit i ungefär 6 timmar) när kaptenen äntligen sade att de började närma sig USA:s kust. Angelina och Marielle hade suttit bredvid varandra men Marielle hade sovit mesta delen av resan. Angelina hade också försökt sova men hon hade upptäckt att det var väldigt svårt att somna, hon hade istället tänkt att hon kunde prata lite med Kehlan, men först så hade han varit försvunnen, förmodligen på toa, och sedan när han väl dök upp igen hade han somnat på en gång. Så hon hade haft en ganska långtråkig resa eftersom hon inte ens orkade bry sig om att försöka starta en konversation med den uppblåsta mörkeralven och Avéran pratade knappt med någon annan än Andrion så det kändes också ganska meningslöst. Men när kaptenen meddelande att de närmade sig kusten så vaknade Marielle till och såg sömndrucket på Angelina.
- Vad är klockan?
- Vem vet, vi har förmodligen passerat mängder av tidszoner nu.
- Varför är man tvungen att göra saker så komplicerade för? Klagade Marielle. Angelina ryckte på axlarna. Marielle tittade ut genom fönstret och vände sig sedan mot Angelina.
- Har vi varit i USA tidigare? Angelina tänkte efter, de hade varit på en sån otrolig mängd ställen men hon kunde inte minnas att de varit i USA någon gång.
- Jag tror inte det.
- Så märkligt, hur har vi kunnat missa det?
- Jag vet inte, sade Angelina eftertänksamt. En timme och 40 minuter senare landade hela gänget på JFK i New York. När de hade kommit av planet och folkmassan började dra sig mot baggage lämningen så började våra vänner att inse att de själva hade ganska stora brister i sitt bagage. Marielle och Angelina var fortfarande klädda i sina skolklädnader, vilket kanske inte är det mest diskreta klädesplaggen man kunnat tänka sig, Kehlan hade på sig jeans och en tröja som hade väldigt säregen doft, Detsamma gällde Andrion och Avéran fast deras tröjor luktade mest svett.
- Okej, vi har tappat bort dem igen, jag föreslår att vi skaffar oss rena kläder och hotellrum, sade Angelina och försökte få killarna att inse att det var bättre att jaga kidnappare i fräscha kläder efter en god natts sömn i en riktig säng. Efter en stunds övertalning hade de lyckats övertala killarna och snart hade de inhandlat lite nya kläder och hade hittat ett trevligt hotell där de fick tag på fyra rum, så Marielle och Angelina fick dela. Och sedan lade sig kvällen över New York, nästa morgon skulle de fortsätta att leta efter Travina.

The Bad Guy
Han var på dåligt humör. Riktigt dåligt humör, sånt där humör som gör att man börjar kasta omkring och slå och sparka på saker. Anledningen till varför han var arg var inte för att hans hantlangare ringt och sagt att de varit tvungna att ta en omväg genom USA för att villa bort förföljare, även fast den saken hade bidragit till hans dåliga humör, nej det som gjorde honom riktigt förbannad var det faktum att någon hade stulit hans Star Wars filmer. Han hade skickat ut folk att leta efter den skyldige, men ännu hade man inte hittat filmerna igen och han kände egentligen för att döda någon. Om det inte var för att han verkligen behövde flickan skulle han nog ha ringt till sina hantlangare och beordrat dem att mörda henne, trots allt så hade ju hennes vänner inte lyssnat på hans varning. Men han behövde henne så hon kunde inte dödas, inte än i alla fall.

Avéran
Han vaknade tidigt, han brukade vakna tidigt men när han tittade på klockan bredvid sängen och såg att den bara var fem så vart han ändå förvånad. Förvånad över att han kunde vara klarvaken klockan fem då han legat upp och vridit sig i sängen halva natten. Han tvivlade på att han kunde ha fått mer än några timmars sömn, men han hade alltid klarat sig på lite sömn, det var därför han hade anmält sig som en av Sindorion och Andrions spioner på slottet. Det var i alla fall en av anledningarna, det fanns fler om man verkligen tänkte på dem. Men Avéran ville inte tänka på dem för det gjorde bara ont. Han skakade på huvudet och klev upp ur sängen, han skulle ändå inte kunna sova mer. I stället gick han fram till fönstret och tittade ut, trots att det var så tidigt så körde det redan omkring en del bilar på gatorna, antingen så var det folk som var uppe tidigt, eller sent lade han till då han kom att tänka på att det var lördag morgon. I alla fall hade han för sig att det var lördag. Det var då han fick syn på något längre ned på gatan.
- Jag måste väcka de andra!

Marielle & Angelina
Angelina väcktes av att dörren till hennes och Marielles hotellrum slängdes upp och Avéran kom in och skrek åt dem att skynda sig upp. Från sängen bredvid hörde hon Marielle svära om hur tidigt på morgonen det var. Men Avéran gav inte upp utan snart hade han slitit av dem deras täcken och så sa han något om att han skulle gå och väcka Andrion. Tjejerna insåg att de nog inte skulle lämnas ifred så de tog sig upp och slängde på sig de ny inköpta jeansen och tröjorna och sedan skyndade de iväg till Andrions rum i hopp om att få en förklaring till varför de blev väckta fem på morgonen. När de kom fram hade Andrion precis kommit upp ur sängen och han var någorlunda anständigt klädd, han hade åtminstone på sig byxor.
- Vad händer? Frågade Marielle surt.
- Travina, sade Avéran.
- Va? Sa de andra tre.
- Hon och kidnapparna är utanför hotellet, de gick nere på trottoaren.
- Vi måste rädda henne! Skrek Andrion och släppte tröjan som han höll på att ta på sig.
- Men Kehlan då?
- Skit i honom!
- Du kan inte ta dig an de där två ensam!
- Jag klarar allt! Sade Andrion som den superhjälte han är och satte av tätt följd utav Avéran.
- Vi måste hämta Kehlan, sade Angelina och tjejerna sprang iväg längs korridoren tills de kom fram till dörren till Kehlans rum som de slet upp och så sprang de in i rummet.
- Kehlan! Vrålade Angelina. Kehlans huvud dök då upp från under täcket som han legat under och han tittade yrvaket på dem.
- Vad händer? frågade en annan röst bakom Kehlan och plötsligt dök ett annat huvud upp från under täcket. Den andra personen i Kehlans säng var uppenbart en kille, han hade kortklippt, nästan snaggat brunt hår och skäggstubb.
- Är du bög?! skrek tjejerna i kör och stirrade chockat på Kehlan och den främmande killen, som inte heter Jack, han råkar bara se ut som honom.
- Hell no. Straight men fuck each other all the time.(Jag trodde aldrig att jag skulle få chansen att citera något från en slash berättelse XP) sade Kehlan och flinade. Tjejerna bara stirrade på honom.
- Så klart att jag är bög, sade han i stället.
- Du dolde det riktigt bra, sade Angelina undertiden som Marielle fortfarande stod och såg chockad ut.
- Jag har inte dolt någonting, svarade Kehlan och log, innan han vände sig om mot den andra killen och viskade något i hans öra innan den andra killen lämnade sängen samtidigt som han drog på sig ett par kalsonger och slank in i badrummet helt oberörd utav tjejernas närvaro.
- Så du är bög? sade Marielle som återfått sin talförmåga. Kehlan nickade och log fortfarande. Marielles ögon sken upp.
- Då måste vi ju bli bästa kompisar! skrek hon förtjust, eftersom hon ju är lite skum. Kehlan såg förvirrat på halvgudinnan.
- Bry dig inte om henne, sade Angelina.
- Så, fanns det någon anledning till varför ni kommer dundrande in i andras hotellrum? frågade Kehlan i stället.
- Justja! utbrast Angelina. Vi kom ju för att säga att vi måste sticka fort som fan, Adde är på väg att göra något riktigt korkat.
- Det var ju väntat, mumlade Kehlan.

Andrion
Andrion sprang som en galning och om igen upprepade han Travinas namn i hjärnan som ett mantra. Han var tvungen att rädda henne, han skulle aldrig förlåta sig själv om något hände henne. Så han sprang, nerför trapporna i stället för att ta hissen och när han kom ut på trottoaren stannade han till och spanade efter Travina. Han hörde springande steg bakom sig och plötsligt var Avéran där.
- Var såg du dem? Frågade han flämtande. Avéran pekade åt höger och Andrion satte av igen, han hörde Avéran ropa åt honom att vänta men Andrion hade fortfarande bara tanken på att rädda Travina i hjärnan. Plötsligt fick han syn på henne och de båda kidnapparna där de stod och försökte få tag på en taxi.
- Travina! Vrålade han samtidigt som han sprang mot henne. Travina och de båda kidnapparna tittade upp på honom där han kom stormande emot dem. Den ena av dem drog fram något som liknade en pistol. Ett högt skott hördes sedan obeskrivlig smärta i bröstet innan allt blev svart.

Avéran
Avéran hade svårt att hålla jämna steg med Andrion men han hade nästan hunnit ikapp när han hörde Andrion skrika Travinas namn, sedan hörde han pistolskottet och först kunde han inte göra annat än att bara stå där och se på då Andrion föll ihop på marken, med blod som snabbt samlades i en pöl bredvid honom. Sedan bröts förlamningen.
- Andrion! Skrek han och sprang fram till mörkeralven som låg alldeles stilla på marken. Han började gråta hysteriskt samtidigt som han försökte hitta någon puls. Han vart lättad då han plötsligt kände en svag puls.
- Somebody call 911! Skrek han åt de människor som stod på trottoaren och stirrade och plötsligt hörde han springande steg bakom sig och ett ögonblick senare drog någon bort honom från Andrion och höll om honom, han misstänkte att det var Kehlan.

Marielle, Angelina & Kehlan
De hade nästan lämnat hotellet när de hörde Andrion skrika, och två sekunder senare när de hade kommit ut på trottoaren hörde de pistolskottet och Avéran som skrek Andrion. Ingen av dem hade någonsin sprungit snabbare än de gjorde nu. De kom fram och såg taxin som precis åkte iväg. Angel sprang efter den och svor, samtidigt som Kehlan sprang fram och drog bort Avéran från Andrion och sedan höll fast honom för att försöka lugna ner honom samtidigt som Marielle slet fram sin mobil och försökte ringa efter ambulans, men någon annan hade redan gjort det, för bara några sekunder senare dök en ambulans upp och de bar ombord Andrion på en bår och Marielle hoppade in med dem och skrek att de skulle träffas på sjukhuset, sedan åkte de iväg.

Kehlan som fortfarande höll om Avéran såg efter ambulansen då Angelina kom upp vid sidan om dem efter att hon plockat upp en pappersbit som låg på marken och stoppat i fickan. Jag vet inte varför, hon kanske samlar på pappersbitar? Eller så är hon väl bara renlig och det fanns ingen papperskorg i närheten.
- Tror du han kommer att klara sig? Frågade hon lågt.
- Jag vet inte, svarade Kehlan sanningsenligt och han kände hur Avéran darrade till lite.
- Vi borde få tag på en taxi och ta oss till sjukhuset. Angelina skulle precis gå fram till trottoarkanten och börja vifta och skrika efter en taxi men Kehlan lade en hand på hennes axel.
- Vi kommer inte att vara till någon nytta där ännu. Men jag tror att mörkeralven kommer att tycka att det är bra om vi samlar ihop hans saker. Han log uppmuntrande mot Angelina som nickade.
- Okej. Kehlan lossade greppet om Avéran och tittade på honom.
- Tror du att du klarar av att gå själv nu? Mörkeravlen nickade och Kehlan log varmt.
- Då så, då packar vi ihop våra saker. De gick tillbaka in i hotellet, utan att hindras av den folksamling som bildats runt dem, innan de tog hissen upp till rummen gick Kehlan fram till disken och beställde en taxi som skulle komma inom en halvtimme, sedan gick de upp, där Kehlan beordrade Angelina att plocka ihop hennes och Marielles saker i en väska. Sedan sade han åt Avéran att ta hand om sina saker så skulle Kehlan fixa Andrions. En halvtimme senare satt de i taxin, vilket borde klassas som ett mirakel. Ett ännu större mirakel var att de tog sig relativt snabbt fram till sjukhuset där de efter vissa förfrågningar i receptionen fick en vägbeskrivning till akutens väntrum. De vandrade genom de dystra korridorerna och kom så småningom in i ett lika dystert rum där Marielle blek och fortfarande någorlunda blodig satt och väntade. Men så fort de andra kom in kramade hon om Angelina och meddelade att Andrion skulle bli opererad och att läkarna fortfarande var osäkra på om han skulle klara sig.

The Bad Guy
- Either I’m gonna kill her, or I’m beginning to like her! The Bad Guy hade återfått sina älskade filmer, och han hade inte behövt döda alltför många människor. Men han blev ändå ganska upprörd när telefonen ringde då han var upptagen med att njuta av filmerna. Han tryckte motvilligt på paus knappen och tog upp telefonen.
- Ja det är bossen här, sade han och han insåg att han glömt bort röstförvrängaren, så han snabbade sig att leta rätt på den under högarna med chipspåsar som han införskaffat för att fira att han återfått filmerna.
- Ehm, det här är bossen, sade han när han fått på sig röstförvrängaren.
- Vad säger du? Mottagningen är lite dålig här. Har du dödat mörkeralven? Nej men det är ju fantastiskt! Då kan ni komma hit på en gång! Vad då fortsätta förvilla dem? De kommer väl inte förfölja er när en av dem har dött? Jaså, ni tror det. Ja men försök skynda er, jag har inte all tid i världen på mig! Han lade på och muttrade om odugliga hantlangare och sedan sjönk han djupare ned i soffan och tryckte på play igen.