Nästa morgon väcktes Carson omänskligt tidigt av att någon bankade våldsamt på hans dörr och skrek något om att han var tvungen att gå upp. Det lät som Indy. Den killen behövde verkligen en flickvän.
- Jag är på väg! Ropade han irriterat. Ytterligare ett par bankningar hörds innan det äntligen blev tyst. Carson muttrade lite för sig själv och övervägde att ligga kvar i sängen. Det var varmt och skönt. Han saknade i och för sig Desmond och Ewan. Han såg inte riktigt vitsen med att ha separata rum, speciellt inte när sängarna i enkel rummen inte var byggda för tre personer, det var knappt två personer skulle få plats där. Han slängd av sig täcket och satte sig på sängkanten. Om han inte klev upp nu så skulle Indy bara komma tillbaka och var det något han lärt sig så var det att inte irritera Indy, det ledde sällan till något gott. Men så fort han satt sig upp ångrade han sig och övervägde att lägga sig ned igen. För det första var det kallt och för det andra så var han helt enkelt för trött för att röra sig. De hade varit uppe sent kvällen innan och varför var de tvungna att stiga upp så här tidigt ändå? Det var här en hel vecka innan finalen gick av stapeln. Men det var inte så mycket att göra åt så han lyckades släpa sig upp från sängen och in i duschen.

Efter duschen och en snabb frukost. Indy stressade på dem, med några väl valda kommentarer om att de var lata. Så var de på väg till ishallen där allt skulle ske. Tjejerna var redan där, men de såg väldigt trötta ut också, och Carson misstänkte att Indy kört upp dem ännu tidigare och tvingat iväg dem. De visade dem runt, samtidigt som Indy sprang iväg för att leta rätt på någon för att kolla upp något. Carson erkände att han inte lyssnade så noga. De fortsatte att gå runt och kolla på logerna och allt annat, samtidigt som människor sprang runt och arbetade och svor på finska. Efter det så åt d lunch i närheten och fick reda på exakt hur fullt deras schema var för resten av veckan. Det kanske var lika bra att de kom hit så tidigt ändå.